Alla behöver inte vara bäst

Fler borde röra på sig. Det är allmänt vedertaget och det råder ingen tvekan om det. Det finns en uppsjö av olika förslag på vad vi ska göra och hur vi ska göra, men jag tycker att det skapas en onödig komplexitet när det gäller vad vi strävar efter. Det råder nämligen en form av elitism i samhället som jag menar många gånger är direkt kontraproduktiv.

Hjälper eller stjälper?

Om en sexåring vill lära sig rita prinsessor är inte en arkitektutbildning barnet behöver. Men när det kommer till träning är den tanken i stort sett norm. De som syns och hörs och förmedlar sina tankar, råd och program är alldeles för ofta eliten. Men det Olof, 43, med alldeles för många kilo övervikt behöver, är inte ett intervallprogram där han får veta exakt hur många meter han ska springa och exakt hur många sekunder han ska vila. Olof och hans vänner har nästan alltid en miserabel inre bild av rörelse och träning. Många gånger stärks den bilden av massmedias ständiga ”så får du sexpacket att synas” och ”hyperträna dina lår med nya träningsprogrammet”.

Olof behöver sans. Han behöver ingen elit. Olof måste inte bli bäst. Han behöver inte ens bli i närheten av det bästa han teoretiskt kan bli. Det är nämligen just den strävan som mest sannolikt stjälper honom helt åt andra hållet.

stretching träning träningstrolleri

Hitta glädjen

Jag är inte dum. Jag förstår att poddar, böcker och artiklar skrivna av framstående elitidrottskvinnor och män säljer bra. Och jag förstår att det finns en instinktiv drift hos oss människor att lyssna på förebilder. Men jag vill verkligen förenkla och nyansera människors uppfattning om träning. Det behöver nämligen inte vara det som eliten ägnar sig åt. Jag märker många gånger hur idrottsprofiler har tappat förståelsen och känslan för exakt var Olof befinner sig på det mentala planet. Han behöver förändra sin inre bild av träning och det gör han genom att förknippa träning med positiva upplevelser och känslor. Vilket är vad hela min träningsfilosofi träningstrolleri går ut på.

Är detta ett gnällinlägg för att jag inte får komma till tals lika ofta och självklart som eliten? Det får man absolut tro och jag kan förstå den tanken. Men jag vill verkligen dementera det och förklara hur jag känner. Jag blir överlycklig över att höra att någon har hittat glädje i rörelse. Oavsett om det är jag eller någon annan som är inspirationskällan. Givetvis och självklart blir jag jättestolt om det är jag som har lyckats inspirera, men det är inte grunden till glädjen.

Inspiration finns överallt

Sedan jag själv fann rörelseglädjen efter många försök har min träningsfilosofi fått mig att se på träning på ett enkelt sätt. Ett sansat sätt fullt av acceptans och positivt tänkande. Det är vad jag vill sprida.

Om du vill  börja promenera behöver du ingen elit, du kan lika väl inspireras av din kollega som kommit igång med promenader.Om du vill börja löpträna behöver du ingen idrottsstjärnas hjälp, du kan lika gärna låta dig inspireras av din granne som börjat springa. Men den person som kan motivera och inspirera dig mest är du själv. Du är din egen hjälte och har den överlägset största makten över din framtid. Lås dig inte vid ett sätt att tänka och träna baserat på vad en auktoritet inom området säger. Hitta det som gör dig glad. Jag kan inte låta bli att länka till min vän Helena Olmås fantastiska blogginlägg ”Kan vi inte bara låta varandra flyga fritt?”. Helena är en PT och löpcoach som har just den där fria positiva synen på rörelse som jag har inspirerats massor av.

Fullt ut eller ingenting

Jag tänker fortfarande på inlägget jag gjorde i en lokal Facebookgrupp. Där jag frågade om det fanns intresse att skapa en löpargrupp för de som vill komma ut och springa ihop. För de som inte känner andra som springer och för de som inte vill springa ensamma. Jag berättade att jag springer mycket och kan området väl, och att jag självklart delar med mig av det jag har lärt mig. Då kom kommentaren: ”Du skriver mycket om hur ofta du springer, men du nämner ingenting om hur du tänker utveckla löparen till dess fulla potential”. Dessutom frågade en person vilken utbildning jag hade inom löpning.

Jag blev matt. Men jag ser det hela tiden. Den där inställningen att träning måste vara fullt ut eller ingenting. Där det hela tiden måste krävas en elit som ger de yttersta råden.

Flicka springer rörelse inspiration
För barn är rörelseglädje enkelt.

Mitt mål och strävan har blivit att sprida en mer avslappnad attityd till träning. Det finns en stor majoritet som behöver röra på sig mer. Läs igen – de behöver röra på sig mer. De behöver alltså inte nå sin fulla potential. En lust om att nå sin fulla potential måste komma inifrån dem själva om det ska vara produktivt och hållbart. Sedan har vi en väldigt liten klick som verkligen vill nå sin fulla potential, och givetvis ska de göra det! Där finns ju behovet att lyssna på eliten. De har ju ofta nycklarna till det där extra och vet vad som krävs för att nå bortom gränserna.

Vad vill du egentligen?

Fundera en stund på dig själv och vart du vill nå. Vem och vilka kan du inspireras av? Har du för höga krav på dig själv? Har du för låga krav? Bara du känner dig själv så bra som du gör. Behöver du mer tid för dig själv kombinerat med frisk luft, eller skulle du verkligen behöva få låta kroppen jobba?

När jag pratar om en lättare syn på träning menar jag inte att man nödvändigtvis alltid ska acceptera var man befinner sig. För det finns de som missuppfattar. De som vet att de borde träna men har en för negativ bild av träning för att ta tag i det. Det handlar om våga och lära sig att vara ärlig mot sig själv. Om du vet att du har ett behov, men inte tar tag i det, så är du inte ärlig mot dig själv.

När du vågar klä av dig ditt försvar uppenbarar sig sanningar du inte visste fanns. Våga ta det steget, oavsett på vilken nivå inom träning du är. Du vet troligen vad du behöver och vad som vore bäst för din hälsa. Gör det inte så komplicerat. Du kanske inte ens behöver en PT eller alla de där böckerna? Du är många gånger själv den bästa PT:n och bästa författaren för dig själv. Om du känner så just nu när du läser så behöver du inte mig heller. Men …

Kram på dig ändå!

 

Tröttsamma floskler …

träningsglädje

Jag är skeptisk …

Jag vet att jag provocerar många tränande något oerhört med det här inlägget. I varje grupp där någon frågar om råd och tips för att komma igång med träningen haglar alltid samma floskler tätt. Eftersom jag nu ska kritisera de flosklerna är det naturligt att människor som använder dem blir förnärmade och vänder taggarna utåt. Vilket är helt okej, naturligtvis.

Jag tror inte att det har undgått någon som läst min blogg att jag ställer mig väldigt kritisk till klassisk träningsmedias inställning till träning. Min åsikt är att råden, tipsen och filosofin som presenteras varken riktar sig till, eller fungerar för, den stora massan som faktiskt inte tränar så mycket som de borde. Mitt bevis för det, förutom de argument jag fört fram tidigare, är statistiken som just visar att den stora massan borde träna mer. Det pumpas ut träningsartiklar överallt och om de hade fungerat hade betydligt fler tränat.

