Jag har alltid varit intresserad och fascinerats av det mänskliga psyket. Det är spännande när man ser ett tydligt mönster för hur människor tycker, tänker och reagerar inför olika företeelser. Ofta kan man förutspå hur människor kommer att tycka, tänka och reagera baserat på deras generella uppfattning och tidigare reaktioner.
För att ta några jättegrova exempel. En vänsterpartist kommer generellt sett inte kunna acceptera ett förslag som en SD:are levererar baserat just på att det är en SD:are som leverar det. En SD:are skulle kommer generellt sett att tycka att en vänsterpartists förslag är genomkorkade. Detta gäller speciellt om någon liktänkande redan gått ut och sagt att något är korkat.
Man tenderar att följa med och tycka att det är korkat innan man egentligen har tänkt på saken. Vi följer helt enkelt vår egen ström och fortsätter tycka som vi hittills tyckt, tänka som vi tidigare tänkt och reagerar som vi brukar reagera.
Det fina i kråksången är att det verkar som om vi kan programmera oss själva att lättare tycka och tänka vissa saker. Det är just det jag använder mig av när det kommer till träning för att förbättra min bild av träning. När jag insåg att alla ursäkter för att slippa träna berodde på min inre halvruttna bild av träning försökte jag förstå hur jag kunde förändra den. Efter en massa filosoferande och testande gick det till slut och hela min inställning förändrades totalt. Det är just det jag skriver om i min kommande bok Träningstrolleri.
Men det negativa med att vi förprogrammerar oss gällande vad vi ska tycka och tänka är att det gör att vi blir onödigt låsta. Exempelvis när det kommer till inställningen till träning. Återigen, generellt sett kommer den som inte tränar att tycka att träning är tråkigt, jobbigt och rent av skadligt. Den tenderar att göra allt för att bibehålla sin negativa bild av träning och gör allt för att avfärda tankar som verkar kunna förändra den inprogrammerade uppfattningen.
Att vara en tränande människa är att ofrivilligt utmana den icketränande. Den icketränande blir provocerad och behöver försvara sin position genom att nedgraderar den tränande. Exempel på det ser vi exempelvis här.
Som tränande får man ofta höra att man borde ta det lugnt. I ett forum diskuterades nyligen den här företeelsen vilket gjorde att jag ville skriva av mig gällande fenomenet. Ett väldigt bra svar som en person skrev var något i stil med att ”så länge man sitter i soffan, äter chips och super sig aspackad varje helg så är allt lugnt.” Jag tycker att det var bra skrivet och tyvärr också väldigt sant. En annan person berättade att hon ofta får höra hur hon borde ”unna sig en fylla” sedan hon börjat träna. Detta efter att ha jobbat i restaurangbranschen och krökat minst fyra dagar i veckan utan att någon klagade på det beteendet.
Jag kan inte minnas en enda gång att någon sagt att jag borde ta det lugnt under min festperiod. Det var alkohol, cigaretter, snus och poker i princip varje dag under några år. Ingen klagade. Men när jag började träna började gliringarna komma att det är viktigt att vila. Att jag borde ta det lugnt och ta hand om mig. Jag borde ta hand om mig. Ta hand om mig. Generellt sett kommer gliringarna alltid ifrån helt icketränande personer.
Oavsett vem du är, kan du inte erkänna att det är lite konstigt att det är helt accepterat att äta uppenbart för mycket av bevisligen ohälsosamma produkter medan det provocerar och klassas som konstigt, och till och med farligt, att avstå och ägna sig åt träning?
Att alla mina inlägg om träning som jag alltid hashtaggar med #träningstrolleri provocerar många vet jag. Jag har fått mail om det, fått höra det personligen och ser antydningar i vissas kommentarer.
Om orden träningsmani och träningsberoende dyker upp i ditt huvud nu så är det troligen det sista försvaret du har som pockar på uppmärksamhet. Släpp det. Försök istället att värdera korrekt och tillåt dig själv att förändra ditt sätt att tänka.
När jag jag själv insåg att även jag var låst i mitt sätt att tänka och tycka innebar det en en frigörelse. Jag kände mig på riktigt fri. Fri att ibland hålla med den ena sidan och i andra frågor den andra sidan. Att vara öppen på så vis gör att man slipper att slåss mot väderkvarnar såsom att en tränande människa utmanar dig. För så är inte fallet. Det är bara någon som försöker må bra och du får såklart göra vad du vill, du behöver inte hänga på. Men du kan inte förändra verkligheten genom att intala dig själv att det är sådär farligt som du låtsas.
Kram på dig
