Träningshets och kroppshets

Jag har länge varit sugen på att kommentera debatten om träningshets. Kanske aningen sent men here we go!

Träningshets

Kroppshets vs Träningshets

träningshetsJag vill först och främst klargöra att träningshets inte är detsamma som kroppshets. Kroppshets tenderar främst (inte bara, utan främst) att drabba kvinnor, medan träningshets verkar drabba alla, oavsett kön.

Kroppshets är ganska påtagligt med tanke på medias framlyftande av vissa kroppsideal. Man förespråkar och visar upp de rådande trenderna, och reklambolag med flera rycks med i vågen. De som blir lidande är oftast kvinnorna som i olika sociala sammanhang aningen direkt eller indirekt konfronteras och kommenteras när de avviker ifrån de rådande idealen.

En annan viktig skillnad mellan kroppshets och träningshets är att det egentligen inte finns några direkta hälsofördelar med trenden att ha små eller stora bröst, eller exakta dimensioner på rumpan. Inte heller om du har kort, långt, rosa eller regnbågsfärgad hår. Kroppshets handlar enbart om tycke och smak och det finns ingen vetenskaplig förankring.

När det däremot kommer till träning räcker det att vi tittar på forskning för att veta vad som är bra, mindre bra och direkt farligt. Vi vet att träning är någonting mycket positivt för hälsan.

Vad innebär hets?

träningshetsHets innebär helt enkelt att man försöker få någon att utföra någon form av handling. Det är ett oerhört negativt laddat ord och känslan man får är att personen som hetsar inte har goda avsikter eller känslor inför den som hetsas. Oftast är handlingen som ska utföras negativ. Exempelvis skulle man inte säga att en person försöker hetsa sin bästa vän till att söka det där drömjobbet. Däremot skulle man direkt säga att en person försöker hetsa någon annan att kasta den där stenen genom farbrorns fönster.

Redan där reagerar jag över sammansättningen av orden träning och hets. Kropp och hets, däremot, köper jag mera lättvindigt. Men träning är någonting positivt medan hets inte är det. Kanske är det därför ordet fångar vårt intresse.

Träningsmani då?

träningsmaniFör att vara helt ärlig så kan även positiva företeelser bli negativa och förödande. Syre är livsviktigt för oss men också det som dödar de flesta av oss i slutänden. Ja, överdriven träning och skadlig träning existerar och är givetvis någonting man ska ta på största allvar och inte uppmuntra till.

Men eftersom träningshets-debatten är så utbredd så talar vi om någonting som berör oss i stort, och då kan vi inte mena att det skulle vara så att flertalet av oss tränar så pass mycket att det är skadligt. Nej, rent objektivt vet vi att det omvända är vad som råder i samhället – vi tränar för lite och för sällan. Vi måste således lämna tankar på att det är tal om träningsmani.

Så vad handlar det om då? Jag tror att det hela är mycket enkelt och går att dela upp i två delar; Hälsomedvetenhet och det förödande självförsvaret.

Hälsomedvetenhet

Vi har på (relativt) senare tid blivit mer och mer medvetena om farorna med stillasittande och för lite rörelse. Vi vet vilka sjukdomar det medför och vilka komplikationer som är att vänta. På senare har forskning inom olika områden av träning fullkomligt exploderat, vilket skapar stora rubriker överallt. Tyvärr, för ofta felaktiga rubriker utifrån inkompetenta tolkningar men också utifrån dåligt utförda studier. Men överlag har vi under de senaste, säg 20 åren?, upplevt hur information kring träning och hälsa fullkomligt har exploderat.

”Det förödande självförsvaret”

Detta är något jag ofta talar om i min träningsfilosofi träningstrolleri. Det handlar om vår instinktiva vilja att ständigt försvara oss.
Vi människor är ett flockdjur och har ett starkt behov av att tillhöra olika grupperingar. Förr var det en stam eller by man kände stark tillhörighet till. Numera är det snarare så att vi tillhör en mängd olika flockar och har olika tillhörighet. Exempelvis tillhör vi ett land, en stad, ett fotbollslag eller en yrkeskår.

Vi har ett starkt driv inom oss att försvara de våra – att försvara sin grupp och att höja den över alla andra grupper. Det mest kostnadseffektiva sättet att höja den egna gruppen över de övriga är genom att sänka de andra grupperna. Sådana exempel ser vi dagligen på sociala medier när det handlar om exempelvis sport och politik. Man fokuserar nästan uteslutande på de andras negativa sidor och belyser väldigt sällan den egna gruppens fördelar.

Tränande vs Icke-tränande

träningshets
Vardagsexempel på ”det förödande självförsvaret”

Så finns också grupperna tränande och icke-tränande där man som icketränande med näbbar och klor tenderar att försvara sitt stillasittande. Därav ord som ”hurtbulle” och ”träningsfreak”. I utsatta lägen, när ens egen livsstil blir konfronterad, gäller det att snabbt nedvärdera och demonisera utmanaren. Om man lyckas med det lyckas man att nå den sköna känslan av att motparten är den udda medan man själv tillhör den sunda gruppen. Man har lyckats försvara sin livsstil och sin person.

Andra exempel är när man som icke-tränande lyfter enstaka fall där personer som tränat lagom och ätit sunt ändå gått bort i förtid. Gärna i kombination med berättelser om storrökaren och kalorinarkomanen som levde tills hon var 98 år.

Ofta går det så långt att träningens goda effekter avisas som nonsens av de icke-tränande.

