Sedan tre dagar tillbaka har jag haft en sån sinnessjuk träningsvärk i benen. Det har alltså varit på din nivån att jag kan garantera att alla grannar är övertygade om att jag tre dagar på raken har bajsat ner mig. Jag går exakt som om jag bajsat ner mig. Det har givetvis gjort att jag inte har tagit någon löprunda på ett tag. Ja, 4 dagar är för mig en evighet utan löpning. Så igår var det en sån där underbar sommarkväll. En sån där riktigt Ledin-kväll, och jag kände att att jag inte får missa en enda sådan kväll i sommar. Jag måste verkligen utnyttja varje sådan kväll med ett skönt löppass! Men träningsvärken släpper ju inte!!! J?¤¤%!-a benböj!
Men så fick jag en idé att börja med powerwalks på morgnarna eftersom man ju egentligen inte heller borde missa de vackra vårmorgnarna. Det funkar ju trots träningsvärk. Så jag satte klockan på 06 och gick ut. Det var kallt, lite snöigt och benen gjorde ont. Men jag kommer att fortsätta med det. Varför? Främst av 3 anledningar och med stark betoning på punkt 3.
- Jag har ett mål att gå ner i vikt nu och att slimma till mig en smula. Det är ju egentligen inte alls mitt mål med träning, men har på senare tid dykt upp i skallen som den där hackspetten i Kalles jul.
- Jag vill ta tillvara på dagarna, naturen och livet. Det känns ju som om jag gör det dels genom att stiga upp tidigare samt att jag alltså ger mig ut i naturen.
- Den mest fantastiska bieffekten. Jag vet inte om du som läser det här har barn och jag vet inte om du har 3 små barn i åldrarna 2, 4, 5. Oavsett kan jag berätta att det på morgnarna kan vara ganska frustrerande. Det blir ofta små duster och ganska många suckar, stön och stånk. När jag kom hem var jag väldigt vaken och hade ett lätt endorfinpåslag och kände mig mer laddad än någonsin att ta emot knattarna med frukosten som jag hann förbereda.
En av de mest fantastiska bieffekterna med träning är att man blir väldigt mycket mer stresstålig och får ett oerhört mycket bättre tålamod. Man blir gladare! Om jag tar mina powerwalks så mår jag bättre vilket kommer att göra att mina barn får en gladare pappa och min sambo får en gladare partner. Det finns inga jag älskar så mycket som dem och de förtjänar inte mig inte som sur, vresig och irriterad. De förtjänar mig som stöttande och som någon som gör dem glada och som orkar hantera deras trötthet.
Summan av det hela blir att jag kommer att fortsätta med mina morgonpromenader men givetvis inte räkna in det so någon form av träning. Dvs jag fortsätter träna precis som vanligt men utökar med morgonpromenader.
Ytterligare ett mål med mina promenader ska bli tempot. Jag är medveten om att jag är ganska bra på att gå fort. Idag gjorde dock träningsvärken att jag inte riktigt kom upp i tempo. Det blev 4,71 km på 41 min. Dvs 8:43 min/km.
Jag har en noterad promenad på 6,34km på 51:13min. Tempo 8:05min/km. Det ska pressas!
Kram på dig