Krigarna

Det finns en väldigt liten del av befolkningen som är riktiga krigare som verkar kunna klara av allt. De peppas av tuffa haranger, stenhård retorik och extremt utmanande tankar. När de sedan lyckas förespråkar de samma medicin till andra, utan att inse att de andra inte tillhör denna lilla del av befolkningen.

Nu ska jag vara tydlig med att jag inte anser att allt som traditionell träningsmedia använder sig av är just tuffa haranger och stenhård retorik, inte alls, men den genomsyras av en fundamentalt negativ uppfattning om träning som kommer fram tydligt i en rad floskler.

Min filosofi gror i en helt annan mylla – mer sansat, gladare och positivare. Något som går mycket längre bakom traditionell träningsmedias tankar. Jag tänkte nu ta några av de vanligaste flosklerna som ständigt upprepas, och förklara varför jag vänder mig emot dem och hur de inte är produktiva enligt mitt sätt att se på träning. Jag vill dessutom belysa varför de kommer ifrån en negativ syn på träning.

Åsså nårra floskler …

1.

träningLite Paolo Roberto-vibbar på den, apropå den där lilla procenten som är krigare. Den här tanken kräver nämligen att man är en krigare. Vi måste förstå att alla människor är olika – vi har olika förutsättningar, olika sätt att hantera mot- och medgångar, olika erfarenheter och olika mentalitet. Att slänga ut en tanke som att ”Det är bara att bita ihop” och se hur 3% nappar och börjar träna borde vara ett bevis för just det. Övriga 97% är de som jag har riktat in mig på och som jag har ägnat några år att samtala med, analysera och filosofera.

Det jag har kommit fram till är att majoriteten av oss inte vill ha en auktoritet som piskar på oss. Det är bara ett fåtal faktiskt vill, motiveras och mår bra av det. Några blir effektiva endast vid påpiskandet och de ska givetvis fortsätta med det om de mår bra av det. Men det jag också har upptäckt bland den gruppen är att det är många som tränar, som faktiskt inte tycker att det är kul. Det är lite som att de äter mat utan smak. De får i sig näringen men missar hela upplevelsen. De får träningens positiva fysiska effekter, men missar alltså upplevelsen. Om du är en person som får avsmak när någon säger att du bara måste ”bita ihop och bara köra!” så lugn, du tillhör majoriteten och jag erbjuder ett helt annat tankesätt och lösning.

2.

träning

The floskel of floskler. Om du ska äta din favoriträtt behöver du inte ”bara bestämma dig” för att äta den. Inte heller när du ska ta ett långt varmt bad behöver du ”bestämma dig” för att göra det. Du behöver inte heller ”bita ihop!” för att göra det.

Själva innebörden av att behöva ”bestämma sig” och ”bita ihop” handlar om att genomföra någonting man inte tycker om. Att genomlida någonting motbjudande. Vissa krigare klarar av detta och finner en lycka i det. Andra klarar det men finner aldrig lyckan i det. Majoriteten klarar det inte.

Min filosofi Träningstrolleri handlar om att förändra den inre bilden vi har av träning och göra den till något enastående och fullkomligt fantastiskt. Jag trodde aldrig att det var möjligt men jag har lyckats uppnå en nivå där jag ofta känner så mycket lycka när jag tänker på min träning att jag blir tårögd. Jag är evinnerligt stolt över mig själv och jag njuter av varje löpsteg jag tar. Som sagt, jag trodde träning var något helt annat innan jag fann min filosofi och lyckades utveckla mig själv till det stadie där jag befinner mig nu. Att jag sedan lyckades få andra, som radikalt avskydde all form av träning, att uppleva samma villkorslösa kärlek till träning som jag, gjorde att förstod att jag hade funnit något extraordinärt.

3.

träningHär har vi förmodligen en av de floskler som mest ineffektivt lockar icke-tränande. Se bara på bilden. Detta är något som lockar folk som kommit väldigt långt i sin träning och som har lärt sig att utmana sig själva. Men att använda detta för att locka folk till träning, såsom traditionell träningsmedia ofta gör, är för mig helt obegripligt.

Samma typer av misstag ser jag ständigt i olika träningstidningar. Rubriker som ”så kommer du igång och turbotränar magen!” säljer till en början eftersom alla önskar att de hade orken, viljan och lusten att kunna turboträna magen för bästa resultat. Men sanningen är att de bara kommer att köpa tidningen, läsa artikeln och sedan sitta vidare i soffan. En person som inte ens orkar knyta löparskorna eller gå ut med soporna kommer inte att turboträna magen. Lika lite som samma person vill få en nära-döden-upplevelse för att bli härdad. Hela uttrycket används, enligt min erfarenhet, oftast av personer som redan har kommit väldigt långt i sin träning och förmodligen vill vara lite coola.

Jag har själv fått höra sådana häftiga floskler, oftast av hårda gymgrabbar, och jag har aldrig hittills replikerat ”Sant, så låt oss gå ut och springa 45 km terräng, så ringer jag din mamma som kan plocka upp dig efter 3 km”. För mig är träning ingen tävling och jag tycker att endel av charmen är att vi alla är så olika. Man kan exempelvis springa korta distanser så fort man kan, vara kroppsbyggare, springa ultradistanser eller tävla i fitness. Så länge man älskar det man gör och stöttar varandra är det toppen och allt som inte dödar härdar inte. Mycket av det får folk att sluta träna, vilket inte gör dem till någon form av mesar eller mindre värda. De är bara en annorlunda människa än du.

4.

träningJag försöker dra mig till minnes om jag någonsin kämpat med att prioritera ett varmt bad. Oftast brukar det finnas en naturlig och självklar längtan till det varma badet. Jag kan däremot tydligt minnas att jag vid olika tillfällen har prioriterat mindre givande sysslor såsom bokföring, städning och betalning av räkningar. Om du är någon som känner igen att dig att du får träningen gjord genom att prioritera, vill jag för det första beklaga att du ser på träning som någonting du måste få gjort, och för det andra även beklaga att du måste prioritera för att träna.

Jag sitter själv just nu och längtar till min löprunda som jag snart ska ge mig ut på och jag försöker att föreställa mig hur det skulle kännas att behöva genomgå någon form av mental prioriteringslista för att komma ut och springa. Jag dränks av en dyster känsla. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha det så, och om jag hade haft den synen på träning skulle jag förmodligen fortfarande vara en icke-tränande person.

En summering

Om jag inte hade älskat min träning hade jag behöver ”bita ihop” och få det överstökat.
Om jag inte hade längtat efter min träning hade jag behövt ”bestämma mig” för att få varje pass gjort.
Om jag inte hade varit så evinnerligt stolt över varje pass hade jag behövt tänka ”det som inte dödar härdar” för att inte hoppa över dem.
Om jag inte hade varit så lyckligt gift med min träning hade jag behövt ”prioritera” den för att undgå att ”bortprioritera” den.

