Gnistrande kristaller


Idag vaknade jag, som så många gånger den senaste tiden, långt innan det var dags att stiga upp. Jag vet inte varför jag håller på sådär och det är sjukt irriterande. Om jag ska upp vid 06:30 så vaknar jag runt 05. Men jag somnar om efter en stund och när klockan väl ringer är jag dödstrött.

Men upp kom jag och jag fick i barnen frukost och reda för skola och förskola. När alla tre var lämnade och jag gick med hunden hem igenom ett landskap av gnistrande kristaller kände jag att en löptur bara måste bli av.

Jag har ett möte som jag alldeles strax ska iväg på och det skulle vara så enkelt för mig att komma på ursäkter såsom att jag måste fixa ditten och datten samt duscha innan jag drar iväg till mötet. Men allt det där kommer jag att hinna och just nu var luckan så mycket bättre lämpad för löpning. Så det blev härliga 5km. Dock var detta ett högt tempo för mig med tanke på den senare tidens lång träningsuppehåll och julleverne. Jösses vad julmat och glögg det blev. Jag älskar glögg lite för mycket tror jag, och det känns ju ungefär som att dricka socker.

Men nu såhär i efterhand när jag ser att jag kan ta en kopp kaffe och faktiskt har 20 min över att skriva ett litet blogginlägg och skicka en faktura så känns löprundan som en skänk ifrån ovan. Hela kroppen känns som 10 år yngre än före löprundan. Jag önskar att alla skulle prioritera som jag har lärt mig. Jag hoppas det av hela mitt hjärta faktiskt.

Kram på dig

Testade kroppen med 10km


Sådär ja!
Nu var det ett tag sedan jag körde löpning eftersom halsen gett sig till känna efter varje liten ansträngning på senare. Igår körde jag ett enkelt set crossfit (inte pass, utan 3 övningar i 8 min) och sedan tränade jag upp bra pump i biceps och triceps. Det fick räcka. Imorse kände jag av det lite grann, men inte så farligt.

När vädret är som det är idag, fuktigt i luften, 12 grader och stilla, KAN jag bara inte hålla mig. Då måste jag ut och träna. Jag körde lugnt och stilla 10km. Det kändes hur bra som helst och det märktes att jag saknat löpningen. Jag har varit som ett barn hela dagen och gått och längtat till att få ta på mig kläderna och ge mig av.

Det finns i princip ett stråk här väldigt nära som är jättevackert beläget vid vattnet. Till vänster sluttar höga klippor och nedanför springer man i skogen mellan klipporna och vattnet. Just nu springer man på en stig som slingrar sig mellan fält av vitsippor och det blå vackra ljuset från havet mellan träden gör att man blir lugn in i benmärgen. Underbart!

Nu återstår att se hur jag känner mig imorgon! Funderar på att ställa klockan och ta en skön powerwalk för det ska ju bli en sån där underbar morgon imorgon bitti!

Jag vägde mig nyss. Jag vill ju gå ner lite av några olika anledningar. Egentligen bryr jag mig inte om vikt och tycker ingen egentligen ska haka upp sig på det, men just nu vill jag gå ner för att se vad jag har lyckats få till där under. Dessutom vill jag känna mig lättare och smidigare.
Förra veckan vägde jag 80,4. Nu vägde jag 77,2 så det går åt rätt håll. Morgonpromenaderna har gjort sitt samt mindre korrigeringar av kosten. Nyttiga frukostar och lunch i princip 100% av tiden.

Må väl och träna med njutning!

Kram på dig

Macho är manligt men inte tufft

Why do ”balls” equate to toughness and ”pussy” equates to weakness when even the slightest flick to the nards sends a guy to his knees and vaginas can push out an entire human being?”

Jag är så omåttligt trött på mahoattityder att jag förvandlas till en lealös geléklump varje gång jag måste ta del av galenskapen. Har vi inte kommit längre 2017 än att tycka att det är manligt att vara en stereotypisk grottmänniska?

