Tacksamhet för att jag KAN

Det har blivit många turer till Gällnö för att bada i vår favoritinsjö. Men det har också blivit några ensamma turer dit för att springa. Den här gången blev det en längre tur som var så pass rofylld att det kändes som en saga.

Fullständigt otrolig och magisk miljö!

Jag sprang över blomsterängar och grusvägar som ringlade genom sagolika bostadsområden. Sprang över ängar och hagar, över gärdesgårdar och in bland betande kor.

Gällnö löpning

Gällnö runstreak löpning

Gällnö löpning runstreak

Gällnö löpning runstreak

löpning runstreak ormbunkar skog

Jag sprang på skogsstigar längst med vattnet och jag sprang i prasslande bokskogar. Alltmedan stora färggranna trollsländor flög runt benen på mig.

Gällnö löpning runstreak

Det är exakt sådana här ögonblick  som jag kommer att tänka tillbaka på i vinter när kylan biter biter in i märgen. Det är sådana ögonblick jag kommer att tänka tillbaka på när jag inte längre kan springa.

runstreak Daniel Karlsson löpning

När jag ser människor i min egen ålder (och ofta bra mycket yngre för den delen) som aktivt verkar kämpa för att nå det stadiet, gör det ont. Varje gång jag får höra att jag har inspirerat någon till rörelse infinner sig en väldigt skön känsla. Att få uppleva de miljöer jag upplevde idag, till fots, känns som en del av svaret på den eviga frågan om meningen med livet.

De här små äventursrundorna är bara för underbara. Att inte veta vad som finns runt nästa krön, inte veta vad som döljer sig bakom skogen och runt husknuten. Det är verkligen en tillfredställande och mentalt aktiv form av löpning. Jag önskar att fler kunde upptäcka äventyrslöpning och ge det ett försök. Det fungerar även för dig som inte klarar av att springa så långa sträckor eftersom man kan välja att gå precis när man vill. Det är rörelsen och upplevelsen som är i fokus! Jag anser att det finns för mycket tankar kring träning i sig, vilket gör att många inte inser att det är träning de ägnar sig åt. Man tror att det inte räcker, att det är för lite och inte effektivt nog. Ge dig ut. Rör på dig och var STOLT och NJUT!

Kram på dig

Barfotalöpning på ön

Jag och familjen är ute i skärgården på vår vackra paradisö. Jag vet, det är en galen lyx – frugans släkt har en egen ö i Stockholms skärgård! Men å andra sidan kräver det backträning! 😉
Vi ser till att vara här så ofta vi bara kan och har varit här i en vecka nu. Tystnaden, våra tre barn som kan bada precis när de vill, en kall öl på altanen efter en löptur … svårslaget!

midsommar träningstrolleri prästkrage
Bild ifrån i midsommras då kidsen och deras vänner plockade blommor till midsommarstången.

Löpningen här ute består oftast av backträning. Från bryggan går en knölig stig, som jag uppskattar är cirka 80 meter lång, upp till det största huset på ön. Det är en teknisk sträcka att springa på grund av de stora rötterna och stenarna som sticker upp överallt.

runstreak stig backträning

Det var inte bättre förr …

Jag minns så väl de försök när jag försökte komma igång med min träning, och jag promenerade några gånger upp och nerför backen. Ja, det är ganska brant och jag känner de som måste ta en rökpaus efter halva backen för att orka. Jag fnular på om rökningen har något med det att göra? Hmmm … 😉

Då var jag trött efter att gå några varv upp och ner för backen. Det var många år sedan och jag borde ha varit i bättre form då än jag är nu, men det omvända förhållandet är ytterst påtagligt och sant. Numera springer jag sträckan fler gången än vad jag då orkade gå.

Varför inte barfotalöpning?

Nu i dagarna tänkte jag träna mina fötter och vader en smula. Därför tog jag på mina barfotaskor från Fivefingers för att köra lite backträning. Skillnaden är enorm mellan mina vanliga terrängskor Altra Lone Peak 4.0. Jag lade tio kottar i en hink vid stigens högsta punkt och sprang ner till bryggan och upp igen. Väl uppe tog jag ut en kotte och lade bredvid hinken. Sedan upprepade jag samma procedur tills alla kottarna låg utanför hinken. Då sprang jag istället längst en annan trailrunda som är knappt 3 km lång. Även där ganska backig terräng. En riktigt vacker sträcka!

löpning runstreak

Runstreak löpning

löpning vibram runstreak

löpning runstreak backträning

backträning runstreak löpning

löpning runstreak träningstrolleri

Väl hemma sprang jag upp till huset och lade en kotta tillbaka i hinken och upprepade detta tills alla kottarna var tillbaka i hinken. Hela passet med backträning blev enligt min klocka 8,7 km, men det där tar jag med en nypa salt då jag vet att min klocka är värdelös på att begripa höjdförhållanden. Jag sköljde igenom mina skor och hängde dem på tork. Vaderna sa redan ifrån och jag visste att det skulle komma att göra ont.