Jag skulle aldrig kunna leva med att behöva genomlida min träning. Men jag älskar fullkomligen min träning och den är inget hinder i min vardag eller någon tröskel som jag behöver ta mig över. Därför behöver jag ingen av de floskler som det tipsas om. Allt på grund av min inställning till träning. Varje gång någon kontaktar mig och vill ha tips på hur de ska komma igång riktar jag fullt fokus på hur deras inre bild av träning ser ut. För om de bara kan förändra den bilden till något så positivt som möjligt så behövs absolut ingenting annat.
Hur man blir så pass kär i sin träning är lite mer avancerat. Men det är just vad jag försöker att reda ut med den här bloggen.

”All you need is love” borde vara det enda svaret på varje efterfrågan av träningstips. Ja, så länge de inte efterfrågar tips på bästa isoleringsövning av triceps. Då är ”All you need is love” ett jättedåligt svar.

Kram på dig

Prenumera gärna så att du får ett mail när nästa inlägg publiceras.

Allt om vinterlöpning!

vinterlöpning träningstrolleri

Vinterlöpning? Varför ens tänka tanken?

Av väldigt många anledningar. Att ta ett uppehåll under vinter och kanske även senhösten gör att man stannar upp i utvecklingen och att det blir svårare att komma igång när värmen återvänder. Dessutom håller du nere skaderisken genom att inte ta några längre uppehåll.
En annan viktig aspekt är att vinterlöpning gör att du kommer att njuta av vårens löpning bra mycket mer eftersom du har något betydligt tuffare i bagaget än att springa genom ett hav av vitsippor i frisk luft. Använd vinterns lite tuffare utmaning till att stärka ditt självförtroende, din fysik och ditt stolthetskonto.
Men mest av allt så missar du en fantastiskt upplevelse om du låter bli att springa vintertid! 

Vår hjärna lurar oss

Många går ständigt omkring med tankar om att försöka sig på löpning, men ursäkterna är förmodligen ännu fler. En vanlig anledning att inte börja är vädret, speciellt när det är kallt och snöigt. Kombination av kyla och halka välkomnas av vår hjärna eftersom det får oss att låta bli dumheter som träning. Vinterlöpning blir således ofta inte ens ett alternativ.

Vår hjärna är låst i evolutionärt fördelaktiga mönster och instinkter som får oss att vilja undvika förändring och spara energi. Problemet med träning är att det kräver energi och innebär förändring. Därav det stärkta motståndet och vår hjärnas ständiga jakt på tankar som får oss att hålla oss inne i värmen, helst stillasittande. Det är helt enkelt tillfredställande att låta bli att träna, vilket är någonting vi måste fokusera på och försöka förändra. 

Det tar för lång tid att förklara hur vi kommer till rätta med hela vår generella negativa bild av träning och därför tänker jag här fokusera enbart på negativa och positiva aspekter med vinterlöpning.

Skidornas magiska skydd mot kyla

Jag kan inte räkna antalet gånger jag hört att jag måste ta det försiktigt när jag springer ute i kylan. Nu talar vi inte om halkrisken utan det faktum att kylan skulle vara farlig i sig. Jag har en gång fått en tydligt varning om faran med att springa i kyla, av en man som satt och såg på vasaloppet på TV. När jag frågade vilken magisk förmåga skidorna hade var det tydligt att han inte förstod vad jag syftade på. När jag utvecklade mig och förklarade att den enda skillnaden mellan mig och de han såg på på tv var att de bar skidor, blev han faktiskt lite ställd. Han insåg nämligen att han aldrig har reflekterat över att det skulle vara farligt med skidåkning ute på vintern, medan han ansåg att löpning var förenat med oerhörda risker.

vinterlöpning
Är det farligt att springa i kylan?

Nej, det är inte farligt. Så länge du klär dig vettigt och inte fryser kraftigt finns det ingen som helst risk med att springa när det är kallt ute. Jag kan ganska tydligt lova att du kommer att märka vid vilka grader du kanske ska välja en kortare runda och när du kan springa på så långt du förmår. Det sunda förnuftet kommer att få dig att ta det försiktigt när det är så pass kallt att det är svårt eller rent av gör ont att andas. Vi pratar då om temperaturer under sisådär -15 grader.

vinterlöpning
Förbränner man fler kalorier under vinterlöpning?

Jag vet att det på många ställen står att studier visar att man förbränner 15% mer kalorier när man springer i kyla än inomhus på ett löpband. Man talar om variabler såsom vindmotstånd, kaloriåtgång för att hålla kroppen varm, terräng och annat. Jag har inte grottat ner mig tillräckligt i det hela men de säkraste källorna jag har studerat säger att det handlar om en så liten skillnad att det i stort sett är försumbart. Det verkar som att man främst tittat på rubriker på studier där man jämfört kaloriförbrukning mellan lätt klädsel och oerhört tung klädsel. Men vanlig vinterlöpning kommer inte upp i de nivåer när det kommer till tyngd.
Däremot finns det väldigt många andra fördelar med att springa utomhus kontra att springa inomhus på löpband.

Hur ska jag tänka med klädsel?

En grundregel är att klä dig så att du fryser lite i början men börjar känna dig varmare efter sisådär en kilometer. I övrigt beror det mycket på hur långt du ska springa. Om jag ska springa en kort runda på två kilometer vet jag att jag inte kommer att hinna bli för varm och har därför råd att klä på mig ett extra lager. Jag har helt enkelt råd att klä mig ganska varmt från start eftersom jag inte kommer att bli överhettad under den korta tiden jag är ute.

Om jag ska springa längre måste jag tänka på att jag kommer att bli väldigt varm efter ett tag och därför klä mig lite tunnare. Konkret kan man säga att man ska klä sig efter behovet som kommer att finnas när du har sprungit en längre sträcka och inte efter behovet som finns precis när du klivet utanför dörren.

Bär funktionskläder

Väldigt viktigt är att du alltid bär funktionskläder och annat material som leder bort fukt ifrån kroppen. Annars är risken att du blir kall, vilket inte är en behaglig upplevelse. Tänk också på att springa ända hem och inte ta nedvarvning utomhus eftersom det också kommer att göra att svetten blir kall och du blir nedkyld.

vinterlöpning

På ben och överkropp
När temperaturen kryper under 5+ är det en bra idé att använda fodrade material. Exakt vad man bör ha på sig är individuell och en smaksak, men personligen brukar jag mellan 5+ till strax under noll bara ha en funktionsthirt och en fodrad löparjacka över, och ett par fodrade tights nertill. Skulle det vara något kallare tar jag ofta bara på mig en extra funktionstshirt. Vid ännu kallare temperaturer kan jag ha en eller två långärmade funktionströjor under min fodrade löparjacka. Skulle det vara riktigt kallt och jag inte ska vara ute så länge kan jag ha ett par överdragsbyxor över mina fodrade tights, som gör att vinden inte sliter med sig för mycket av värmen.

Löparjacka med fickor

Ett särskilt tips jag vill ge är att köpa en löparjacka med fickor. Jag gjorde en gång misstaget att köpa en utan vilket jag ångrade eftersom jag inte hade någonstans att lägga vantar och mössa när det är för varmt. Visst, ska jag springa kortare sträckor där jag inte hinner bli för varm fungerar det, men när man ändå köper en jacka är det ju smartare att köpa en som passar både för kortare och längre sträckor.

altra lone peak 4
Altra Lone Peak 4 – Mina favoritskor vid såväl vinterlöpning som löpning i skog på sommaren.