Det finns en grupp på Facebook som heter Träningsglädje & Inspiration som är till för att peppa varandra, ställa frågor och inspirerar varandra. Där postades nyss det här inlägget som alltså ställer frågan om medlemmarna tränar med eller utan handskar.

En ganska simpelfråga som endast kräver ett simpelt svar. Den överhängande majoriteten svarade antingen ”utan” eller ”med”, utan någon vidareutveckling. Andra förklarade lite mer utförligt om de tränade med eller utan och inkluderade även en enkel förklaring.

Men … MEN … sen kommer de kommentarer som är så tröttsamt väntade, ologiska, icke-produktiva och (förlåt, men) sanslöst korkade. Låt oss gå igenom var och en av dem … (uteslutande ifrån män, givetvis)

Vi öppnar alltså med en klassisk ”min pappa är starkare än din pappa!”. Du är inte lika tuff som jag eftersom mina händer var trasigare än dina. Sedan inkluderar han att det var ett år sen. Ni vet som den gamla ”jag kan också göra 3 bakåtvolter … men jag vill inte visa”

Någon måste slå upp ordet underbart och plugga in definitionen. Citatet är allt annat än underbart och anspelar på att man måste vara kvinna om man har handskar. Och att vara kvinna är ju skrattretande, eller hur?
Men vi ska ändå ge honom cred för att han lyckades lagra citatet och återge det. Oväntat!

Vi går alltså vidare med ett oerhört nytt citat. Jag har aldrig hört det förut. Ingen har sagt det förut. Någonsin. Fräscht! Jag gissar att författaren inte insåg att han indirekt faktiskt skriver att han tycker att det gör ont att träna utan handskar. Tänk vad omanlig han hade känts sig om han insåg sitt misstag …
Jag har också ett nytt citat förresten. Carpe diem!

Återigen, det är alltså tufft att träna utan handskar…?
Exakt hur liten penis eller dåligt självförtroende har man om man känner sig tuff av att träna utan handskar?

Ah, ännu en stjärna som har lyckats lagra samma citat. Plötsligt händer det!

Sen har vi THE Stjärna! Numero Uno! The boss! The Chief! The head honcho!
Jag ger er … ja, läs själva …


Jag var ju bara tvungen att kommentera hans fantastiska kommentar. Skojigt också hur han direkt tvärvänder och försöker att lägga skulden på mig. Märkligt och ologiskt grepp, givetvis, men likväl roande.

Hmmm … Det verkar inte finnas ett överflöd av litteratur för machomän.


En ny angreppsvinkel! Här antyder man alltså att barn använder handskar och vuxna använder inte handskar. Då ska vi se … nej, det stämmer inte. Men som tröst fick författaren i alla fall en liten ros.

Nej, retad vill ju ingen bli. I alla fall inte som man. Men som kvinna får man nog bara gilla läget.

Slutligen …

Det var som sagt uteslutande män som antydde att bara kvinnor och homosexuella bär handskar på gymmet. Jag är närmast besatt trött på den attityden. Sedan jag fick min älskade lilla flicka, som idag är fem år, har jag mått illa av tanken på att hon ska växa upp i en värld där hon direkt ska lyftas fram som exempel när man vill påpeka hur värdelöst något är. Varför ska hennes kön representera det sämsta jämt och ständigt.

”Du springer som en tjej”

Det mest tragiska är att det verkar krävas en man för att tänka sådana generaliserande, sexistiska och kränkande tankar. Vad är det med män idag? Tråden ovan är bara ett pytteexempel. Det gör mig matt. Det gör mig ledsen. Det får mig att känna hopplöshet och gör att vill stänga in min dotter här hemma utan internet och TV. Jag vill inte att hon ska möta de män som förnedrar på det där viset. Jag vill skydda henne från det och bara tanken på vad hon kommer att tvingas utstå gör mig tårögd.
Men jag kommer inte att låsa in henne eftersom jag inte är som de män som förnedrar kvinnor. Jag tror på henne och vet att hon kommer att fixa det. Men jag vill inte att världen ska vara konstruerad så att hon ska behöva bli så stark och tvingas genomlida det hon kommer att tvingas genomlida.

