Månad: november 2017

Testrunda för lilla hälen

Ja, idag tog jag en tur för att testa min häl. Jag försöker alltid att planera in mina löpturer så att jag tar dem de kvällar min sambo är ledig. När vi nattat minstingen som är nyss fyllda 3, vilket brukar bli vid 19-tiden på vardagar, brukar jag ge mig ut. Men nu när mörkret är över oss känns det verkligen inte lika lockande. Det är ju så fint med de fina vyerna så jag brukar faktiskt behöva stjäla lite av min arbetstid för att få ihop det.

Idag jobbar min sambo natt och hon brukar behöva vila runt 17-tiden så att hon orkar ge sig av runt 20 för att jobba hela natten. Hon är barnmorska och har en position där nattpassen ofta är mentalt krävande. Därför hinner jag inte riktigt ta samma kvällsrundor som jag brukar springa när hon är ledig och kan ta hand om barnen på kvällarna. Så det blev en dagsrunda! Jag jobbar just nu främst med en trolleribok och en humoristisk bok som riktar sig till vuxenpublik. Jag brinner för båda böckerna och vill jobba med dem så ofta jag kan, men jag vet samtidigt att om jag inte får röra på mig så kommer jag inte kunna jobba lite effektivt då mitt kreativa sinne kräver rörelse. En enkel löprunda får mig dessutom att bli en bättre sambo och bättre pappa till mina barn. Idag fick jag 50 minuter över och lyckades lugnt och enkelt dra ihop ca 9 km löpning. Ingen lång sträcka men helt okej som test för min häl.

Ja, min häl. Vad är det med det egentligen? Jag har ingen aning. För några dagar sedan kände jag någon konstig smärta i den och jag mindes att jag haft samma smärta tidigare. Hälsporre? Kanske? Men en vän till mig, Helena Olmås som är en grym löpcoach, tyckte att det inte går över på 4 dagars vila. Så jag har ingen aning. Men just nu gör det fortfarande ont när jag går, men inte lika påtagligt. När jag sprang kändes det dock ingenting eftersom jag inte belastar hälen alls. Nu har det gått några timmar efter passet och jag kan inte säga att det känns värre faktiskt. Gott!

Jag tänker ofta på det här med tiden. Jag inser att jag är någon som lätt skulle kunna komma på tusen ursäkter för att inte träna. Jag tänker bara på: Frilans! Smaka på det! Äh, jag tar det i nästa bloggpost!

Kram på er!

Hemmaträning var länge sen

Ja, det var ju verkligen det! Länge sen!

Jag har märkt att jag på senare har drabbats och lurats av samma tänk som gemene man har. Tack och lov har jag ju verktyg och tankar runt det hela. Det jag talar om är givetvis ursäkterna för att skjuta upp och hoppa över träning. Det är verkligen fascinerande hur hjärnan fungerar och är skapt för att spara energi. Jag ska erkänna, verkligen erkänna, att det har varit tufft den senaste tiden. Jag har haft svårt med min inre bild av träning och jag har haft speciellt svårt med kostbiten. Jag måste helt klart bli bättre med kosten då jag lätt faller tillbaka till njurkvällar med chevretoast eller lite chokladpudding.

Jag har märkt att jag på senare tid har svårast med den där mentala bilden. Dvs att jag fallit en bit tillbaka till att se träningen som ett hus som jag inte lockas av att besöka. Jag vet inte exakt vad det beror på eftersom jag inte är någon psykolog utan bara en enkel människa. Jag har tänkt tanken att verkligen ta mig en djup funderare i lugn och ro och peppa mig själv vilket alltid hjälper, men det har inte blivit av pga tre små barn och sambo plus djur som också måste uppmärksammas. Utöver sjukt mycket jobb som hänger över mig precis konstant eftersom jag är frilansare.

Jag har kommit långt i min mentala mognad och har valt att bara köra på. Dvs mer åt den klassiska novisen som jag normalt avskyr – ”Bit ihop och bara kör!!!” Men jag förstår ju samtidigt att det jag förespråkar är ju gentemot nybörjarna i första hand. Jag har ju kommit så pass långt att jag faktiskt KAN pusha mig själv med enklare medel numera och så smått även skällsord. Exakt det gjorde jag idag. Jag la undan ursäkterna.