Vilka skor ska jag ha?
Det är verkligen en fråga om vad man föredrar och vilket underlag det handlar om. Om det är plusgrader utan snö, och därför inte halt, kan du gott springa på med dina vanliga skor. Men om det är isigt skulle jag rekommendera antingen ett par terrängskor eller ett par skor med metalldubbar. Vid enbart snö tycker jag att ett par vanliga terrängskor med gummidubbar räcker gott.
Men återigen är det en smaksak och så länge du känner dig trygg och märker att du inte halkar är du troligtvis rätt ute.

Det finns även billiga broddar att spänna på, vilket jag själv använde mycket när jag började löpträna på vintern. På senare tid har jag helt övergått till att använda mina vanliga terrängskor som jag har använder året om. En tjock strumpa är alltid bra mot kylan!

vinterlöpning

Reflexer och handskar
Idag finns det en uppsjö av olika plagg där många är försedda med riktigt bra reflexer. Att bära reflex är en bra livförsäkring och tänk på att du ska synas både bakifrån och framifrån.
Löparhandskar är idag ofta försedda med reflexer vilket är bra eftersom händerna är rörliga och syns bra. Just reflexer kring armar, ben och fötter är just därför att föredra. En typ av reflexer som jag verkligen uppskattar är den typen som rullar ihop sig själva, vilka jag brukar jag sätta runt mina vrister.

löpning vinterlöpning

Löpteknik vid vinterunderlag
Kroppen är väldigt duktiga på att automatiskt anpassa löpstilen till rådande förhållanden. Givetvis kan du dock tänka på att vara extra försiktig om du känner att det är halt. En god idé är att testa underlaget genom att försöka glida på det. Men om du är någorlunda ung och har dina reflexer kvar så går det oftast hur bra som helst. Då behöver du egentligen inte förändra någonting mer än vad som kommer naturligt för dig.
Det jag brukar tipsa om är korsta löpsteg och att dra ner på hastigheten. Men, som sagt, det kommer oftast naturligt.

vinterlöpning

Tre vanliga myter om vinterlöpning
Precis som inom de flesta andra ämnen finns det seglivade myter även om vinterlöpning.

  • 50% – 80 % av kroppsvärmen läcker ut via huvudet.
    Det vore ju ganska kul om det var så – eftersom det skulle innebära att vi skulle kunna springa omkring iförda enbart en toppluva och i övrigt spritt språngande nakna, vilket är något jag starkt rekommenderar att ni inte provar. Huvudet utgör en mycket liten yta varifrån kroppsvärmen läcker ut, men det är givetvis ändå en god idé att hålla huvudet varmt. Precis som resten av kroppen, och därmed är en mössa aldrig fel i kylan.
  • Kylan är farlig för lungorna
    Nej, det är inte farligt. Vi är tack och lov bättre utrustade än att det är förenat med livsfara att vara i rörelse i kallt klimat. Luften värms upp när den andas in och utgör ingen fara för våra lungor. Vid extrem kyla kan det dock vara behagligt att andas genom en halsduk eller en så kallad buff.
  • Man behöver inte dricka lika mycket vatten på vintern
    Ofta upplever man att man inte är lika törstig under löpning i kallare väder, men det är alltid bra att hålla vätskebalansen under kontroll och trots att man inte känner sig så törstig kan det vara bra att inta vätska eftersom exempelvis slemhinnor kan bli torkas ut av den kalla och torra luften.

Träningstrolleri vinterlöpning
Pannlampa

Eftersom vintern är den tid då det är mörkast blir det naturligt mycket löpning just i mörker. Att ge dig ut i skogen med en pannlampa och springa kommer förmodligen skänka dig en fantastisk tillfredsställelse.

Jag har blivit helt förälskad i att ta på mig på varma kläder och ge mig ut i vinterskogarna, eller för den delen små skogsdungar om det är det enda som finns att tillgå. Känslan av att se två lysande ögon i skogen som tittar på en är inte det minsta skrämmande för mig, utan snarare ger det en varm känsla av tillhörighet och gemenskap. Man kommer ofta ganska nära harar och rådjur och skogen känns väldigt levande när mörket ger dem skydd och de har övertaget. Tystnaden är öronbedövande på ett bra sätt – speciellt när skogen är täckt av snö.

Vilken pannlampa ska jag välja?

Det enda du behöver för att upptäcka skogen är en pannlampa. Jag har själv provat några stycken och det finns olika fördelar och nackdelar med de olika modellerna, men generellt sett tycker jag att de flesta i prisklassen 500kr och uppåt mer än väl håller för den som vill testa på mörkerlöpning. På bilden har jag min (i skrivande stund) personliga favorit Lumonite Compass R. Jag är inte sponsrad på något sätt (i skrivande stund) men om du googlar på produkten kommer du se hur otroligt uppskattad den är.

De tre viktigaste egenskaperna du ska värdera utefter är enligt mig:
1. Komfort
2. Användarvänlighet
3. Ljusspridning

Skapa en fantastisk upplevelse!

Till sist vill jag uppmana dig till att totalt kasta bort den där negativa bilden av vinterlöpning. Slit bort den som ett plåster! För det kommer att ta emot eftersom hjärnan så innerligt vill hålla fast vid den. Det är dags för någonting nytt nu.

I min träningsfilosofi är stolthet oerhört viktigt att känna. Något som jag tydligt märk att de flesta har svårt att förmå sig känna. Jag vill uppmana dig till nollcensur när det kommer till stolhet. Känn stoltheten innerligt och fullt ut. Utan att försöka begränsa den genom tankar som att löprundan var för kort eller gick för långsamt.

vinterlöpning löpning

Glöm inte att vara stolt!

Vinterlöpning är ett ypperligt tillfälle att fylla på stolthetskontot! Detta eftersom stoltheten efter ett avklarat vinterpass är bra mycket starkare än efter ett enkelt pass i en ljuvlig vårväder.
Det jag vill komma fram till är att du ska använda motståndet till din fördel. När du tittar ut genom fönstret och ser hur snön faller, hur gatlyktans kalla sken gnistrar mot ispölarna utanför, ska du försöka att fokusera på vilken vinnare du är som trots det kommer att göra det. Ta det där klivet ut i den obarmhärtiga vintern och övervinna rädslan.

Väl ute kommer du med rätt inställning att känna att den största delen av det uppmålade fasan inte var verklig. Du kommer att märka att löpningen faktiskt flyter på bra och att det inte var så farligt som du trodde. När du kommer in i värmen ska du inte hålla tillbaka på stoltheten utan njuta av den fullt ut. Den är en gåva som du gjort dig förtjänt av att känna. Ta emot den och njut av den! Inse vilken krigare du är som trotsade dina farhågor och nu har gjort något som få ens skulle drömma om.

Det är sådana tankar som föder en grundläggande positiv bild av det du gör. Sådant skapar kopplingar i din hjärna som blir till din fördel i framtiden, så använd det!

Kram på dig!

