Träning smittar, men…bra eller dåligt?

sociala medier inlägg smittar träninging
Ja, man har tydligen gjort en studie på 1,1 miljoner människor som använder en viss typ av app för att mäta sin träning. Det är oklart vilken app. Jag såg att den här nyheten spred sig väldigt snabbt i sociala medier. Som vanligt var det enbart från tränande människor eftersom det talar FÖR deras tes och livsstil. Jag personligen blir nog lika glad som de över studiens resultat, men samtidigt är jag så barnsligt och förmodligen bittert trött på att det är så förutsägbart. Jag talar om det faktum att man redan innan man läst vet vilka som kommer att dela studien.

Hela samhället är likadant och har alltid varit så. Man sprider de idéer som stödjer ens egna idéer, tankar och livsstil och försöker desperat att avfärda de idéer, trots att det är fakta, som inte förespråkar ens egna tanke och världsbild. Det BLIR lite tröttsamt och som sagt förutsägbart.

Men här är jag och delar alltså en artikeln om en studie som sätter just det jag gör i fokus. Jag försöker få folk att träna och delar aktivt min träning i sociala medier. Dock anser jag, kanske felaktigt så rätta mig om jag har fel, att jag har en annan vy av det hela. En vy som faktiskt UTGÅR ifrån det vetenskapligt positiva belägg för träning, mina personliga positiva erfarenheter OCH är öppen för den negativa bilden av träning även om jag vill vända på den. Det jag blir trött på är personer som har en helt annan agenda än jag som delar den här artikeln. De som tränar, ganska uppenbart, med anledning av ett extremt dåligt självförtroende. De som lägger ut 600 selfies som egentligen inte handlar om någon form av träning mer än att de just är tagna på ett gym, eller oftast en gymtoalett. De delar artikeln och anser att det på något sätt stödjer deras beteende, vilket det alltså inte gör. Varför?

Därför att det inte handlar om dem och deras selfietourette. Det handlar om det härliga faktum att de som inte tränar faktiskt kommer igång! Dock visar undersökningen att det fungerar bäst där de mer vältränade tar del av de mindre vältränades uppdateringar. Då får de en kick! Tråkigt nog verkar det omvända inte gälla i lika stor utsträckning. Men det kanske kan komma att förändras!

Oavsett tycker jag att det är en bra utveckling som syns på pappret. Inte för att mitt jobb och mitt mål blir verklighet utan för att andras liv förändras till det bättre. Uteslutande därför.

Jag har en ganska klar uppfattning om varför studien visade vad den visade. Dvs att de mer vältränade blev peppade av att de mindre tränade lägger ut sina prestationer på social medier. Det är p.g.a att träning inte är enkelt. Jag och Kalle Zackari och övriga kan hävda i all oändlighet att träning är lätt, men det är det inte. VI tycker att det är lätt eftersom vi har kommit till vissa insikter. Om man inte har kommit de insikterna är träning som för alla andra- jobbigt och svårt.
Att se någon som är ”sämre” än en själv träna kan absolut trigga igång träningsmotivationen, men troligen kanske inte i en hållbar riktning. Att börja träna måste nämligen handla om rätt vilja och en helt annan insikt. Enligt mig handlar det om att förändra sin bild av träning för ju mer jag tar del av media, icke-tränande personens berättelser samt de tips som försöker att få folk att komma igång, inser jag att jag har rätt. Allt, ALLT handlar om vilken bild man har av träning. Så enkelt är det och du måste börja där.
Senast idag såg jag en fråga på ett träningsforum på nätet hur en fru frågade om sin mans kulmage och icke-träningslust. Mannen sa att han tyckte att träning var jobbigt och hon undrade hur han skulle bli av med sin mage. Denna fråga gick ut till ca 39 000 medlemmar i gruppen Träningsglädje och inspiration. I stort sett samtliga svar handlade om specifika övningar. Det var bara en två individer som antydde att ”viljan måste börja hos honom själv”. Detta är ju något som många slänger sig med utan att veta vad det betyder och innebär samt kräver. Här är hela problemet enligt mig. Bevisligen, vill jag säga. Jag önskar SÅ att jag kan sprida det jag lärt mig. Men hur gör man det utan att vara en pådrivande försäljare?