Klockan var 20 och barnen var nattade. Jag ville BARA, verkligen BARA, gå och lägga mig. Men jag hade ganska lätt att slå på autoswitchen som min hjärna hatar. Den gjorde att jag ställde mig vid datorn och skrev ner ett körschema som jag skulle gå efter.
När man bor litet är det bra att kunna improvisera. Jag har en vadderad bräda som jag kan köra bänkpress med hantlar på, exempelvis. Ja, sen är det bara att använda fantasin. Min schema blev såhär …

• 8 reps hantelbänkpress (24 kg per hantel)
• 15 knäböj med sandsäck
• 60 sliding mountain climbers med fotvikter
• 20 stående bicepscurl (typ 18 kg per hantel)
• ben upp & rumpa upp m fotvikter (Ligger ner och lyfter upp ben och sen rumpa så mycket det mot huvudet.

Detta gjorde jag sen 4 gånger. Jag tog en paus efter att ha gjort det 2 gånger. Kanske en paus på 2 minuter. Sen var jag på det igen. Men jag kan erkänna att det var EXTREMT ansträngande. 

Kram på er

 

 

Nu sänker jag den!

Idag hängde jag upp den. Jävligt smart ändå, kan jag tycka, att ha en krok i taket där man kan hänga upp diverse grejer! Oftast blir det den här sandsäcken som jag funderar att byta ut till en mycket längre säck där jag även kan sparka på. Tiden då jag var så vig att jag sparkade över huvudet och t.o.m satt i split mellan två stolar är sen länge förbi.

Varje gång jag hänger upp sandsäcken märker jag också hur långt förbi jag passerat min kickboxningstid då jag orkade köra 2 kickboxningsträningar efter varandra. Jag tränade då minst 8 pass i veckan. Jösses, tänker jag …

Men numera brukar jag rigga upp säcken och köra 2 minutersronder. Intensiva ronder där jag rör mig mycket och slår mycket kombinationer. Sedan blir det 1 min vila och sedan på’att igen. 10 ronder senare rinner svetten fint!
För er som är intresserade av just kampsport kan ni se ett montage av mina fyra först kockboxningsmatcher här – https://www.youtube.com/watch?v=jbQYg-CisjQ

I övrigt försökte jag sänka den där svarta hängande saken … Men det hjälpte inte. Den hänger kvar än …

Kram på er!!

Uppdatering kring min kost

Jag måste ju också skriva lite om vad som har hänt med min kost. De senaste två veckorna har jag faktiskt förbättrat mig. Jag har bestämt mig för att min lunch ska vara potatis-, ris-, och pastafri. Dessutom ska den vara rik på grönsaker och allmänt nyttig. Jag har också slutat dricka mjölk vilket jag normalt kan välja i mig. Alltså vi pratar lätt en liter per måltid.

För mig handlar det inte om att göra totala omställningar eftersom jag vet att det inte är hållbart. Jag har kommit bra igång med träningen efter uppehållet pga förkylningar och annat och känner att det är superenkelt för mig att göra den där lunchen till en nyttig sådan. Jag har helt enkelt gjort i ordning matlådor som är enkla att värma på och som sparar mig tid som jag kan lägga på jobb. Just nu håller jag på att skriva en trolleribok och ofta hamnar jag i ett flyt som jag inte vill avbryta med en massa onödig matlagning.

Kram på dig!

Fars dags-löpning!

Ja, och vilken löpning sen!
Jag hade en långrunda inplanerad. Jag gick faktiskt och siktade på att ge mig ut sisådär 28km. Men natten tills idag blev otroligt stökig. Jag vaknade av barn två gånger och sedan tror vi att katten släpade in en mus också. Vi såg den aldrig men både hunden och katten var heltokiga och skulle in bakom garderoben. Ja, det blev klarvaket tillstånd och jag hade svårt att somna om. När jag väl lyckades somna vaknade kidsen. Yippie!

Så jag fick faktiskt ge upp och ge mig ut på en medelrunda. Jag vet ju om att jag inte är en snabb löpare. Jag har inte jobbat på mitt tempo alls och jag är både kort och kortbent. Men idag fick jag faktiskt till min snabbaste mil någonsin! Det är väl ändå värt att fira? I skrivande stund kom jag på att jag inte alls firat. Löpningen i sig fick bli en fars dagspresent till mig själv.