Det är 2017 nu och folk som förnedrar kvinnor offentligt på nätet får massor av medhåll. Hur kan det vara helt normalt att använda ett av de två könen som representant för att något värdelöst?

Samtidigt tänker jag att det kan vara de sista soldaterna som syns. De som känner sig så enormt hotade av att kvinnor tar mer och mer plats. De känner sig hotade och måste då lyfta sig själva, och hur gör man det bäst? Inte genom att lyfta sig själv utan genom att sänka andra. Förnedra andra.

Tänk att man inte kan välja att träna med handskar utan att bli dömd. Vad säger det egentligen om träningsvärlden och i synnerhet gymvärlden?  Vore det inte bättre om träningsvärlden förde oss samman och kämpade mot samma mål istället för att fortsätta att dela upp oss? Jag tror att det är möjligt om alla hjälps åt att säga ifrån.
I facebookgruppen där kommentarerna skrevs var det jag, två killar och två tjejer som invände mot kommentarer. Alltså 5 stycken. Av nästan 40 000 medlemmar. Låt det smälta in en stund.
Några av de starkaste människor inom träning jag någonsin stött på är kvinnor. Kan de inte få vara just det- starka? Med eller utan handskar?

På mitt gym hörde jag en gång hur en av de biffigaste killarna fick frågan om med eller utan handskar. Hans svar var att han inte kunde bry sig mindre. ”Välj det som känns bäst för dig. Huvudsaken är att du har kul och mår bra”, svarade han.

Den mannen representerar den tuffa killen med en liten pudel. Alltså någon som är trygg i sig själv, sin manlighet och behöver inte hävda sig. Han är den tuffa.

De vars kommentarer jag visat ovanför representerar den tuffa killen med en kamphund. Det väntade. Den osjälvständiga, ensamma och vilsne. Han är den rädda.

Macho är tyvärr manligt. Men manligt behöver absolut inte innebära något tufft. Att döma av kommentarerna har manlighet visat sig vara allt annat än tufft, snarare ensamt och vilset.

Kram på dig

 

 

Chinsdag idag

Sådär! Då sitter man här nyss hemkommen från utegymet. Jag har tur som har ett sådant bara ca 700m ifrån huset. Jag brukar köra en löprunda dit som lätt uppvärmning och gjorde så även idag.

Jag vill verkligen komma igång med chinsen igen. Sedan jag gjorde mitt experiment för några månader sedan där jag under 3 månader slutade att träna helt och bara åt precis vad jag ville så har jag inte kommit tillbaka med chinsen. I början, direkt efter experimentet gjorde jag 2 stycken. Sedan ökade jag till 3 och 4. Idag gjorde jag 6 så det ökar ju så sakteliga tillbaka till en normal nivå. Att kunna göra iaf 10 chins betyder mycket för mig. Det är ett bevis på bra grundstyrka och ger dessutom en bra träningsfrihet eftersom chins involverar många muskler och kan utföras lite överallt med lite fantasi.

Mitt chinsrecept

Så vad gör jag då för att öva upp chinsen? Ja, just nu tränar jag inte alls på gym utan tränar enbart löpning, utegym och hemmaträning med hantlar och kroppsvikt. Jag är lite sugen på att se hur långt jag kan ta det.
Mina chinspass ser oftast likadana ut och verkar ge resultat.