Till dig som inte tränar (Del 1/3)

Hej på dig. Alltså … du får sluta läsa och göra annat nu om du vill. Detta är ett frivilligt ”samtal”. Jag har en förkärlek till att prata träning med personer som du. Av en rad olika anledningar. Det du säger ger mig en nostalgitripp till hur jag var och tänkte en gång i tiden, och nostalgi är ju alltid härligt. Men den främsta anledningen är att jag har blivit så smått besatt av hela mekanismen som ligger bakom en hjärna som aktivt tar beslut att inte röra på sig. Men låt oss börja från början.

Hej, Daniel heter jag och jag är inte en bättre eller sämre människa än du på något sätt. Det som skiljer oss åt när det kommer till träning är att jag har kommit till insikter som du inte kommit till än. Precis som du med all säkerhet har kommit till insikter inom andra områden jag ej ännu kommit till. Vi måste utgå och verkligen förstå detta. Speciellt du måste förstå det just i det här sammanhanget. Varför? För att ditt försvar med största sannolikhet kommer att ljuda och blinka rött, och att jag då vill att du ska påminna dig själv om vad jag sagt. Jag, eller någon annan tränande person, är inte bättre än du. Lova mig det – påminn dig själv om det varje gång försvarssystemet går igång. (Mer om försvarssystemet i del 2)

Jag kan redan nu dra en slutsats som jag anser är rimlig. Det är att du någonstans inom dig har en önskan att komma igång med träningen. Men den önskan är inte direkt behaglig. Speciellt eftersom du känner dig lite dålig som faktsikt inte kommit igång. Som kanske har försökt men misslyckats. Kanske många gånger. Utöver det känns inte tanken på den fysiska ansträngningen som krävs speciellt lockande eller hur? Så istället för att säga att du har en önskan om att komma igång kan jag säga att du önskar att du just nu var en tränande människa. Någon som redan gått igenom hela den där komma igång-fasen och som tränar och mår sådär bra som alla tränande man träffar ser ut att göra.
Jag drar den slutsatsen baserat på att du av en eller annan anledning hamnat på den här bloggen om träning. Du har dessutom klickat på ett blogginlägg som riktar sig till personen som inte tränar. Resten av ovan analys gör jag utifrån den erfarenhet jag har ifrån min egen resa samt genom samtal med personer som vill komma igång.

Oavsett om min analys ovan är rätt eller inte så tränar du inte, men läser den här texten. Jag ber dig därför här och nu att vara helt ärligt med dig själv. Vill du vara en tränande människa? Om du vill det kan du fortsätta läsa. Om du verkligen inte vill så kan du sluta läsa nu.
Bra, det verkar som att du är på rätt spår! Låt oss nu prata lite om varför du inte tränar. Ja, nu kan det ju vara så att du tränar lite men inte så mycket som du önskar, men det jag kommer att gå igenom är relevant oavsett.
Det första vi måste förstå är att vi människor tycker en massa saker om allt. Vi kategoriserar, skapar oss en bild av, och värderar olika saker. Exempelvis har vi alla vår egen uppfattning om matematik. Vissa älskar det medan andra avskyr det. Vi har också vår egen uppfattning om lakrits. Vissa älskar det medan andra avskyr det. Skillnaden mellan matematik och lakrits är att det sistnämnda är svårt att påverka. Det är en uppfattningn som i mångt och mycket finns pga fysiologiska förutsättningar. Dvs våra smaklökar fångar upp smaken, transporterar den till receptorerna i hjärnan där en avancerad process påbörjas och avgör vad du ska tycka. Visst, det sägs att man kan vänja sig vid smaker, absolut, men jag tror ni är med på vad jag menar. Smaken är oftast som den är. Detta gäller inte med matematiken. Jag gissar att du hört ganska många gånger om någon som avskytt matte men sedan fått en fantastisk lärare som har presenterat det hela på ett helt nytt sätt, vilket har gjort att personen helt bytt åsikt. Detsamma gäller med träning och jag hoppas att Träningstrolleri blir den där läraren som får dig att se på träning på ett helt nytt sätt. Men vi måste alltså börja med att acceptera premissen att vi kan förändra får syn på olika saker om vi bara tillåter oss att göra det. I del 2 av den här bloggserien kommer jag att gå in på hur vi förändrar den negativa bilden av träning, men först måste vi förstå den negativa bilden av träning.