Det konstiga var att jag gjorde ett litet experiment och gasade på i nästan alla backar. Det gjorde att jag blev otroligt trött och slö mellan backarna, men trots det blev alltså tempot högt för mig. En riktigt skön känsla! Jag sa ju i tidigare post att jag misstänkte att något skulle hända med tempot!!

Kram på dig

Ett långpass till

Idag åkte vi hem till svärföräldrarna i Älta. Jag kände löpsugen och passade på att ge mig ut. Jag tänkte först ta en runda runt Ältasjön men tänkte att jag springer vidare från Älta till Bagarmossen och sedan till Hästhagen och vidare till Hellasgården och tillbaka till Älta. Det skulle dock bara bli 11km och jag ville genast ha lite mer. Därför gjorde jag en avstickare. Jag fick använda telefonen mycket och titta på vilket drog ner tempot. Snart hade jag sprungit fel och var tvungen att korsa en skog som var totalt kolsvart! Då fick jag lysa med telefonen och trippa sakta fram i säkert 1,5km. Det sänkte tempot ännu mer.

Men vilken runda det blev! Jag blev dock lite besviken att det bara var 17km för det kändes som ca 28km. Minst! Men jaja, det berodde förmodligen på det långsamma tempot vilket ju innebar en lång tur.

Jag älskar att göra såna äventyrsrundor, alltså när man ger sig ut och inte hittar riktigt. Man hamnar på olika platser som man inte sett förut och springer längre än man tror. Jag såg helt plötsligt att jag var i Enskede bredvid Globen och undrade före en stund hur i hela friden jag hamnat där. Skön känsla!

Det inspirerade tydligen

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om löpning i en facebookgrupp som heter Träningsglädje & Inspiration. Det blev till min stora glädje väldigt uppskattat så jag tänkte att jag klistrar in det här i bloggen också. Hoppas det påverkar dig också i någon form av positiv riktning 🙂 Kramen

”Hej på er!

Jag vill bara inspirera alla löpare och alla som VILL löpträna men som känner att de inte är snabba nog, kan springa långt nog eller känner något annat negativt kring löpning.
Jag har alltid avskytt löpning och kutade som mest 2 km i skolan. Eller ja, jag gick en del av den sträckan. Men sedan kom en dag då jag beslöt mig för att börja träna rent allmänt och då blev löpning ett enkelt alternativ. Jag började kort och avancerade så sakteliga. Jag minns mina första 3km. Jag minns mina första 5km och jag minns min första mil. Känslan var oslagbar att hela tiden avancera. Igår sprang jag min (jag gissar) tionde halvmara helt på egen hand utan att det var ett lopp.

Mina bästa tips till er som vill bli bättre löpare:
* Börja springa långsamt. Då menar jag inte LITE långsamt utan extremt långsamt. Jag kallar det för att ”fjantspringa”, och med det menar jag att du ska känna dig fjantig när någon ser dig. MEN släng givetvis bort den tanken. Du är grym som ens gör det! Jag har fått massor av folk att börja springa enligt den enkla regeln och alla har blivit förvånade över hur långt de verkligen klarar av att springa.

* Dokumentera alla löprundor. Att dokumentera dina rundor gör att du kan se tillbaka med stolthet på vad du presterat. Dessutom blir det lättare att inte hoppa över ett pass eftersom du inte vill ha en lucka där i din dokumentation.

* Om du får en kick av utrustning såsom nya skor, snygga tights eller en snygg vindjacka så KÖP! Använd och utnyttja alla kickar som ger dig positiv energi!

* Jämför alltid positivt och aldrig negativt. Dvs se aldrig på en bättre löpare och känn dig dålig, utan se den bättre löparen som inspiration och som ett bevis på hur långt du kan komma. Se hellre på sämre löpare och känn dig stolt. (Men håll givetvis inne med negativa kommentarer offentligt!)

* Våga vara stolt över dig själv! Det här gäller all form av träning. Var inte lite stolt. Var sådär alldeles galet stolt över att du faktiskt gör något och intala dig själv att du gör det jävligt bra! Din stolthet kommer att förbättra din inre bild av löpning vilket är grunden i all träning – att bygga en bra och positiv bild av din träning. Då kommer du vilja uppleva träningen igen och igen och därmed få ökade resultat.