Liknande exempel återfinns inom precis alla andra områden. Om man tycker om att köra rally tenderar man att intala sig själv om att 99% av alla klimatforskare i världen har fel om människans påverkan på klimatet. Om man gillar att röka är alla åtgärder mot rökning ren idioti hopkokat av en drös jävla översittare. Och så vidare och så vidare.

Helt enkelt är information, påståenden och fakta som på något sätt angriper dig eller din grupp, av ondo.

Kollisionen

träningshets

När hälsomedvetenheten når ut i media i tillräcklig skala triggas de icke-tränandes förödande självförsvar så pass att de i bred front går till motangrepp. Ordet träningshets myntas och man lyfter fram exempel på träningsnarkomani med berättelser om hur illa sådant kan gå. Att lugnt och stilla informera om hur bra det är med träning förvandlas till att man uppmanar alla i samhället att utveckla träningsmani.

Det blir helt enkelt en massiv kollision mellan hälsomedvetenhet och det förödande självförsvaret hos de som utsätts för det. Då spelar fakta ingen roll längre. De som förespråkar rörelse, om så i det minsta laget, ska framstå som slavdrivare och extrema. Då är slaget vunnet och man kan tända sin cigg och luta sig tillbaka.

Avslutningsvis: För en tid sedan läste jag den här debattartikeln i Expressen, skriven av Lisa Bjernhagen. Om du har i åtanke vad jag skrivit ovan om att tillhöra en viss grupp och att försvara sig samt demonstrera den andra sidan, så tror jag att du ser det ganska uppenbart. Tydligare blir det inte. Försvaret klickar igång och enkel välmenande uppmuntran förvandlas till HETS!

Här kommer ett utdrag av Lisas debattartikel …

träningshets

 

 

 

Aftonbladet, är ni 3 år?

Den här artikeln är Aftonbladets senaste försök till att få ”klick”. Kanske bidrar jag nu till att de får just ”klick” men det kan inte hjälpas. Problematiken måste belysas. Jag har redan sett att en många har uppmärksammat artikeln och kritiserat den i sociala medier, och det behövs. Aftonbladets träningsartiklar förpestar den redan sjukdomsdrabbade bild många har av träning. Men mer om det senare. Låt oss börja med stackars Stina.

Det vi ser på första bilden är en vacker kvinna som alltså kan luta sig fram och ta tag i sitt underhudsfett. Vi har alltså en kvinna med underhudsfett som därför anser (utifrån artikelns text) att hon bör skämmas på stranden. Kvinnor har i alla tider varit utsatta för utseendehets (visst, män också men … kom igen!) men det känns på något sätt mer förståeligt på 1800-talet med tanke på omständigheterna. Men 2017 borde vi ha kommit längre. Utseendehetsen borde vara ett minne blott och något vi lämnat bakom oss. Inte minst i Sverige. Men här har vi alltså Sverige största kvällstidning som vill förmedla budskapet att en kvinna som kan luta sig framåt och ta tag i sitt underhudsfett borde skämmas på stranden. Nej, Aftonbladet, det är ni som borde skämmas. Ni borde skämmas för att ni pumpar ut material som ger kvinnor dåligt självförtroende, ni borde skämmas för att ni enbart är ute efter klick och ni borde skämmas för att ni inte är ett dyft intresserade av att förmedla ett budskap om hälsosam träning. Är ni tre år gamla? Kan ni enbart tänka ”klick” och sedan inte ett enda steg längre? Har ni missat hur framförallt unga mår idag med den rådande utseendehetsen? Kolla på instagram hur ungdomar idag kämpar arslet av sig för att få till rätt pose för att passa in. Det är tragiskt. När jag var i deras ålder var jag ett barn som hade tankar på saker som barn ska ha tankar på. Jag blir så innerligt ledsen när jag ser hur barn idag tvingas bli vuxna och utseendefixerade redan i så tidig ålder. Och jag blir inte bara ledsen utan smått desperat när en tidning stor som Aftonbladet anser att det är värt det för ”klick”. Unga kvinnors självförtroende och psykiska välmående i utbyte mot ”klick”. Är ni tre år? Går det alltså inte att tänka ett steg längre?

Tänk om Aftonbladet istället skulle hjälpa till att förmedla en positiv och hälsosam syn på träning? Istället för att förmedla ett budskap om att man måste rasa ohälsosamt i vikt, ha synliga magrutor och vara snygg. Träning behöver inte handla om utseende alls. ALLS! Visst vill vi alla vara snygga, det är evolutionärt nedärvt, men vi är tänkande varelser 2017 som kan påverka vår omgivnings sätt att tänka genom att själva tänka rationellt. Jag försöker med sidan och bloggen Träningstrolleri att förmedla hur roligt träning kan vara och hur bra och lycklig jag blir av det. Aftonbladet försöker att få kvinnor att skämmas över sitt underhudsfett. Hörrni plus-redaktionen på Aftonbladet, vad sägs om att ni alla poserar i bar överkropp på bild så att alla läsare får bedöma era kroppar? Jag gissar att det finns ganska mycket underhudsfett och vikt som borde rasa, va?

Nej, jag ska sluta vara arg. Men besviken kommer jag att fortsätta vara. Besviken för att jag tror att ni egentligen inte är omoraliska människor, men ändå låter er begå omoraliska handlingar i ”klick”-jakten. Besviken för att ni inte vill vara med oss andra som försöker medverka till god hälsa i vår omgivning. Besviken för att ni inte demonstrerar ett mer utvecklat konsekvensktänk än min 3-åring här hemma gör.

Skärpning, Aftonbladet. Jag vet att ni kan om ni vill.

Kram /Daniel Karlsson (Trollkarl, barnboksförfattare och träningsälskare)
www.danielkarlsson.com