Jag börjar alltid med att köra så många strika chins jag klara av. Sedan vilar jag ca 1 minut och kör igår. Jag håller på så tills jag orkar max en. Då går jag över till att hoppa upp till ursprungsläget och håller emot så att jag väldigt sakta åker neråt. Detta gör jag 5 ggr direkt efter varandra och vilar sedan ca 1 minut. Sedan upprepar jag detta totalt 5 ggr.
Ni ser själva hur svårt jag har att hålla emot på vägen ner här på sista setet efter alla chins och sakta fallande neråt …

Vid det laget brukar jag vara rejält slut i musklerna och går då över till latsdragen. För er som inte är så bevandrade så är det alltså den ställning som man kan stå på marken och dra ner mot sig, mot bröstet. Rörelsen blir alltså väldigt lik en chins men mycket lättare. Här kan man också göra många fel. Ett exempel är att man använder kroppens tyngd för att dra ner vikten, det bör naturligtvis undvikas. Dessutom kan man stå i fel vinkel så att rörelsen blir onödigt långt ifrån en normal chin. Föreställ dig att du ska dra dig uppåt och utför exakt samma rörelse som vid en chin. Tänk på vinkeln så att det blir så likt som möjligt. Med lite övning kommer i alla fall jag bra nära en normal chin och kan få samma känsla.

Hur många man ska göra beror såklart på hur många man klarar av. Jag kanske klarar 20 och gör därför 15 stycken strikta, långsamma och med full fokus. Efter det tar jag en promenad på ca 45-60 sek till benböjställningen och kör där militärpress. Här kör jag 10st vilken känns ganska rejält med den vikt som är på mitt utegym. Sedan blir det promenaden igen tillbaka till latsdragen. Fram och tillbaka mellan de två tills jag är uppe i ca 100 latsdrag. Där börjar jag sedan att istället för 15 latsdrag köra 10st och direkt 10 till på den lättare vikten. Idag körde jag tills jag totalt hade gjort 200 latsdrag. Det kombinerat med ca 100 militärpress samt alla riktiga chins känns riktigt skönt.
Här kan ni se de sista 10 militärpressarna och raggarsträngen min. När jag såg videon kunde jag inte motstå att bjuda er på detta. Haha 😉

Nu är det dusch som gälller och sedan hopp i säng!
Hoppa du haft en fin dag! Kram

Sluta leta bland metoderna

Alla kvällsblaskors träningstips gör mig tröttsamt frustrerad. Det är samma tjat hela tiden och folk köper det med hull och hår. Varför? Därför att vi inte har insett det som jag så gärna vill upplysa om. Att det inte handlar om att hitta en specifik träningsform, metod, diet eller något i den stilen. Inte till en början. Det handlar om att göra träning till någonting naturligt i ditt liv. För att lyckas med det måste du tycka om din träning, vara stolt över dina bedrifter och sluta upp att se på träning som ett hinder i vardagen, som något du måste ta dig igenom och som bara är skönt efteråt. Det gäller att förändra din bild av träning till en bild där du inte vill ha en quick-fix.

Beviset för att gemene man bara vill åt resultaten och slippa så mycket träning som möjligt är att artiklar likt de här säljer. De ger massor av klick eftersom folk söker en metod som innebär så lite träning som möjligt med så mycket resultat som möjligt. För mig blev det hela en gång så uppenbart och sedan dess kan jag inte begripa hur alla missar hela poängen. Såväl träningsprofiler som glada amatörer. Man fokuserar på att göra på ett visst sätt för att nå resultatet och glömmer helt bort att fokusera på grunden- dvs den bild man har av träning.
Det är som att träningsprofiler och träningsforum skickar ut noter till hårdrockssolon till någon som vill lära sig spela gitarr. Man glömmer helt bort att man måste lära sig de öppna grundackorden först. Det blir för komplicerat och svårt helt enkelt. Det är exakt därför underrubriker som ”lättare än jag trodde” säljer. För mig är träning inte ett dugg svårt. Det är enkelt och kul.

Jag önskar så otroligt mycket att fler vaknar upp snart och förstår hur enkelt och roligt träning kan vara. Att man förstår hur viktigt det är att skapa sin egen träning och att man verkligen lär sig hur man är stolt över sig själv på riktigt. Inte bara ”det där gjorde jag bra”, utan på ett mycket djupare plan än så. Det är så otroligt viktigt!