Prenumera gärna så att du får ett mail när nästa inlägg publiceras.

 

 

 

 

Nej, träning ska INTE vara som att borsta tänderna

Släpp tanken på träning som tandborstning
Jag blir ständigt påmind om hur inetsad traditionell träningsmedias tankebana är. Den som gör gällande att träning är någonting man måste stå ut med och någonting man bara måste göra. Jag känner igen tankegången från mina stapplande försök med att komma igång med träningen, men som alltid slutade i misslyckande. Att det själva problemet just var själva tankegången insåg jag inte då men idag är det mer än uppenbart. 

Eftersom jag är innerligt intresserad av det psykologiska när det kommer till träning, pratar jag gärna ofta och mycket om träning med både tränande och icke-tränande. När vi talar om min runstreak, alltså det faktum att jag springer varje dag, utbrister nästan alla i samma kommentarer som träningsmedia alltid har lobbat för: ”Det har alltså blivit som att borsta tänderna för dig?”, ”Du bara gör det liksom?”, ”Du har bara bestämt dig? Starkt!”.

När jag hör de där kommentarerna märker jag hur svårt det är att få människor att förstå. Jag vet att det tar lång tid innan de börjar greppa min träningsfilosofi och mitt sätt att se på träning. Det tog förvisso lång tid även för mig att komma fram till mina tankar. Att veta att det förmodligen tar en hel bok för att få människor att tillräckligt förstå min filosofi är det som driver mig att skriva färdigt min bok.

Hela mitt mål är att få folk att älska träning på en nivå som jag vet är omöjligt att förstå för den som aldrig upplevt det. Det är ju därför kommentarer om att det ska vara som att borsta tänderna och andra liknelser ständigt återkommer. Det känns som att förklara en fjärde dimension för någon som lever i en 2D-värld. Ogreppbart liksom.

För den som på något sätt upplever att jag uttrycker mig som förmer än andra så vill jag tydligt understryka att så inte är fallet. Det är lite som när jag för första gången snorklade i röda havet och försökte återge hur det var för mina vänner som aldrig snorklat i sådana vatten. Det blir liksom bara ord och den fulla upplevelser och förståelsen uteblir. Men för den sakens skulle är jag jag givetvis inte bättre än den som inte har snorklat i röda havet.

I korta texter är det förmodligen omöjligt att få dig som aldrig upplevt en tårögd njutning av träning, men jag vill i alla fall få dig att börja med att försöka acceptera tanken på att det är fullt möjligt för alla att uppleva och att alla övriga tankar är en del av ett försvar som naturligt finns med oss alla.

Börja med det lilla
Det du kan börja med är att skapa en nyfikenhet inför att få uppleva den njutningen. Varje tanke du tänker påverkar din inre bild av träning och ditt mål måste vara att få den bilden att bli så positiv som möjligt. Jag kunde själv inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle nå dit jag är idag, och eftersom jag lyckats omvända andra på samma sätt är jag ivrig att få fortsätta med fler. Kanske blir det du? 🙂

Nej, min melodi är inte att få träning att bli som att borsta tänderna. Min träning ska vara som ett varmt bad efter en lång och kall stund ute i rusk och regn. Dit längtar jag, inte till tandborstningen.

Kram på dig

 

 

Varför sviker vi löftet om hälsa?

Julgryning vaknar

Nyår och löften om god hälsa närmar sig med stormsteg. Men just nu siktar väl de flesta dock på julafton och försöker att få tid till julro mitt i allt som vardagen kräver av oss. Jag själv försöker skapa en mysig julstämning på morgnarna genom att tända ljus och sätta på lugn julmusik. Jag går omkring bland allt pynt (vi pyntar väldigt mycket) och njuter medan gröten puttrar på spisen. Sen väcker jag barnen … som på ett oerhört imponerande sätt ofta lyckas demolisera julstämningen i ett naffs med gnäll om att jag lagt fram fel byxor, att gröten är för varm och att ordet katt VISST DET stavas med ett t.

Jag tar några djupa andetag samtidigt som jag hör Peter Lundblad sjunga ”När täcket skyddar min kropp, och barnen med glädje gått opp” och jag känner inte alls igen mig … 

Det är i de stunderna jag är tacksam för att jag har funnit min intensiva kärlek till träning, eftersom jag vet att den får mig att hantera stress effektivare och mer smärtfritt. För om det är något man måste förstå, så är det att träning inte bara gör att du rent fysiskt orkar lyfta och bära dina barn, utan även gör att du orkar med dem rent mentalt. Barn och vardagsliv är krävande på många plan, det är bara att inse och acceptera.
Med det sagt ser jag ofta hur människor gör en större sak av situationer än vad de behöver vara – man ser varje litet motstånd som enorma motgångar och varje bekymmer som ett ogenomträngligt hinder. Det sunda är att acceptera att allting inte löper på lika smärtfritt som i filmer där ett manus styr hela situationen. Livet är tvärtom en manusfri improvisationsteater där skådespelarna väldigt ofta jobbar mot dig snarare än med dig. Dessutom är det ett dåligt gig eftersom du inte får fakturera.

Nej, jag låter ju nästan lite bitter och det är jag verkligen inte. Jag är nog ganska bra på att ta motgångar och jag är härdad eftersom jag valt den frilans bana jag faktiskt valt. Av hundratretton utkämpade kamper vinner eventuellt en någon form av framgång. Så är det bara.

Löftesdagen
Oavsett om du upplever mot- eller medgångar tickar tiden på och snart är nyårsafton här. Den dagen då mängder av människor kommer att lova sig själva ett hälsosammare år med bättre kost och mer träning. Det här vet gymmen om och de säljer långt många fler medlemskort än vad de egentligen kan hantera, om ser till hur många de rent fysiskt kan ta emot på anläggningen. Gymmen vet att en majoritet av de som köper gymkorten kommer att antingen helt strunta i att dyka upp, eller bara vara vägen en liten bit in på det nya året. Sedan är de borta så att deras reguljära kunder kan få lugn och ro igen.

Vår inre bild av träning
Men varför är det så att vi sviker våra löften om hälsa? Borde inte hälsa vara det viktigaste i livet? Utan hälsa kan vi inte njuta av livet och i längden inte leva. Jag har ju min teori som är hela grunden i min träningsfilosofi. Jag är övertygad om vad vi måste fokusera på, vilket är något som traditionell träningsmedia och hälsomedia totalt ignorerar av någon märklig anledning – Vår inre bild av träning. Det är den som måste förändras och den som måste ligga i skarpt fokus. Så länge du inte tycker om träning kommer du inte att ägna dig åt det.

Undersökningar visar att den främsta orsaken till att vi inte tränar är att vi inte tycker att träning är roligt. Vi har generellt sett en grovt negativ bild av träning som hindrar oss från att utföra den. Att fortsätta som vi gjort i alla tider med att ”bita ihop över- och underkäke!”, ”bestämma sig!” och ”bara göra det!” håller inte. Bevisligen! Annars hade vi inte haft den ohälsosamma situation som vi faktiskt har.

