Så hur gick det efter förra inlägget då? Efter den där lilla 3,5 km testrundan. Nja, förkylningen gjorde sig bara svagt påmind igår och jag ställde klockan på 06 imorse för att få till en morgonpromenad innan kidsen vaknade och det var dags för frukost, påklädning, borsta tänder, fixa hår och förskola.
Sambon fick väcka mig för jag vaknade inte av klockan. Det var otroligt tungt att gå ut och jag kom aldrig igång. Varje steg var väldigt tungt och det kändes som om jag sprungit ca 12km i högt tempo. Av att GÅ! Det är inte likt mig. Att ta en powerwalk är normalt för mig som tränande jämförbart med att gå 3 trappsteg istället för 1 för en icke-tränande människa. Dvs ingen uppoffring alls.
Jag vet inte hur jag ska bli av med den här förkylningen och det är frustrerande att känna att man inte kan göra det man älskar- träna. Jag ser alla löpare i de härliga sommarkvällarna och KAN inte ta del av det. Surt.
Men just nu försöker jag att tänka positivt och vända alla negativa tankar till positiva tankar. Nej, det är inte alltid lätt men det går om man man bara vill och verkligen försöker. Att bestämma mig för att vara sur och grinig över att jag är förkyld och inte kan träna ger mig absolut ingenting. Såklart. Just nu försöker jag mentalt att tänka på att jag snart kommer att få njuta av fina löpturer, jag också, i sommarkvällarna. Backlöpningen ute på landet. Distanslöpning och styrketräningen med kroppsvikt i skärgården. Tung styrketräning på altanen. Jag längtar.
Men just nu känns jag som en skugga av mitt jag för bara 2 veckor sedan. Jag behöver träning i mitt liv för att må bra och fungera på bästa sätt. Jag behöver det som luft och vatten .
Kram på dig