Så snälla, du som vill komma igång med träningen och som letar efter en magisk väg dit, stanna upp, tänk efter och börja om från början. Från grunden. Bestäm dig för att göra träning till något roligt, till din träning och något som du kommer att leva med som världens bästa partner. För det går, det gäller bara att erkänna att man kanske haft fel om träning och våga tänka nytt. Tänka bättre. Så sluta leta metoder och börja trolla själv. Mitt träningstrolleri är inte EN metod, det är ett tankesätt och ett verktyg för att skapa DIN egen metod.

Kram på dig!

Samla på kvitton

Träningen förändras hela tiden. Med den förändringen måste man hela tiden hålla bilden man har av träning i fokus så att den hänger med och inte utsätts för negativ nötning. Oftast är det enkelt eftersom det hela tiden finns kvitton att samla och fokusera på. Med kvitton menar jag det som verkligen får dig att känna den där underbara känslan som får träningen att framstå som fantastisk. Det kan vara många olika saker som fungerar som kvitton och de förändras ofta.

Det som verkligen fick mig att hålla kvar vid min träning i början var mitt nytänk. Min insikt om att allt handlade om bilden av träning. Det som fick mig att må sådär innerligt bra och som gjorde mig stolt över mina prestationer. Kvittot blev mitt välmående. Sedan följde ytterligare ett kvitto vilket blev de visuella resultaten samt de rent dokumenterade resultaten.
Något som kommit nyligen är de kvitton jag får efter att ha börjat med min blogg och efter att vissa har fått tagit del av min träningsbok som sakta men säkert växer fram. Att höra att man gör skillnad i någons liv är en fantastisk känsla. Numera samlar jag även på de kvittona och värderar dem otroligt högt!

Detta läste jag på FB imorse från min vän och kollega Micke Holmgren. Grym lirare som verkligen har förstått mitt budskap. Han är genomgående positiv och fokuserar stenhårt på sina prestationer och resultat. Det finns lyser liksom träningsglädje och stolthet över honom. Precis som det ska vara!

Chokladpudding bygger muskler! Snälla …?

Daniel med chokladpudding

Vad händer? Jag bestämde mig redan igår för att förbättra min kost. Förbättra min kost på allvar! Det funkade fint och jag har ju undvikit pannkakor och andra lockelser. Men så tog jag med kidsen och deras kompis på en rundvandring som påskkärringar och fick en massa godis. Jag skulle ju givetvis inte äta något. Men jag kom snart på mig själv med handen i brevlådan, eller ja, handen i godsskålen. Utan att tänka på det stod jag där och knaprade på en chokladpralin som jag älskar!

När jag åkte till affären köpte jag smått ovetandes chokladpudding och vispgrädde och tänkte tankar som att det är idiotiskt, men det är skärtorsdag. Det är så jäkla illa hur sjukdom medför att jag äter sämre. När jag tränar är det enkelt att vara duktig, men det räckte med att jag vaknade upp idag med halsont och plan att pausa i träningen för att jag skulle sätta i mig både godis och chokladpudding.

Den här resan, mina damer och herrar, kommer nog att bli både komisk, spännande och upp och ner. Jag vill verkligen göra ett seriöst försök att se vad som händer om jag tränar riktigt hårt OCH äter bra. Det senare är mitt stora problem. Men jag ska lösa det. Jag ska lösa det! En period i livet borde jag klara av att faktiskt äta bra. Jag vill känna mig sådär galet frisk och se min kropp i mitt livs bästa form snart.

Nu ska jag äta upp min chokladpudding …

Kram på er

Döda förkylning med sill?

Jag blir så trött. När jag vaknade imorse var förkylningen här igen. Halsen kändes som ett rivjärn och näsan min täppt som en tomtes röda snok. Tröttsamt. Det kändes ju så bra under löprundan igår ändå! Men ja, vi vet ju alla hur förkylningar kan komma och gå.
Nu vet jag inte riktigt hur jag ska lägga upp det. Jag måste ju pausa idag iaf, så mycket är säkert. Men sedan blir det nog lite chinsträning på uterummet imorgon. Jag gissar att det absolut inte är läge för cardioträning som löpning i alla fall.