Artikel efter artikel, träningsprofil efter träningsprofil, blogg efter blogg tipsar om vad man ska träna och hur man ska träna. Vad blir resultatet? Några få som lyckas medan den stora majoriteten som vanligt misslyckas. Till skaran som misslyckas hörde jag. Ingen pratade om den inre bilden av träning och den mentala inställning som faktiskt kan förändras. Jag fick ta de där stegen själv och jag lyckades genom att jag under några år utformade min egen träningsfilosofi och mina egna tekniker som totalt förändrade min inre bild av träning och ledde mig till bättre hälsa och framgång.

Du kan förändra din inre bild av träning
Låt mig citera Anders Hansen från hans bok Hjärnstark: ”Genom våra val kan vi förändra hjärnans arbetssätt på en mer grundläggande nivå än vad vi tidigare har trott. Det är inte bara hjärnan som avgör hur vi tänker och handlar, utan våra tankar och handlingar kan förändra hjärnan och hur den arbetar. Det är du som styr din hjärna, inte tvärtom.”

Det där sjunger verkligen min sång och det är någonting jag själv kommit fram till, och för mig har det varit totalt mindblowing hur effektivt det har fungerat. Jag har gått ifrån att avsky löpning till att älska det så pass att jag blir tårögd när jag tänker på det. Från att ha mått illa av tanken på att ge mig ut och springa, till att ha sprungit aktivt i flera år, och sedan 292 dagar tillbaka springa VARJE DAG. Det är ingen kamp för mig längre, utan det är ren njutning. Jag längtar just nu ut till nästa runda och jag längtar till morgondagens lopp. Jag önskar att jag kunde få alla att känna som jag och det är också min stora ambition med den här bloggen och mina förhoppningsvis kommande böcker.

Ha rätt fokus och var ärlig
Så varför sviker vi våra löften om hälsa? För att människor i stort har en negativ bild av träning och för att vår hjärnan aktivt arbetar emot en förändring av den bilden. För att förstå hur vi ska bryta det mönstret måste vi först förstå varför vi har en negativ bild av träning och varför vår hjärna motarbetar oss, vilket jag skrivit en del om tidigare här i bloggen, för den som vill läsa.

Men det jag vill uppmana till i det här inlägget är att slå dig ner i lugn och ro och sluta dina ögon. Var sedan helt ärligt med dig själv när du funderar över din inre bild av träning. Vad får du för tankar och förnimmelser? Jag kan garantera att om du inte är en tränande människa, och om du är helt ärlig med dig själv, så kommer du att kunna identifiera många negativa tankegångar och känslor. Det är dessa du måste fokusera på i första hand. Att göra som klassisk träningsmedia tipsar om fungerar inte för majoriteten och troligtvis inte för dig heller. Det går inte att bara köra på och stå ut med träningen, genomlida träningen. Det är inte hållbart.

Så, slutligen, fundera över din inre bild av träning, oavsett om du är tränande eller ej. Vår inre bild av träning är som ett hus där det ständigt finns saker att förbättra. Det kanske behöver rustas upp från grunden eller behövs bara några fönster putsas. Fundera på hur du kan få bort de många eller de få negativa känslor du har inför träning, så lovar jag att komma med fler tips här på bloggen framöver. Låt oss sätta fokus på bättre hälsa med en positiv attityd nästa år, istället för att behöva lova oss själva att få det gjort.

Nu ska jag ta tag i vardagslivet. Med det menar jag dricka kaffe …

Kram på dig!

 

 

 

 

 

 

Sitt still så att du inte skadar dig!

Jag har alltid varit intresserad och fascinerats av det mänskliga psyket. Det är spännande när man ser ett tydligt mönster för hur människor tycker, tänker och reagerar inför olika företeelser. Ofta kan man förutspå hur människor kommer att tycka, tänka och reagera baserat på deras generella uppfattning och tidigare reaktioner.
För att ta några jättegrova exempel. En vänsterpartist kommer generellt sett inte kunna acceptera ett förslag som en SD:are levererar baserat just på att det är en SD:are som leverar det. En SD:are skulle kommer generellt sett att tycka att en vänsterpartists förslag är genomkorkade. Detta gäller speciellt om någon liktänkande redan gått ut och sagt att något är korkat.
Man tenderar att följa med och tycka att det är korkat innan man egentligen har tänkt på saken. Vi följer helt enkelt vår egen ström och fortsätter tycka som vi hittills tyckt, tänka som vi tidigare tänkt och reagerar som vi brukar reagera.

Det fina i kråksången är att det verkar som om vi kan programmera oss själva att lättare tycka och tänka vissa saker. Det är just det jag använder mig av när det kommer till träning för att förbättra min bild av träning. När jag insåg att alla ursäkter för att slippa träna berodde på min inre halvruttna bild av träning försökte jag förstå hur jag kunde förändra den. Efter en massa filosoferande och testande gick det till slut och hela min inställning förändrades totalt. Det är just det jag skriver om i min kommande bok Träningstrolleri.

Men det negativa med att vi förprogrammerar oss gällande vad vi ska tycka och tänka är att det gör att vi blir onödigt låsta. Exempelvis när det kommer till inställningen till träning. Återigen, generellt sett kommer den som inte tränar att tycka att träning är tråkigt, jobbigt och rent av skadligt. Den tenderar att göra allt för att bibehålla sin negativa bild av träning och gör allt för att avfärda tankar som verkar kunna förändra den inprogrammerade uppfattningen.

Att vara en tränande människa är att ofrivilligt utmana den icketränande. Den icketränande blir provocerad och behöver försvara sin position genom att nedgraderar den tränande. Exempel på det ser vi exempelvis här.

Ett litet vardagsexempel på självförsvaret

Som tränande får man ofta höra att man borde ta det lugnt. I ett forum diskuterades nyligen den här företeelsen vilket gjorde att jag ville skriva av mig gällande fenomenet. Ett väldigt bra svar som en person skrev var något i stil med att ”så länge man sitter i soffan, äter chips och super sig aspackad varje helg så är allt lugnt.” Jag tycker att det var bra skrivet och tyvärr också väldigt sant. En annan person berättade att hon ofta får höra hur hon borde ”unna sig en fylla” sedan hon börjat träna. Detta efter att ha jobbat i restaurangbranschen och krökat minst fyra dagar i veckan utan att någon klagade på det beteendet.
Jag kan inte minnas en enda gång att någon sagt att jag borde ta det lugnt under min festperiod. Det var alkohol, cigaretter, snus och poker i princip varje dag under några år. Ingen klagade. Men när jag började träna började gliringarna komma att det är viktigt att vila. Att jag borde ta det lugnt och ta hand om mig. Jag borde ta hand om mig. Ta hand om mig. Generellt sett kommer gliringarna alltid ifrån helt icketränande personer.

Oavsett vem du är, kan du inte erkänna att det är lite konstigt att det är helt accepterat att äta uppenbart för mycket av bevisligen ohälsosamma produkter medan det provocerar och klassas som konstigt, och till och med farligt, att avstå och ägna sig åt träning?
Att alla mina inlägg om träning som jag alltid hashtaggar med #träningstrolleri provocerar många vet jag. Jag har fått mail om det, fått höra det personligen och ser antydningar i vissas kommentarer.
Om orden träningsmani och träningsberoende dyker upp i ditt huvud nu så är det troligen det sista försvaret du har som pockar på uppmärksamhet. Släpp det. Försök istället att värdera korrekt och tillåt dig själv att förändra ditt sätt att tänka.