* Gör det hela lite äventyrligt! Exempelvis om du ska till en kompis som du normalt tar bil till kan du istället springa. Jag har många gånger tagit på mig ryggsäck med ombyte och sprungit till fester och annat. (om dusch finns )
Den första ölen efter en avverkad löprunda känns 10 ggr mer magisk!
När jag hyr bil brukar jag hyra bilen en bit bort och springa till utlämningsstället. Det är ganska kul att inte veta det exakta avståndet och att bara ge sig av med mobilens karta som guide.

* Ta aldrig säsonguppehåll. Jag springer även om det är -15. Det är bara att klä på sig och ut och köra. Ju mer det tar emot att ge sig ut, desto mer stolthet kommer din löprunda att generera. Ju mer stolthet du känner, desto mer bygger du på din inre bild av träning. Känslan när man sprungit en hel vinter och våren börjar krypa sig på är oslagbar. När du först tar av dina tights och kan kuta i bara shorts … MUMMA! Då vet du att ingenting kan stoppa dig. Du är en maskin med ett stort leende på dina läppar.

* När du är ute och springer och känner den minsta negativa känsla i ditt huvud, ta ett djupt andetag och le. Få dig själv att förstå hur jävla grym du är som gör det du gör. Se på alla du springer förbi som går. Du springer. De går! I husen du springer förbi ligger folk på soffan. Du springer! I ditt huvud får du förnedra precis alla hur mycket du vill, men framförallt ska du höja dig själv till skyarna. För du med dina löpsteg, även om de inte är perfekta, ÄR de facto en vinnare av rang!

Till sist vill jag bara önska alla lycka till med er löpning och all annan form av träning! Nej, jag är ingen löpexpert, jag är bara en glad amatör som tydligen lyckats tänka rätt och som har så galet kul att jag bara måste dela med mig. Känslan när jag får andra att börja löpträna och älskar det är helt oslagbar!”

Lite snabbare i alla fall …

Jag gav mig ut på en kortrunda eftersom det var det enda jag hann med idag innan sambon skulle till jobbet. Det blev lite högre tempo än maran iaf, men bara 31sek snabbare per kilometer. Hmmm … det tåls att fnula på. Det känns som om någonting kommer att hända med mitt tempo inom kort. Ja, dvs något positivt!

Min granne berättade idag att han ville betala avgiften för att få springa ultravasan. Dvs springa vasaloppet. Jag blev heltänd och tackade såklart ja! Men det är inte förrän 2019 då jag fyller 40. Mycket tränings behövs tills dess!

Äntligen!


Nu börjar förkylningar och annat att släppa. Jag har dock kvar min helgalna värk i nacken och vet inte vad det är. Men det ska nog ge sig!

Jag har tagit några enklare 5km och någon 10km för att kolla läget och min kropp är med mig hur bra som helst. Igår tog jag därför en halvmara och det kändes bättre än någonsin måste jag säga! Långpassen ska nu utökas och jag känner att mina knän håller bättre och bättre. Inom kort tänkte jag köra en skön 3 milare och bygga därifrån.

Idag blir det ett chinspass på utegymmet!

Bifogar lite bilder över några löprundor som jag inte lagt ut här  än.

Ännu en härlig halvmara!

Jag hade förvisso mycket jobb att göra men jag visste samtidigt att min sambo jobbar natt tre dagar på raken. Det gör att jag inte har tid på kvällarna. Och idag pirrade det i hela kroppen av löplust! Så jag offrade en del av arbetsdagen till lite löpning och WOW vilken underbar runda det blev. Helt perfekt väder och omgivningar som är de närmast magiska!

Jag önskar verkligen att fler människor fick känna på hur det kan kännas efter ett långpass. Nu pratar jag om vad som är långt för en själv, dvs det relativa och individuella. Men sen tillkommer nog en viss känsla när man tränat upp sig så pass att man kan springa längre än den där milen. Det är en känsla som jag har blivit fullständigt besatt i. Man känner sig ostoppbar. Oövervinnerlig! Man är som en maskin och stoltheten sprutar ut genom öronen. Jag älskar det verkligen.