Du behöver fundamentalt begripa varför du har en negativ bild av träning. Det finns naturligtvis inte en enkel förklaring för alla, utan det kan finnas en rad olika sociala faktorer som spelar in. Det kan vara allt ifrån att du haft dåliga upplevelser på gympan som liten till att du alltid varit överviktig och därför har presterat sämre fysiskt. Det finns givetvis tusentals av olika anledningar, men det finns också faktorer som generellt stämmer in på oss alla. Jag brukar främst tala om två saker och det är att vår hjärna inte gillar förändringar samt vill inte göra av med onödig energi. Lite snabbt om det innan vi går vidare.
Vår hjärna är programmerad att skapa enkelhet och att se mönster. Detta är något jag som trollkarl utnyttjar i princip jämt. Ett exempel är att jag visar upp ett mynt i höger hand och lägger det i vänster hand som sluts omkring myntet. Jag ber dig blåsa på handen som sen öppnas och myntet är försvunnet. Din hjärna blir förvirrad därför att den inte kan förstå hur myntet kan försvinna när du hela tiden stirrar på handen. Det din hjärna inte kan förstå är att jag aldrig la dit myntet. Varför? För att den genom empiri lärt sig att den rörelse jag just gjorde när jag la över myntet ifrån höger till vänster hand innebär att myntet är i vänster hand. Hjärnan vet inte vad ”att låtsas lägga ett mynt” är för något. Frågeställningen din hjärna utgår ifrån är alltså ”hur kan myntet försvinna ifrån vänster handen” vilket alltså är en felaktig frågeställning som är olöslig. Det är exakt där som magi skapas, i ditt huvud. Jag har ju inte gjort något magiskt. Magin och uppfattningen om vad som hänt skapas i ditt huvud.

Vår hjärna är alltså bäst på att hantera sådant vi är vana vid och inte faktorer och element som är främmande för oss. Just därför vill den hjärna fortsätta vandra längst samma stig som den redan följer. Att vika in på en ny främmande stig innebär onödigt merjobb för hjärnan.
Vår hjärna är också programmerad till att få oss att göra av med så lite energi som möjligt. Detta är givetvis någonting evolutionärt. Om vi hade sprungit omkring hela dagarna och lyft stenar hade vi inte haft någon ork till att jaga och det hade inneburit svält. Dessutom hade vi inte det överflöd av energi att inte som vi har idag.

Vår hjärna vill alltså helst inte vara med om förändringar och vill spara energi. Träning går emot båda dessa viljor. Att börja träna innebär en stor förändring och en enorm energiförbrukning. Det är en av anledningarna till att det alltså tar emot att träna. Men vetskapen om detta gör att vi förstår att den negativa inställningen som hjärnan har är lite av en illusion. Och den illusionen kan brytas precis som man inte går på mynttricket nu när du vet att jag aldrig lägger myntet i vänsterhand.

Hela min filosofi bygger på vår uppfattning av träning, som jag kallar för vår bild av träning. Anledningen till att jag lyckades med min träning var att jag lyckades förändra den bilden.

Jag jämför ofta bilden av träning med ett hus. Ett hus som man ständigt måste vårda, bygga och sköta om. Tyvärr är bilden av träning ofast ett ruckel. De traditionella träningsbudskapen säger åt dig att besöka rucklet regelbundet. Det är väldigt få fullföljer och de som lyckas börjar först där och då att bygga upp rucklet. En väldigt liten procent behöver inte bygga så mycket utan gillar utmaningen. Men majoriteten av människor måste gå en annan väg, uppenbarligen. Annars hade gymmen varit överbelastade och vi skulle inte se trenden av tusentals som varje år försöker komma igång men som alltid misslyckas. Dvs de som försöker flytta in i rucklet men som helt enkelt inte klarar av att vara kvar där.