vibram fivefingers backträning löpning

De följande tre dagarna hade jag väldigt svårt att gå …

Kram på dig

 

Vacker löpning under ”Sthlm10”

Ska bättra mig …

Ursäkta att det har varit lite tyst på senare men jag har försökt ta någon form av semester. Jag vet inte om jag har lyckats mer än att skriva mindre regelbundet, men vi har haft det bra i alla fall. Jag är fortfarande i semesterbubblan men tar ändå tag i några bloggposter nu. Först ut blir loppet Sthlm10 som jag och sambon sprang och gillade skarpt!

Löpning sthlm10 runstreak
Jag tänkte ta en selfie med min bib, men jag blev photo-bib-bombad.
Förväntningar

Jag hade faktiskt noll förväntningar på det här loppet och jag springer det mest eftersom vi vill springa alla fyra loppen av Sthlm Challenge. Jag tror dock inte att det var ringa förväntningar som gjorde att vi verkligen gillade loppet, utan det var nog mest troligt på grund av arrangörernas väl utförda jobb och den vackra banan vi sprang. Sambon har knäproblem så vi bestämde oss för att springa lugnt och skönt. Sakta och njutfullt. Den planen höll vi och vi sprang på runt timmen.

Starten och banan
Sthlm10 träningstrolleri runstreak
Bild lånad av sthlm sthlm10.se

Jag har nog aldrig varit med om ett lopp så flöt på så smidigt som Sthlm10. Vi kom fram, gick på toa vilket gick hur smidigt som helst, gick till starten och sprang till mål.

Sthlm10 löpning
Bild från vårt perspektiv före start.

Eftersom jag visste att vi skulle springa i lugnt tempo gjorde jag ett experiment och andades bara genom näsan hela loppet. Munnen stängd. Det gick hur bra som helst och jag blev faktiskt aldrig andfådd. Det var bara lugna och långsamma andetag hela vägen.

Sthlm10 runstreak löpning
Minuten före start. Jag och Ann-Elise och ett gäng påskfirare!
Hylla dig själv!

Några pratade vid ett tillfälle om att det var dags att koppla på pannbenet och jag såg att det började slutta uppåt. Jag vill VERKLIGEN inte låta skrytsam, men vill verkligen mena att jag som traillöpare verkligen inte reagerade så som många övriga. Många stannade och började gå. De flåsade och satte händerna i midjorna.

västerbron sthlm10 runstreak
Löpning uppför Västerbron där många grinade illa. Ann-Elise var stark hela vägen!

Sånt ska man ta tillvara på enligt min träningsfilosofi. Jag är 40 år och runt omkring mig gick massor av människor bra mycket yngre än mig, hyperventilerande medan jag sprang helt utan ansträngning. Jag tyckte faktisk inte ens att det var backigt. Visst, det gick lite uppför men inte mer än det var det tyckte jag att det var under detta Sthlm10. För dig som inte känner till min filosofi kan jag säga att det inte går ut på att förnedra andra som är sämre löpare utan att stärka dig själv och ta tillvara på varje positivt kvitto du får på att du faktiskt är duktig. Jag kände mig duktig. Att min träning har givit resultat. De runt omkring mig är lika fantastiska med eller utan mina inre tankar. Jag hyllar dem! Det handlar uteslutande och enbart om att peppa sig själv.

Överlag var det flack asfalt och jag förstår varför det är en snabb mil där många slår personligt rekord.

Väl i mål var det ingen trängsel och även där fick allting som smort. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det förutom att det var fantastisk enkelt. Bra jobbat  samtliga involverade!

Kram på dig!

Daniels viktresa (Vecka 6)

En hel del slarv …

De senaste sisådär tio dagarna har jag inte varit strikt när det kommer till kosten. Visst, frukosten består oftast av ett ägg och en banan eftersom jag inte behöver mer för att stå och jobba vid datorn i några timmar efter att jag lämnat barnen på skolor och förskolor. Men det har blivit lite sämre kost än vanligt på senare. Absolut inget överflöd, även om kosten igår till 99 procent bestod av vaniljglass med chokladkross, samt kakor …

Målet är nära!

Det positiva är att jag har utökat min träning ganska markant. Förra veckan snittade jag min löpning med 16 km per dag.  Jag tror att det har hållit min vikt i schack. Inte bara det, jag har tydligen fortsatt att gå ner i vikt trots att jag inte varit så strikt. Glädjande! Mitt mål var från början att gå ner till 73 kg. Det är bara att gå ner ynka 1.6 kg till så har jag nått det målet! Det kommer givetvis att gå, men vad som händer efter det får jag se. Jag tror det mesta kommer att bestå i att jag försök bibehålla den vikten och jag kommer att försöka fortsätta att hålla kosten bättre än vad jag gjort tidigare. Går jag då ner mer i vikt är det bara positivt, men det kommer nog inte vara något mål.

