Stina har svarat!

Minns ni den omdiskuterade artikeln i Aftonbladet om Stina? Efter att jag skrivit ihop blogginlägget ”Aftonbladet, är ni 3 år?” fick jag ett svar från Stina själv via en kommentar under inlägget. Så här skrev hon …

Jag blev lite nyfiken och beslöt mig för att ställa henne några frågor kring det hela. Hon svarade fort och schysst. Här kommer frågorna och svaren.

Du får gärna berätta lite kort om dig själv om du vill.
Pluggar journalistik och multimedia på Södertörn, sista året. Bor i Stockholm, från Borås, 26 år.

Hur ofta tränar du och vad?
– Jag tränar 3-4 gånger i veckan, både på gym, simning och ibland pass som yoga, spinning och zumba.

Berätta lite om storyn kring din viktnedgång som artikeln berättar
om.
– Jag vill förtydliga att jag inte har tagit någon form av preparat, jag har endast tränat stenhårt med både PT och själv, samt följt en väldigt strikt kost. Kosten var en stor del till att jag tappade så många kilon (sex kilo på tio dagar, alltså INTE tio kilo på sex dagar) då jag drog ner på både kolhydrater och salt vilket gör att man tappar mycket vätska.

Hur kom det sig att Aftonbladet ville göra en artikeln kring det
hela?
– Detta får du fråga Aftonbladet om för det kan inte jag svara på.

Hur gick dina tankar när du fick förfrågan om att medverka i
Aftonbladet?
– Jag älskar fysiska utmaningar och tänkte att detta var ett sätt att testa min kropp och vad den kan prestera på tio dagar.

Vilka reaktioner har du personligen fått efter artikeln?
Väldigt blandat. En del tycker det är skitbra presterat, andra menar att jag får andra tjejer att må dåligt genom att visa upp min tränade kropp.

Jag upplever att du har hållit en väldigt sansad ton när du bemöter
kritken. Har det varit svårt?
– Japp. Men jag tjänar ingenting på att hetsa tillbaka. Tror att det är bättre att vara vänlig och förklara det folk vill veta. Jag har också upplevt att när jag svarar lugnt så backar många hatare och blir själva vänligare i tonen.
8. Vad tycker du om dagens ”träningshets” och ”utseendehets”?
Ingen uppskattar väl utseendehetsen, men jag tycker mig se allt fler motreaktioner. Jag tycker att man ska främja det som är hälsosamt och sunt, det man mår bra utav. JAG mår bra av att träna mycket, JAG älskar att utmana mig själv, äta hälsosamt etc, men alla gör ju inte det och huvudsaken är att man själv mår bra och trivs med sig själv.

Ångrar du att du medverkade i artikeln?
– Nej. Det var tråkigt att den vinklades på ett visst sätt samt att siffrorna var fel.

Vad har du för drömmar och mål?
Tro det eller ej men jag vill jobba med TV-produktion BAKOM kameran. Älskar att filma, klippa, redigera etc. Tror inte man får så mycket hat bakom kameran heller 😉

Aftonbladet, är ni 3 år?

Den här artikeln är Aftonbladets senaste försök till att få ”klick”. Kanske bidrar jag nu till att de får just ”klick” men det kan inte hjälpas. Problematiken måste belysas. Jag har redan sett att en många har uppmärksammat artikeln och kritiserat den i sociala medier, och det behövs. Aftonbladets träningsartiklar förpestar den redan sjukdomsdrabbade bild många har av träning. Men mer om det senare. Låt oss börja med stackars Stina.

Det vi ser på första bilden är en vacker kvinna som alltså kan luta sig fram och ta tag i sitt underhudsfett. Vi har alltså en kvinna med underhudsfett som därför anser (utifrån artikelns text) att hon bör skämmas på stranden. Kvinnor har i alla tider varit utsatta för utseendehets (visst, män också men … kom igen!) men det känns på något sätt mer förståeligt på 1800-talet med tanke på omständigheterna. Men 2017 borde vi ha kommit längre. Utseendehetsen borde vara ett minne blott och något vi lämnat bakom oss. Inte minst i Sverige. Men här har vi alltså Sverige största kvällstidning som vill förmedla budskapet att en kvinna som kan luta sig framåt och ta tag i sitt underhudsfett borde skämmas på stranden. Nej, Aftonbladet, det är ni som borde skämmas. Ni borde skämmas för att ni pumpar ut material som ger kvinnor dåligt självförtroende, ni borde skämmas för att ni enbart är ute efter klick och ni borde skämmas för att ni inte är ett dyft intresserade av att förmedla ett budskap om hälsosam träning. Är ni tre år gamla? Kan ni enbart tänka ”klick” och sedan inte ett enda steg längre? Har ni missat hur framförallt unga mår idag med den rådande utseendehetsen? Kolla på instagram hur ungdomar idag kämpar arslet av sig för att få till rätt pose för att passa in. Det är tragiskt. När jag var i deras ålder var jag ett barn som hade tankar på saker som barn ska ha tankar på. Jag blir så innerligt ledsen när jag ser hur barn idag tvingas bli vuxna och utseendefixerade redan i så tidig ålder. Och jag blir inte bara ledsen utan smått desperat när en tidning stor som Aftonbladet anser att det är värt det för ”klick”. Unga kvinnors självförtroende och psykiska välmående i utbyte mot ”klick”. Är ni tre år? Går det alltså inte att tänka ett steg längre?