Det stora problemet är att vi också har ett annat hus inom oss. Det är vardagslivets hus. Där väljer vi oftast själva vad vi vill göra och skapar därför ett väldigt vackert hus. Det är en mjuk soffa, en partner som masserar våra fötter medan vi sippar på ett glas rosë och tittar på en bra film. En värmande filt. Ett gott skratt. Att du reagerar så negativt på träning är att det innebär att du måste lämna det huset för rucklet.

Traditionella träningsprofiler och träningsbudskap erbjuder olika typer av träningsformer för att få dig att besöka det där rucklet, och missförstå inte för att prova olika typer av träning är jättebra, men faktum kvarstår att det är ett ruckel du måste besöka. Olika träningsformer är som att erbjuda olika typer av färdmedel ifrån ditt fina vardagshus till rucklet. Oavsett om du åker sparkbil eller ubåt till rucklet så är rucklet ett ruckel och ingen plats du vill vara på.

Träningstrolleri innebär att man först bygger upp rucklet så att det är mer lockande att besöka. Målet är att bli vad jag kallar för en naturlig träningsmänniska. Det innebär att du bygger ett så pass fint hus så att du flyttar in. Då blir träningen en naturlig del av ditt liv och du kommer aldrig mer att falla ur. Men hur förändrar man då den där jobbiga bilden av träning? Det får du veta i del 2 av den här serien som kommer inom kort! Till dess vill jag att du verkligen är 100% ärligt med dig själv och analyserar vad för negativa tankar just du har om och inför träning. Acceptera dem till 100% men försök att förstå vad de grundar sig i. Det gör det lättare att till sen förändra.

Tack för att du läst första delen av det här inlägget. Om du tyckte om det skulle jag bli så himla glad om du kommenterade och/eller delade det vidare! Men all kärlek till dig ovasett, såklart.

Kram

Respons som ger rysningar

När jag efter en lång tid av experiment hittade fram till alla tankar och uppfattningar kring träning som jag har nu, började jag skriva på en bok. Men en rad andra projekt dök upp ungefär samtidigt som jag började tänka om. Jag gled mer över på en tanke om en youtubekanal, vilken ju faktiskt finns men som ligger på is tills vidare. Det var inte förrän ganska nyligen jag fick idén till den här sidan och den här bloggen. Jag gillar det skrivna ordet eftersom man som läsare kan pausa, reflektera och hinner därför ta in vad som skrivs. Man kan också backa och läsa om när det är något man inte hänger med på.

Jag hann skriva ganska mycket på min bok som jag skickade ut till ca 10 personer. Det som gjorde att jag ville gå vidare med hela konceptet Träningstrolleri, och göra något av  det, var att jag fick så sanslöst bra respons efter de utskicken! Det första mailet som trillade in var från en trollerikollega som heter Micke. Här är mailet jag fick.

Att få läsa något sådant gör att man ryser i några dagar efteråt. För mig var det helt nytt att påverka någon i rätt riktning när det kommer till träning och jag älskade varje hundradel av det. Det är också hela anledningen till att jag driver den här bloggen. För att få igång dig eller/och få dig att få en ännu bättre och lättare bild av träning.

När Micke idag kontaktade mig med nedan meddelande på Facebook fick jag återigen lust att fortsätta skriva på min bok och göra allt för att få den utgiven.
Det är en märklig känsla att på distans kunna påverka någons träning, hälsa och liv. Bara av att skriva den mening jag just gjorde spred en härlig rysning igenom hela min kropp och jag vill bara MER!
Jag inser självklart att det är många som tänker negativa tankar om alla de träningsinlägg jag skriver om på facebook. Men jag vet ju också varför de upplever det som något negativt samt vilka typer av människor som upplever inläggen som negativa. Det är ett försvar då även de vill genomgå en förändringar. Den kan heller inte relatera till den glädje träningen ger mig och den stolthet jag känner som jag inte tänker backa en millimeter ifrån att känna. Varje mail jag får om att jag har inspirerat eller peppar är värt mer än 100 negativa kommentarer. Jag får dock ej längre några negativa kommentarer, troligen eftersom de inser att loppet är kört och att jag aldrig kommer att sluta försöka påverka andra till det bättre.

