Veckans träning avklarad!
Fredagkvällen bjöd på löpning. Hela kroppen var väldigt slut efter veckans träning. Det kändes tydligt och jag bestämde mig för att vara duktig och bara springa 5km. Redan de första stegen kändes tunga och motvilliga. Det kändes lite som när barnen hänger runt ens ben och man försöker gå. Jag har varit med om att den känslan kommer helt ”omotiverat” och då är det naturligtvis ytterst frustrerande, men när jag vet att jag har tränat intensivt hela veckan så vet jag varför jag känner som jag kommer. Då är det lättare att acceptera. När jag sprungit 4km kändes det fortfarande inte uppvärmt utan känslan av att jag vägde 30kg mer än vanligt bestod. Jag blev då lite irriterad och bestämde mig för att springa 6km. Lite som hämnd på mig själv. Så fungerar mitt pannben och jag är bara en passagerare och har ingenting att säga till om. Jag tittade på min telefon och såg att jag sprungit 7km. Då började jag tänka på att jag faktiskt hade vilodag imorgon och att jag efter löprundan skulle äta chevretoast. Hmmm…Lika bra att kuta 3km till.
Ja, rundan slutade vid 10km och det kändes givetvis hur skönt som helst men det var riktigt kämpigt den sista kilometern. Jag springer inte så mycket längre men det ska bli ändring på det. Jag längtar verkligen tills jag kan göra de lite längre passen och verkligen njuta av dem. Tänkte köra min första 3-milare i sommar. För en kortbent stackare som jag som är helt utan anatomi för att vara löpare så är det en bedrift jag kommer att vara stolt över.
Det är för övrigt en underlig känsla att jag kommer att ha vilodag imorgon. Redan nu har jag planerat flera gången inför morgondagens pass, men får avbryta tanken då jag verkligen måste vila. Jag är verkligen ingen förebild när det kommer till att lyssna på kroppen och att vila. Men jag vill inte vara med om det jag var med om för ett år sedan. Jag körde på trots att kroppen var helt slut och när jag gick och la mig började en värk sprida sig från fötterna upp i vaderna. När jag vaknade mitt i natten värkte hela benen och det tog mig bokstavligen ca 10 minuter att ta mig till toaletten (4 meter). När jag vaknade på morgonen hade jag värk ända upp till midjan och senare på eftermiddagen ända upp i axlarna. På kvällen värkte hela kroppen. Alltså varenda liten muskel ändå ut i fingertopparna. Jag vet inte vad det var jag drabbades av och det höll i sig i över en vecka. Nej, imorgon får det bli vila, hur mycket jag än längtar efter att bli andfådd och känna hur endorfinernas utklassar tröttheten. Over and out folks och trevlig helg på er!