När jag jag själv insåg att även jag var låst i mitt sätt att tänka och tycka innebar det en en frigörelse. Jag kände mig på riktigt fri. Fri att ibland hålla med den ena sidan och i andra frågor den andra sidan. Att vara öppen på så vis gör att man slipper att slåss mot väderkvarnar såsom att en tränande människa utmanar dig. För så är inte fallet. Det är bara någon som försöker må bra och du får såklart göra vad du vill, du behöver inte hänga på. Men du kan inte förändra verkligheten genom att intala dig själv att det är sådär farligt som du låtsas.

Kram på dig

Hoppa inte över dig själv!

Dag 59 av min runstreak.

Det blev ett kortpass idag eftersom jag planerar ett lite längre pass imorgon. Men vi får se om det blir ett kortpass även då faktiskt. Jag har en känning i hältrakten som kommer på båda fötterna då och då. Det kändes tydligt av idag trots lågt tempo och oerhört kort runda. Men vi får se!

Jag tänkte på det där med ursäkter idag. Sedan jag inledde min runstreak har jag inte haft ens en tillstymmelse till ursäkt för att hoppa över ett pass. Det blir liksom psykologiskt helt omöjligt att skippa ett pass, men framför allt inte det minsta aktuellt. Det finns inte på kartan.

Jag funderade också på hur märkligt det är med ursäkter. Hjärnan kommer på en idé om att man borde träna. Sedan kommer samma hjärna på idén att strunta i sin egen idé. Det är lite som att hoppa över sig själv …

Hoppa inte över dig själv. Du är viktigare än så och du förtjänar bättre än så. Skänk dig själv den enkla gåvan att må bra. Välbefinnande är något vi bör eftersträva, och att ge efter för kontraproduktiva ursäkter är inget någon bör ägna sig åt.

Kram på dig

Löpdag nummer 26

Igår brände jag av min 25:e löpdag på raken. Det känns lättare och lättare måste jag säga. Inga frågetecken och ingen tvekan. Just nu när jag är sjuk (förkyld) så är det lättare eftersom det handlar om väldigt korta rundor.

Idag var det dags att sticka och giga med bolibompa-Yankho i Katrineholm.

Märk väl min superspända blick i just DIG

Det blev ett bra gig och vi hade hur kul som helst. Dock blev det en tidig uppstigning för mig och när jag väl kom hem hade jag massor av sysslor att ta tag i samtidigt som sambon skulle iväg på nattjobb. Där hamnar ju den där löprundan lite i kläm. Vi har ju trots allt tre barn att ta hand om. Men jag lyckades steka pannkakor medan sambon gjorde sig i ordning och leverera dem så pass snabbt att jag hade 20 minuter över att kuta på. Jag är förkyld. 2o minuter räcker!

Jag var nöjd med dagens runda. Det var en kort runda, men det var den 26:e på rad! Det är det jag måste fokusera på 🙂  Här en en bild ifrån dagens löprunda. Visst ser jag glad ut?

Snälla välj rätt

Jag med mina två äldsta som jag vill kunna lyfta upp och krama en lång tid framöver

Jag känner att jag bara måste skriva av mig lite angående … ja, jag vet inte exakt vad. Men jag kan må så vansinnigt dåligt när jag ser människor som totalt väljer bort träning till förmån för stillasittande och ett liv av smärta, ångest och total fysisk nedbrytning.

Jag mår dåligt när jag ser den där farbrorn som sitter på bänken och hämtar andan efter sin promenad. Det borde han inte behöva. Han ska ju bara till affären som ligger ett stenkast ifrån lägenheten. Nu sitter han där halvvägs och pustar, flåsar och stånkar. Han är i samma ålder som min pappa som tränar i stort sett varje dag och som är ute i skidspåret och grillar korv och tar sig en gammel dansk och lever livet. Min far valde ett aktivt liv och farbror valde stillasittandet.

Jag mår dåligt när jag ser den där damen som behöver tänka på varje steg hon tag medan hon lutar sig mot kundvagnen för att över huvud taget orka ta sig fram i butiken. Trots att hon lägger mer än två tredjedelar av sin vikt mot vagnen orkar hon knappt ta sig fram. Varje steg är en utmaning och innebär en enorm fysisk bedrift för henne. Hon är tjugo är yngre än min mormor som istället för stillasittande valde att konstant åka iväg på dans och annat fysiskt krävande. Men damen i butiken valde ett stillasittande liv och en kamp för varje steg hon behöver ta.

Jag mådde också dåligt … eller nej, jag blev snarare irriterad, om jag ska vara helt ärlig, igår när jag under en löprunda överhörde en konversation mellan två tjejer i min egen ålder. De hade varsin hund i koppel och jämrade sig över hur de måste gå ut och gå med hundarna ibland. Den ena pekade mot något som hon benämnde som ”backe” men som jag tycker i själva verket var en cirka tio meter lång asfalterad sträcka som lutade väldigt lite uppåt. Hon beskrev vidare med utmattad röst att hon behövde gå uppför den ”backen” varje dag när hon är ute med hunden. För att undvika ”backen” var hon nämligen tvungen att gå runt ”hela vägen”.
Jag kan inte hjälpa att känna mig irriterad eftersom det inte var någon backe hon pekade på och eftersom ”hela vägen” bestod av en flack asfalterad gångväg på ungefär 150 meter.

Jag mår dåligt och jag blir irriterad eftersom jag vet att det finns ett val. Ja,jag inser att det finns människor som inte har samma val på grund av skador och annat, men att tro att det enbart handlar om sådana missöden är att totalt blunda för den stora majoriteten som de facto väljer ett stillasittande liv med allt vad det innebär. De väljer smärtan. De väljer utmattningen. De väljer att inte klara av de mest basala saker i vardagen och de väljer att må både fysiskt och psykiskt dåligt.

När jag ser folk omkring mig som är i min egen ålder, som på grund av sitt val i snabb takt förfaller och som ständigt behöver be om hjälp av andra så blir jag ledsen, irriterad och känner hopplöshet. Tänk om alla skulle kunna känna inför träning såsom jag känner. Tänk om alla fick ta del av den njutning jag känner och hade tillgång till samma glädjekälla som jag. Jag vet ju att det är möjligt och att det aldrig är för sent. Men ändå omges jag av människor som aktivt väljer stillasittandet. Som väljer bort glädjen och stoltheten.

Jag vet att det kan vara svårt. Jag vet att de flesta av oss har fel. Jag vet att det är djupt rotat. Den inre bilden av träning.
Den är svår att förändra. De flesta har en felaktig bild av träning. En bild som är djupt rotad, svårt negativ och direkt förödande. Men den går att förändra och jag är ett levande bevis på det. Det tog mig många år och när jag efter mycket filosoferande och många långa tankesessioner äntligen förstod vikten av att börja med att förändra den inre bilden av träning flöt allting plötsligt på. Jag lärde mig mer och mer och jag dokumenterade och utvecklade alla tanker jag hade.