Så boken måste blir färdig helt enkelt. Sen får vi se om någon förläggare där ute vill ge ut boken vad det lider helt enkelt!

Ta hand om dig nu och träna med ett massivt leende på dina läppar både före, under och efter ditt pass! DU är din egen hjälte och du förtjänar att må bra! Glöm aldrig det.

Vilar i badet med Expressens Niklas Svensson

Jag fick till ett riktigt bra chins-pass igår. Men nästan varje gång kommer den där nacken. Den där sträckta nacken med överansträngda muskler. Jag vet inte riktigt om jag kanske inte värmer upp tillräckligt, eller vad det är, men jag VET att det är oerhört frustrerande. Idag fick jag ta en ofrivillig vilodag. Jag kände verkligen för en lång löprunda men det går bara inte. Jag provade en massa övningar för att se om något inte ansträngde nacken/övre ryggen. Men nej. Ingenting fungerade. Testade höga knän för att få upp puls, men inte heller det gick. Jag MÅSTE verkligen vila. 
Så det blev ett varmt bad och ett glas vin med datorn som sällskap som spelade min vän Niklas Svenssons nya program på Expressen ”Bara politik”. Impad av den mannens driv. Han gör det med bravur, verkligen!
I sommar ska jag bara få honom att komma igång med träningen. Då blir han om möjligt ännu skarpare. Ni kan se dagens avsnitt då han bl.a frågar ut Jimmie Åkesson här.

Nej, imorgon blir det en skön löprunda med de nya dojorna som hittills bara hunnit med en löprunda på 8km. Fick en rolig idé idag. Att springa mitt första maraton om 1-2 månader. Skulle inte det vara något? Jag kan ju be sambon stå med lite dryck och grejer här utanför så kör jag lite vändor hem då och då? Jäklar vilken kul grej det skulle vara!

Nej, hörrni, nu kallar sängen. Lite illa känns det allt med den här vilodagen som inte alls känns önskad. Men jag ska som alltid vända det till något positivt. Var så säker!
Ta hand om dig och träna med glädje!
Kram

Intervju i P4 Stockholm

Ja, idag ställde jag klockan för att verkligen hinna fram till studion i tid till
min intervju. Det visade sig vara tur det för jag skulle vara i studion vid 07:30 och gled in 07:29. Tack och lov hade jag 10 min på mig så kaffet smakade extra gott!

Här nere kan du lyssna igenom intervjun. Den blev väldigt kort men vi hann med lite trolleri, lite författande och såklart träning!

Ibland tar det stopp

Det har gått 3 dagar sedan mitt tunga benpass och 2 dagar sedan mitt tuffa chinspass. Träningsvärken får mig att gå som en 85-årig farbror som har bajsat ner sig sådär ovärdigt mycket. Överkroppen skulle må bäst av att få leva i vakuum. Värk och en otrolig stelhet frodas just nu i min kropp. Det gjorde att jag la in en vilodag igår för att låta kroppen vila. Men det hjälpte inte för jag är fortfarande ett vrak. Men jag längtar verkligen efter att få träna så ikväll snörde jag lite argt på mig mina dojjor trots att jag var trött och sliten. Det blev 5 km och eftersom det blev en så kort runda ökade jag tempot.

Jag brukar generellt vara ganska dålig på att lyssna på min kropp men jag tänker inte köra in i väggen som jag gjort en gång tidigare. Det var ingen rolig upplevelse och förstörde min träning för en lång tid framåt. Men 5km vet jag att min kropp bara mår bra av och nu i efterhand känns det magiskt. Jag är inte lika stel och värken i benen känns betydligt bättre. Jag är övertygad om att jag kommer att vakna imorgon och känna mig lite bättre.