Vad gäller min utmaning att springa maraton före 1:a November känner jag mig riktigt taggad! Jag såg att loppet Ältasjön runt går snart och att högsta sträckan på 13,3 km borde passa bra. Jag har ju max tidigare sprungit 2 mil och endast varit med på ett lopp tidigare. Kan nog bli kul!

Men nu vill jag döda min förkylning och jag har bestämt mig för att förbättra min kost. Jag känner att jag verkligen har kommit till det steget. Jag kommer att se till att äta sunt varje dag i veckan och köra en ätardag varje helg. Men då ska jag absolut inte svullna på något sätt, utan exempelvis äta vitt bröd om det känns lockande. Inga drastiska åtgärder utan steg för steg.
Till lunch blev det pannkakor för hela familjen, men det ville jag ju inte äta. Det var ren och skär tortyr att stå och laga 72000 pannkakor utan att få äta dem. Jag älskar pannkakor! Men jag har varit inne i en jäkligt dålig period med dålig kost nu och jag måste skärpa mig nu och känner att jag verkligen vill det. Det känner enbart roligt egentligen, men just där och då framför pannkakorna så känns det tungt. Jag bestämde mig säkert 8 ggr för att ändå ta några pannkakor. Några gör ju inget! Men tack och lov talade jag mig själv tillrätta och avstod. Istället kokade jag till några nypotatisar, ett ägg och åt senaps- och ansjoviskryddad sill till det. Galet gott och när hungern var stillad kändes det som absolut rätt beslut. Och sedan är det ju sen gammalt att sill dödar alla förkylningar, eller hur? Inte? Jo, kan vi inte bara enas om det och låtsas att det är så, så kanske det blir så? Bra! Sill dödar alla förkylningar och snart är jag frisk!

Kram på dig!

11 dagar utan träning

Ja, även vi som tränar drabbas naturligtvis av sjukdom, trots att träning självfallet skyddar mot massor av sjukdomar. Så även jag. Jag tyckte att allting kändes väldigt tungt och jag var överlag svag i kroppen innan förkylningen bröt ut. Nu förstår jag varför jag var så svag, vilket är en skön insikt!

I 11 dagar har jag nu pausat från träning och igår på kvällen tyckte jag att jag nog borde testa kroppen. Därför tog jag fram mina löpskor och småpratade lite med dem. Vi har ju inte lärt känna varandra så noga ännu eftersom jag bara hann springa ett löppass med dem innan förkylningen våldgästade min icke ont anande kropp. Men vi kom direkt överens om att göra det vi är gjorda för – jaga endorfiner genom rörelse. Det blev nästan som en hyllning till den nyligan bortgångna Gösta Ekman …

Jag bestämde mig också för att testa ultralöparen Thomas Alms tips (se blogginlägget före detta) om att öka stegfrekvensen och att springa långsamt. Mentalt intalade jag mig själv att jag skulle springa i minst 4 timmar. Oj, vad effektivt det var! Jag blev liksom bara uppvärmd men aldrig det minsta trött. Men jag var inte helt frisk. Efter 4 km hostade jag alldeles för ofta och för fult. Jag sprang dock till 5km och tänkte då bryta. Men sedan kom mitt lite korkade pannben fram och sa att jag måste bli trött. Därför körde jag i högt tempo fram till 6km och stannade sedan. Kanske lite dumt men jag kände ändå att jag hade kontroll. Trots att jag fortfarande är förkyld idag känner jag mig tusen ggr fräschare än före löprundan igår. Det är en märklig känsla av att man ändå rensar kroppen och får den att komma upp i varm. Det kan kanske ligga något rent biologiskt bakom det hela men kan också vara en härlig placebo, vad vet jag? Oavsett är det en skön känsla!

Idag tänker jag inte köra cardio, utan provar att isolera biceps och triceps och se hur det känns. Funderar på att konturera ett nytt armpass med lite nya kombinationer.

Ha en skön måndag och en riktigt glad påsk, mina vänner!
Kram på er!