Tänk om Aftonbladet istället skulle hjälpa till att förmedla en positiv och hälsosam syn på träning? Istället för att förmedla ett budskap om att man måste rasa ohälsosamt i vikt, ha synliga magrutor och vara snygg. Träning behöver inte handla om utseende alls. ALLS! Visst vill vi alla vara snygga, det är evolutionärt nedärvt, men vi är tänkande varelser 2017 som kan påverka vår omgivnings sätt att tänka genom att själva tänka rationellt. Jag försöker med sidan och bloggen Träningstrolleri att förmedla hur roligt träning kan vara och hur bra och lycklig jag blir av det. Aftonbladet försöker att få kvinnor att skämmas över sitt underhudsfett. Hörrni plus-redaktionen på Aftonbladet, vad sägs om att ni alla poserar i bar överkropp på bild så att alla läsare får bedöma era kroppar? Jag gissar att det finns ganska mycket underhudsfett och vikt som borde rasa, va?

Nej, jag ska sluta vara arg. Men besviken kommer jag att fortsätta vara. Besviken för att jag tror att ni egentligen inte är omoraliska människor, men ändå låter er begå omoraliska handlingar i ”klick”-jakten. Besviken för att ni inte vill vara med oss andra som försöker medverka till god hälsa i vår omgivning. Besviken för att ni inte demonstrerar ett mer utvecklat konsekvensktänk än min 3-åring här hemma gör.

Skärpning, Aftonbladet. Jag vet att ni kan om ni vill.

Kram /Daniel Karlsson (Trollkarl, barnboksförfattare och träningsälskare)
www.danielkarlsson.com

”Bråket” mellan Kalle Zackari Wahlström & Paolo Roberto

Jag var ju bara tvungen att lyssna på Värvet efter att ha hört om ”bråket mellan Kalle Zackari Wahlmström och Paolo Roberto”.

Jag gissade redan innan vad Kalle hade sagt och det visade sig vara helt rätt. Det var dock en ganska kluven uppfattningen jag fick av hela situationen. Jag är sån. Jag har väldigt svårt att ta absolut ställning i frågor. Jag antar att jag inte är så svartvit av mig, vilket jag är ganska stolt över, och jag anser att man måste ha väldigt mycket belägg för att ta ställning. Om jag inte känner att jag har det så sätter jag mig gärna på staketet och lyssnar länge och väl på båda sidor innan jag väljer vilken trädgård jag hoppar in i. Ibland sitter jag hellre kvar på staketet eftersom jag ser vad båda säger men anser att båda har rätt eller att båda har fel. Eller har båda delvis rätt och delvis fel.
Så hur ställer jag mig till Kalle VS Paolo? Jag tycker någonstans att det hela är en icke-fråga och anser att Kalle enbart har uttryckt sin åsikt om vilken bild Paolo och även Jonas Colting lägger fram av träning. Jag blev dock som sagt lite kluven.

NEJ, jag har inte tidigare till 100% reflekterat över att Paolo och Colting ”pratar dåligt” om träning. Detta eftersom jag ganska tidigt i min träning bestämde mig för att enbart ”jämföra positivt”. Med det menar jag att jag själv lagt märke till många brister hos träningsprofiler och träningsforums sätt att presentera träning och vilken bild de visar upp angående vad träning är och ska vara. Det är insikten om just det som skapade hela mitt Träningstrolleri. Att jag i grund och botten anser att träningsprofiler och träningsforum missar det fundamentalt grundläggande och därför komplicerar träning. Men jag lovade mig själv att inte gnälla, kritisera eller lägga någon fokus på det, utan istället fokusera på min träning och att själv visa upp den bild jag har av träning. ”Att jämföra positivt” var ett begrepp jag myntade tidigt som innebär att man enbart fokuserar på det positiva och helt skippar det negativa. Exempelvis har detta fått mig att se på Paolo och Colting som förebilder när de visar upp hur de presterar på instagram. Jag har låtit mig själv inspireras av det och helt lämnat resten av mina negativa åsikter åt sidan.