Egentligen är jag nog varken irriterad eller ledsen. Jag är frustrerad. Detta
eftersom jag ju förstår var de klagande stillasittande människorna är i sitt tänk samtidig som jag vet och ser lösningen. Symboliken är att de hänger utför ett stup och att jag erbjuder ett rep så att de kan klättra upp. Men istället väljer de att släppa och falla ner i fördärvet. Men med mina texter har jag fått många att ta tag i repet och börja klättra och det är den mest givande känsla jag någonsin känt i mitt liv. Jag hoppas att min kommande bok Träningstrolleri kommer att bidra till att fler tar tag i det där repet och börjar klättra.

Jag vill att alla ska känna en oerhört stolthet för varje steg de tar, få känna sig modiga, tuffa och oövervinnerliga. Mest främst vill jag att de ska få leva ett liv utan utmattning, ångest och smärta. Jag vill inte att min omgivning ska behöva vila efter en långsam promenad på hundra meter. Jag vill inte att min omgivning ska se en hundpromenad som något ångestframkallande. Jag vill inte att kundvagnen ska behöva vara en rollator och att någon ska behöva förfalla och bli hjälplös i ung ålder.

Gemene man tror tyvärr på traditionell träningsmedia. Att det ”bara är att bita ihop och köra!” och att ”det som inte dödar härdar!”. Träning behöver inte vara så och den typen av tänk fungerar besvisligen inte på den stora majoriteten. Det fungerade inte på mig i alla fall och statistiken talar sitt tydliga språk. Vi måste börja med att förändra vår syn på träning, förändra vår inre mentala bild av träning. Och oavsett var du är i din träning måste du ständigt bygga och bevara din bild av träning.  Det är det min kommande bok Träningstrolleri handlar om och jag hoppas att den når ut.

Träning behöver inte vara ”eye of the tiger”. För mig är träning mycket oftare som Cindy Laupers ”Girls just wanna have fun”.

Bild på mig ifrån en glad och skön löprunda igenom hösten

”Hur hittar jag motivation till att träna?” är ännu en ursäkt

Det är den i särklass vanligaste frågan när det kommer till träning och jag får ofta frågan av folk som inte tränar eller som tränar mindre än jag. Men jag ser den också på träningssajter bland folk som tränar mycket.
Vad betyder frågan egentligen? Man eftersöker alltså motivation till träning. Motivation är helt enkelt anledningar till att träna. Det enklaste svaret är att googla på de positiva hälsoeffekterna av träning. Några exempel är …

  • Förbättrar psykiskt och fysiskt välbefinnande
  • Gör att du sover bättre
  • Motverkar stress
  • Motverkar hjärt- och kärlsjukdomar
  • Stärker ditt immunsystem
  • Förbättrar din kognitiva förmåga (Inlärning, minne, planering, logik, m.m)
  • Förbränner onödigt fett
  • Minskar risken för sjukdomar såsom alzheimer, parkinson, ångest m.m
  • Ökar allmänt välbefinnande

Det är bara en bråkdel av träningens effekter. Att man dessutom blir mer attraktiv är ju ett plus som många givetvis vill åt. Om man fortfarande ställer sig frågan vad som motiverar till träning så är man inte ärlig i sin frågeställning. Det ligger en hord med ugglor begravna.

För att förstå hur förvirrande frågan är för en person som jag måste man förstå hela min träningsfilosofi och vilket förhållande jag har med träningen. En liknelse kan vara om du skulle leva i en värld där alla frågade dig vad som motiverar dig till att äta god mat eller vad som motiverar dig att utföra din hobby. Eller varför du inte äter bajs …

Inte ärligt
Återigen, frågan ”hur hittar jag motivation till att träna” är inte ärlig. Jag är fullt ut övertygad om att frågan är en snuttefilt att hålla sig fast vid. Ännu en ursäkt bland de andra ursäkterna man har för att inte träna och för att slippa se det egentliga problemet. Ett par bekväma och behjälpliga, lätta och enkla skygglappar att ta på sig när träningen dyker upp i periferin.

Här ovan gav jag en lista över vad som motiverar till träning. Men det är ju vad som ligger mellan dig och de positiva hälsoeffekterna som är problemet.

Frågans blotta existens talar sitt tydliga språk – Den mentala bilden och inställningen gemene man har till träning är negativ. Man har helt enkelt inte samma inställning till träning som man har till god mat och vår hobby. Och till att få slippa äta bajs …
Det är den negativa bilden av träning som står mellan dig och vad som motiverar dig, nämligen de positiva effekterna av träning som du vill åt. Den enda gången jag skulle köpa att en person inte hittar motivationen till att träna är om den önskar ett sämre immunförsvar, önskar sig alla sjukdomar som finns, vill vara överviktig och tycka att allting i livet är jobbigt och inte vill må varken psykiskt eller fysiskt bra. Då köper jag det, du har ett problem.

Lägg ner självförsvaret
Men till alla ni andra som känner att träningens hälsoeffekter är något ni vill ta del av så är problemet den negativa bilden ni har av träning. Inte träningens effekter såsom grundfrågan antyder. Du vill ta del av träningens effekter men tycker helt enkelt inte om träning.

Vårt instinktiva förödande självförsvar får oss att i alla frågor, oavsett vad, försvara oss själva, vår person och våra livsval. Därför vill man som icke-tränande försvara sin icke-träning. Antingen fullt ut medvetet eller subtilt undermedvetet. När man inser detta, som jag har gjort, och när man är ärlig med sig själv ser man det där självförsvaret precis överallt och hela tiden.

Ett litet vardagsexempel på självförsvaret

Att säga att du inte hittar motivation till träning är ett sätt att lägga skulden på ett icke-existerande fenomen istället för det faktum att du inte tränar och inte tar stegen som krävs för att nå de positiva hälsoeffekter du innerst inne vill ta del av. Träningen och den bristande motivationen är ju boven. Inte du, för du åker ju liksom bara med på livets resa och vill ju göra rätt! Men du är ju maktlös. För vad kan du göra? Du är ju utsatt för brist av motivation … Det är skönt att ha en sådan oövervinnerlig fiende för då slipper du utsätta dig för träning.

När frågan om motivation kommer ifrån någon som redan tränar mycket är det helt enkelt så att den inte har en dipp i sin motivation utan en dipp i sin upplevelse, uppfattning och bild av träning. Personen har helt enkelt drabbats av negativa tankar kopplade till sin träning. Det är schackspelet mellan hjärnan och träningen som gör sig påmint eftersom hjärnan flyttar tornet diagonalt. Lämnar dig i schack.

Lösningen
Det du kan göra är att att förändra din bild av träning å det fundamentala. Men hur man gör det är lite mer komplicerat och det är just därför jag håller på att skriva en bok om det som förhoppningsvis kommer ut i år. Dessutom har jag en mängd texter här på sidan där jag ger tips och tricks. För mig var det som trolleri när jag äntligen förstod hur hjärnan och träning spelade schack mot varandra. Jag förstod till slut att hjärnan fuskade och hittade på olika drag som inte var giltiga. Så länge du accepterar hjärnans fuskdrag så kommer den att schack-matta dig hela tiden. Men om du ifrågasätter hjärnans regelbrott så har den ingenting att sätta emot.