Första veckan

Ja, men det här gick ju helt okej ändå! Första veckan av min viktresa.

Tanken om att gå ner i vikt har grott hos mig en längre tid nu. Och när jag misslyckades något kopiöst med mina ultraintervaller var det droppen som fick silverbägaren att rinna över och explodera i professor Balthazar-färger. Bättre kost, bättre hälsa och ett lättare löpsteg är väl aldrig fel?

Den misslyckade ultrautmaningen

Jag kände mig lite sliten redan innan intervallerna men kände ett start behov att pusha mig själv. Tyvärr höll jag ju bara till 32 km innan mina knän rasade ihop. Nej, så kan vi inte ha det! Ja, det var ju något annat i kroppen också visade det sig, men vikten ska ändå ner. Det kan givetvis bara komma gott ur det eftersom jag har många extrakilon att bli av med. Men jag har en fantastisk t-shirtkropp som gör att folk blir förvånade när jag säger det. Men jag lovar, om ni ser mig utan tshirt skulle ni förstå.

Jag har känt mig märklig sedan det där misslyckades försöket. Seg, trött och allmänt kraftlös. Men i förrgår besökte vi Täby Extreme Challenge för att titta på alla hjältar som sprang.
Det gjorde mig så inspirerad att jag var tvungen att prova hur mitt psyke fungerade om jag sprang runt vår radhuslänga ganska många varv. 380 meter mätte jag den ovala rundan till. Jag sprang och sprang och det flöt på ganska fint. Men när sambon skulle iväg på nattjobb fick jag lov att avbryta och ta över barnen. Det blev ca 67 varv och min löparklocka mätte distansen till 25 km.

runstreak löpning

Ge mig skräpföda nu!

Igår tänkte jag försöka springa några varv igen. Då var jag tvungen att sluta efter drygt 4 km för att jag höll på att spy. Helt galet. Jag förstod precis ingenting. Trots att jag verkligen bara har slutat att proppa i mig en massa godis och andra onyttigheter, samt har börjat att äta en portion istället för tre, skrek min kropp efter godsaker. Jag såg ett gäng chevretoasts framför mig. En ostmacka, scones, öl, en liter kall havredryck …
Jag ville ha allt och nu! När jag tittade på min puls under löprundan visade det sig att den hade varit under högtryck nästan hela tiden. Trots att jag lufsade. Kanske något knas i kroppen.

Några andra förändringar har jag faktiskt inte gjort, utan jag har helt enkelt gjort ganska självklara och uppenbara val. Efter att ha rådfrågat några kunniga har samtliga ändå konstaterat att jag antingen har något skräp i kroppen eller/och helt enkelt att min kropp har vissa invändningar mot att jag plötsligt slutat att proppa i mig galna mängder energi och gått ner på mera normalnivåer.

Jaja, det här blir roligt att följa, hoppas du också tycker jag. Nu ska jag laga mat och sedan försöka få ut grannen på en trailrunda trots att han redan sprungit idag. Heja Zeidon!

Kram på dig

Viktresan börjar

Nu är det dags! Jag har tänkt tanken så jäkla länge och på senare har jag faktiskt känt mig tung under mina löppass. Det är ingen angenäm känsla och jag vet att jag kan göra så mycket åt det. Relativt enkla åtgärder som kommer att göra stor skillnad.

Min målsättning med min viktresa är att nå vikten 73 kg. Jag vet inte varifrån den kommer egentligen, men något jag har att gå efter är att när jag tävlade i kickboxning tävlade jag i -69 kg. Sedan dess har jag lagt på mig muskler så jag kommer troligen aldrig att kunna gå under 70 kg och må speciellt bra och leva normalt. 73 kg känns som en bra vikt eftersom jag vet att jag kommer att behöva jobba för det samtidigt som jag är helt nöjd med att efter det kanske gå upp till 75 kg.
Generellt sett är jag emot vågen, men just nu känns det som någonting positivt för mig. En rolig morot och ett kul projekt utan ångest.

Det finns mycket jag kan och behöver förändra.

Häng med på min viktresa!

Min tanke är att jag varje måndag lägger ut min vikt och mitt magmått och jämför med tidigare veckor. På så vis kan man följa min resa. Jag kommer att tagga inläggen med Daniels viktresa och även ha dem som kategori om man bara vill följa just de inläggen.