Men om jag nu SKA fokusera på det negativa så …

Paolo är tuff (Bild från maratonpodden)

JA, jag håller med Kalle om att jag tycker att Paolo har en något töntig attityd ibland. Men det kommer liksom inte som en chock. Han är en kille som jag förmodar tycker att en biffig kille med en stor farlig hund är tufft, medan jag tycker att en biffig kille med en liten pudel är tufft. Vi är från två olika skolor på många sätt. Jag tror absolut att Paolo skrämmer en stor målgrupp bort från träning snarare än lockar när han visar upp träning som att man måste gå upp 04:30 och springa 5 mil trots att man har 59 graders feber och har tappat alla sina tår. Likaså tror jag att Colting misslyckas med att nå en väldigt stor målgrupp när han ber om alldeles för mycket ifrån helt otränade människor, går emot fredagsmyset och efterfrågar alldeles för stora förändringar.

Jonas Colting (Bild från kostdoktorn.se)

MEN, jag har låtit mig inspireras av Paolo Robertos instagram. Sett hur han kan prestera och tänkt att jag också då kan det. Jag har sett Coltings leende på läpparna när han simmar, cyklar och springer långa sträcker och fokuserat på det välmående som han ändå utstrålar. Jag har accepterat att det är deras val, livsstil och person. Nu kan jag inte inspireras av Paolo längre sedan han blockat mig på instagram. Han skrev något om att det bara är religiösa personer som kan finna harmoni i livet, varpå jag påpekade att även de utan låtsaskompisar kan finna en fin harmoni. Men som sagt, han och jag är från två olika skolor. Han är religiös, och det är inte något nytt på kartan att det då medföljer en låg toleransnivå mot oliktänkande.

Kalle har kul (bild från sporthalsa.se)

Jag förstår Kalles frustration över att Paolo och Colting visar upp en komplicerad och extremt krävande bild av träning, när han jobbar stenhårt för att få folk att komma igång och tycka att träning är enkelt och kul.
Sedan kan man ju alltid tycka till om att varför Kalle sitter och säger i Värvet att han tycker att Paolo pratar dåligt om träning och sprider en dålig bild när han samtidigt träffar honom på ett annat event, dunkar honom i ryggen och säger att han gör ett bra jobb. Paolo menar att han kunde säga ärligt och rakt vad han tycker istället.
Ja, kanske. Men sen samtidigt, hur ofta gör man det och till vilket syfte? Hur många människor har man inte åsikter om utan att man presenterar dessa för vederbörande? Det hade förmodligen blivit kaos och ingen trevlig stämning alls om vi filtrerat ständigt sa vad vi tyckte om tänkte om varandra. Jag gynnar liksom inte samhällsklimatet. Men varför säger då Kalle så i Värvet? Kanske för att det där blir ett väldigt privat samtal och där Kristoffer Triumf verkligen får ut de där innersta tankarna? Eller/och kanske Kalle helt enkelt bjuder på sina innersta tankar, vilket vi lyssnare faktiskt är tacksamma för. Det är ju trots allt ett ämne som Kalle brinner för som diskuteras. Då riskerar man att verkligen säga vad man tycker, till skillnad ifrån att helt onödigt gå fram till Paolo på ett event och säga ”Hej! Jag skulle bara säga att du gör ett dåligt jobb!”

Vidare måste jag hylla Paolo som faktiskt inte reagerade nämnvärt utan kommenterade det mer som att det var trist att höra. Lite oväntat men mer likt den där bilden jag eftersträvar om den biffiga killen med den lilla pudeln. Dvs att visa sin lite softare sida. Tufft, tycker jag. Colting hade tydligt lämnat det hela helt okommenterat med hänvisning till att han inte hade hört avsnittet. Också stort.

Så, för att summera- Jag förstår Kalles frustration men jag har bestämt mig för att enbart välja ut det som inspirerar mig hos olika människor och skippar resten. Jag fortsätter sprida min positiva bild av träning och mitt budskap som jag anser att ingen annan träningsprofil hittills har presenterat.
Jag tycker inte att sett vara något bråk mellan några parter alls, utan som alltid något som media förstorade upp.

Nu ska jag ut och springa en härlig löprunda i regnet! Mycket syre, bra grejer! Ta hand om er och stor kram på er alla.