Det är en ständig balansgång, det här med träning. Just nu har det varit svårt att bibehålla den positiva bilden av träning som ju är A & O. När man vill träna men inte kan, när kroppen säger ifrån och frustrationen kommer så blir det en börda. Det är då lätt att förknippa den negativa känslan med träningen som en helhet, vilket inte är bra. Det är nu man istället måste fokusera på hur det faktiskt är: Jag är för otränad och det är därför chinspasset och benpasset drabbat mig som det gjort. Det är nu jag fokuserar på längtan efter att kunna köra de passen utan problem i framtiden. Det är nu jag fokuserar på stoltheten över att jag faktiskt utfört de 2 riktigt tunga passen, tagit mig igenom det OCH gett mig ut på en 5km runda i högt tempo trots stelhet och smärta.

Ta hand om dig , lär känna och lyssna på din kropp och njut av din träning! Kom ihåg att du är tokduktig som kämpar på!

Varför tränar du? En het fråga.

Frågan VARFÖR man tränar/ska träna är en het potatis. För mig finns inte ETT svar. Hade jag BARA velat gå ner i vikt, BARA velat bygga muskler, BARA få bättre kondition så hade jag nog aldrig klarat det. För mig är det en helhet och framför allt min insikt om vikten av en positiv bild av träning som är nyckeln. 
Men låt mig ta ETT exempel till varför jag tränar. Det ni ser på bilden. Jag vill närsomhelst kunna slänga upp mina barn på mina axlar när de är trötta. Utan att det ska vara något som helst bök, upplevas
som tungt eller på något sätt kännas negativt. Nej, det är ingen stor grej såklart och det är precis det jag säger. Detta är
bara EN liten detalj som gör att jag vill vara vältränad. När jag var som minst otränad vet jag att det verkligen kändes att ha ett barn på axlarna och det var bökigt att få barnet på plats. Numera känner jag ingen större skillnad med eller utan barn, och det är bara EN av fördelarna med tärning. Utöver det blir vägen till affären kortare, kassarna lättare och humöret på vägen dit bättre.
Att stå vid sidan av och se folk i min egen ålder (38) eller t.o.m yngre börja förfalla gör mig rädd. Att de inte längre klarar av att lyfta saker ova
nför huvudet i sin vardag och har svårt att utföra det som för mig är hur enkelt som helst, sporrar mig något oerhört. Man får givetvis tjata om träningshets hur mycket man vill. Man väljer själv. Men JAG vill inte sitta nedanför ringen och titta på kämparna medan jag förfaller både mentalt och fysiskt. Jag vill vara I ringen och klara av kampen och njuta varje sekund av den. Även om det verkar farligt där uppe ringen så vet vi att gong-gongen bara innebär ett slut på ronden. För dem bredvid ringen är tiden då gong-gongen ringer oviss och ingen lek.

Det gäller att hitta den tid man har

Planerade löprunda idag men missade att jag skulle vara själv med våra tre kids. En perfekt ursäkt för att hoppa över träning. Dessutom sov jag knappt inatt samt att då man tillgodosett alla barnens behov, nattamacka, tandborstning, bokläsning m.m har man bara fokus på sängen.
Därför nattade jag minstingen. Sedan satte jag de andra två framför TV och visste att jag hade 10-15 min för mig själv innan jag måste ta mig an deras nattning. Det är bara att köra och nu i efterhand är jag så glad för att jag har förändrat min syn på träning.
Jag beslöt mig för att improvisera olika saker och gå och skriva ner det på datorn efter varje övning. Såhär fick jag till det…

  • 15 squats med hantel
  • 20 situps
  • 15 breda armhävningar
  • 20 squats med hantel
  • 100 sliding mountain climbers
  • 15 squats med hantel
  • 20 situps
  • 15 breda armhävningar
  • 1 minut plankan
  • 15 squats med hantel
  • 60 sliding mountain climbers