Mer styrketräning

Jag har helt tappat styrketräningen sedan jag körde igång min runstreak. Det är dags att ändra på det nu. Jag mådde riktigt bra av att känna mig hårdare i kroppen och av att inte bli lika tagen av tyngre övningar. Det jag främst kommer att sikta på är hemmaträning i form av kroppsvikt, hantlar och utegym. Chins, militärpress och bänkpress med hantlar är nog det som kommer att vara de tre vanligaste huvudrätterna. Som dryck blir det mycket benböj och utfall, både med och utan vikt.

Bättre måltider

Det största förändringen jag ska göra och det som kommer att vara mest effektivt är kosten. Jag är en katastrof när det kommer till kost. Vad sägs om att äta chevretoast i sängen innan jag ska sova? Då pratar jag inte en gång i veckan utan kanske tre och ibland fyra gånger i veckan. Nej, inte en toast heller, utan tre. Sådant går fetbort nu. Godis och annat uppenbart vansinne går bort även det.

Min tanke är att så gott som möjligt få frukost, lunch och middag att bestå av bra och näringsrik kost utan de uppenbara bovarna. Dessutom kommer det att vara så enkelt som mindre portioner och absolut bara en portion. Om det blir mat av onyttigare slag kommer jag att äta det, men begränsa det.

Skärpning på havredryck-fronten!

Ja, sedan jag slutade dricka min älskade mjölk har jag blivit besatt av havredryck. Jag kan lätt klämma tre liter om dagen. Men det är en bov och det finns massor av vinna på att begränsa intaget där. Jag tänker mig kanske ett glas vid varje måltid. Max. Annars vatten.

Promenader

Så här i våren är promenader i naturen bara helt ljuvliga. Det tänker jag utnyttja. Jag tänker ta en promenad varje morgon före jag gör frukost till kidsen. Men det kan jag bara göra när sambon är hemma och inte jobbar natt.

Ätardag

Jag tänker faktiskt köra på en ätardag i veckan. Jag utgår ifrån att det är en lördag, men om det skulle falla sig som så att det lockar någon annan dag så får det bli så. En i veckan är grundregeln. Då får jag äta vad jag vill, men jag ska bara för det inte svullna. Jag har ingen alls tro på att lura kroppen etc, det är enbart för att jag ska få en belöning för vad jag de övriga dagarna begränsar mig till. Som en morot enbart.

Löpning

Jag springer varje dag redan. Det räcker fint. Jag tror att de kommer att vara grundbulten i min viktresa.

Mediation

Jag har länge tänkt ta tag i meditationen eftersom jag på senare verkligen har fattat vikten av den när det gäller långa löppass. Jag vet också att jag tillbringar för mycket tid framför telefonen och lider nog av samma beroende som 99% av resten av befolkningen – nämligen beroendet av att få ständig stimulans och att leta efter mobilen så fort det blir tyst och stilla. Det kanske inte direkt går att koppla till vikten, men faktiskt indirekt. Det kommer att göra att jag njuter mer av promenaderna, av löpningen och kommer att bidra till ett bättre generellt välmående. Det i sin tur kommer att göra att förknippar den här viktresan med någonting positivt. Det som hela mitt träningstrolleri egentligen handlar om.

Jag tänker mig att jag mediterar 15 minuter varje morgon efter att jag lämnat kidsen. Jag är helt rookie men då jag har försökt har jag märkt hur jäkla svårt det är, och om det är svårt är det välbehövligt.

Mitt mål

Ja, förutom att nå vikten 73 kg är mitt mål helt enkelt att kunna springa mer effektivt, längre och att slippa få ont i mina knän. Jag vill nå mina ultramål. Hur det kommer att gå har jag ingen aning om nu när jag skriver det här, men jag vet att jag har några kilo att bli av med. Det kommer jag troligtvis att må väldigt bra av.

Jag hoppas ni hänger på på min viktresa!

Nej, nu ska jag natta kids. Hej svejs!

 

 

 

Uppdatering kring min kost

Jag måste ju också skriva lite om vad som har hänt med min kost. De senaste två veckorna har jag faktiskt förbättrat mig. Jag har bestämt mig för att min lunch ska vara potatis-, ris-, och pastafri. Dessutom ska den vara rik på grönsaker och allmänt nyttig. Jag har också slutat dricka mjölk vilket jag normalt kan välja i mig. Alltså vi pratar lätt en liter per måltid.

För mig handlar det inte om att göra totala omställningar eftersom jag vet att det inte är hållbart. Jag har kommit bra igång med träningen efter uppehållet pga förkylningar och annat och känner att det är superenkelt för mig att göra den där lunchen till en nyttig sådan. Jag har helt enkelt gjort i ordning matlådor som är enkla att värma på och som sparar mig tid som jag kan lägga på jobb. Just nu håller jag på att skriva en trolleribok och ofta hamnar jag i ett flyt som jag inte vill avbryta med en massa onödig matlagning.