Varför?

För dig som inte vet varför jag vill gå ner i vikt så är det egentligen av tre anledningar.

  1. Löpning innebär ständiga smällar mot kroppen. Så är det bara. Men vi kan på olika sätt påverka hur hårda de där smällarna blir. Dels kan vi tänka på tekniken och dels kan vi se till att inte släpa runt på en massa extra kilo.
  2. Jag fick en superfin löpartisha av sambon i julklapp, men när jag tar på mig den ser man ölkaggen alldeles för jättetydligt. Tanken är att jag vill kunna springa i den utan ölkagge.
  3. Jag mår överlag, precis som alla andra, bättre ju mer jag trivs med min egen kropp. För många extrakilon har jag faktiskt, och de trivs jag helt enkelt inte med.

Jag är nöjd med mina -5,8kg på de här sex veckorna faktiskt. Jag har ju tagit det lugnt och inte varit manisk på något sätt, så det har inte inneburit något direkt uppoffring. I mycket större utsträckning har jag jag skippat de uppenbara kaloribovarna. Utan att för den sakens skull ta bort all den energi som min kropp trots allt behöver för min löpning.

Jag är nöjd och mitt mål är nära!

Kram på dig

Ultraintervallerna närmar sig …

Mitt självförtroende är absolut inte med mig trots min ihållande runstreak. Just nu känns det lite som att jag inte vill springa intervallerna utan istället ha dem sprungna. De känns skrämmande tunga och inför mitt inre ser jag ännu ett misslyckande.

Det går alltså ut på att springa en mil med start varje tredje timme under ett dygn. En ny mil ska alltså påbörjas vid kl 00, 03, 06, 09, 12, 15, 18, 21. Det blir totalt åtta mil och ett dygn med oerhört lite sömn.
Jag har tidigare testat att springa fyra av intervallerna, men då vid klockslagen 09, 12, 15, 18. Inför den sista fick jag någon komplikation med mina fötter som värkte något makalöst. Det var en tung mil, men jag tog mig i mål.
Så, för någon någon dryg månad sedan gjorde jag ytterligare ett försök som gick fullständigt åt fanders då jag fick ont i ett knä redan efter 7 km. Efter 32 km gav jag upp och erkände mig besegrad. Att halt-springa är inget att rekommendera.

Träningen

Jag har varit ganska duktig vad gäller träning. Jag har kört en kort träningsperiod med några medellångturer på runt 19-21 km som har avslutats med att under tre dagar på raken springa en mil på morgonen och en på kvällen. Sedan tog jag tre dagars aktiv vila och har nyss sprungit ett pass på 31 km, samt igår 10km i krävande terräng, sprang hem och bytte skor och sprang ytterligare 10km på asfalt. Ett bra pass! Idag är tanken att springa en enkel 10 km.

Om jag är redo?

Jag vet faktiskt inte. Jag hoppas verkligen att min runstreak gör att jag har hunnit stärka mig nog. Det som tar slut på mig är mina knän och mina benlyftarmuskler. Jag måste träna dem på något mer utmanande sätt än att bara springa. Jag tror att jag kan hinna med någon specifik form av träning för de musklerna innan det är dags. Men jag har bara två veckor på mig, så att bygga muskler och att stärka skelett och ligament i någon större utsträckning blir givetvis svårt.

Här följer några bilder ifrån min träning …

Träningstrolleri Runstreak Daniel Karlsson
Ett härligt långpass
Kor vilar sommar löpning
Där ligger de och latar sig medan man kämpar på …

Löpare löpning Runstreak Daniel Karlsson

Runstreak altra paradigm löne peak
10 km terräng, sen hem och byta skor inför 10 km asfalt
terräng löpning runstreak
En härlig mil i krävande terräng
Löpning Redan Huddinge
Längst förrädiska klippor klättrade jag nästan i en km innan jag märkte att vägen var avspärrad. Bara att vända tillbaka. Vackert var det i alla fall!
runstreak löpning asfalt väg
Det blev många kilometer längst den här vägen mot Haninge
Löpning rudan runstreak tränignstrolleri
Inte helt fel …
blommor väg löpning runstreak
En fröjd för ögat …
Altra Lone peak Runstreak
Jag har ännu inte några gaiters till mina trogna skor Altra Lone Peak, så det fick bli gaiters från Salomon.

 

Kram på dig!

Ps. Jag påminner om att man just nu kan föreställa min bok ”Runstreak – att springa varje dag” som släpps senare i år. Klicka HÄR för att läsa mer om boken och beställ till rabatterat förköpspris.
Glöm heller inte att prenumerera på bloggen så att du får ett meddelande varje gång ett nytt inlägg publiceras.