Kram på dig!

Dålig kost sätter sig, fantasin sätter gränser

Idag kom jag på flera övningar som krävde en träningsbänk. Jag gick och funderade på om jag hade någon planka och om jag i så fall kunde klä den i något mjukt. Hade även en tanke på att klä den i någon form av skinn/läder som en riktigt träningsbänk. Sambon är magsjuk och barnen vill olika saker hela tiden. Svårt att hitta den där luckan att tänka och skapa. Men från ingenstans slog det mig att jag hade en trollerirekvisita som just är en planka, klädd med mjukt material om lindat av skinn. Två stolar senare var det bara att ge de där bröstmusklerna en rejäl kamp.

Vi bor relativt litet och det är svårt att få plats med rejäla saker. Men den här uppfinningen kommer åka fram varje dag från och med nu tror jag! Ibland är kombinationen tur och kreativitet en riktig vinnare!

I övrigt känner jag, som jag skrivit i tidigare inlägg, att jag måste skärpa min kost. Nej, det är inget jobbigt tvång utan något jag verkligen vill och är nyfiken och glad åt. Det skulle vara skönt att slimma den kropp jag har för att få nya kvitton. Jag siktar på att gå ner 5kg från och med nu. Jag har en övervikt och det är mest kring magen. Det vittnar om att det är ännu värre inuti vilket inte är hälsosamt. Jag äter väldigt onyttigt alldeles för ofta vilket såklart ger resultat.
Efter mitt bröst och armpass igår tog jag en kortare löprunda. Ska försöka få in det betydligt oftare från och med nu.


Från och med nu byter jag också ut alla frukostar och luncher till hälsosamma sådana. Absolut inte tråkiga på något sätt, men jag skippar gräddsås och liknande samt siktar på lite mindre portioner. Detta ska bli kul! Igår vägde jag 80,4. Jag ska ner till 75. Nu kör vi! Tjoho!

Je suis ett överviktigt barn

Idag lät vi barnen vara lediga från förskolan och tog med dem till simhallen som de tjatat om så länge. Det är svårt att tacka nej eftersom jag har lika roligt som dem.
Efter badet gick vi som vanligt till grillen för att äta lunch. Där finns en lång disk med höga stolar så att man kan sitta och äta och samtidigt titta in i simhallen. Massor av pensionärer hade samlats i vattnet för vattengympa och de körde verkligen stenhårt medan deras tränare peppade på. Sånt värmer mitt hjärta att se!

Mina två äldsta,  5 och snart 4 år, skuttade upp på varsin hög stol och tittade in på de motionerande gamlingarna. Bakom oss kom en söt flicka in med sin mamma. Jag gissar att flickan var ca 9 år. Jag noterade också direkt att hon var överviktig, och jag kan då inte hjälpa att undra vad som orsakat det, vilka konsekvenser det får/kommer att få och om hon blir retad. Det berör mig. När vår mat kom hoppade våra barn ner från de höga stolarna och satte sig för att äta vid vårat bord.

Nu beslutar sig mamman för att de ska sätta sig där våra barn tidigare suttit. Vid den långa disken med de höga stolarna. Mamman sätter sig och dottern ruckar lite på stolen i ett tafatt försök att komma upp. Sedan säger tittar hon på mamman och ser lätt uppgiven ut.
”Mamma, jag kommer inte upp …”
När jag hör det skär det i mitt hjärta. Min hjärna kan liksom inte ens processa att man är en fullt frisk liten flicka på ca 9 år och inte kan komma upp på en stol.
Mamman ler och försöker uppmuntra henne.
”Jodå, klart du gör gumman. Du får kämpa lite bara”
Flickan gjorde så gott hon kunde men det gick inte. Mamman fick till slut hjälpa flickan upp. Hon var alltså ca 9 år och mina barn är 4 och 5. Mina barn skuttade upp som ingenting och hade troligen löst den dubbla höjden! Den här flickan hade inte en chans. Hon var ett offer för vad någon/något/några utsatt henne för.

Det far runt så många tankar i mitt huvud. Det är ett otroligt känsligt ämne och jag orkar inte alltid försöka skuldbelägga någon, men funderingar åt alla håll börjar sticka upp som de där maskarna ur spelmaskinerna på nöjesfält, som man ska försöka banka ner med en stor gummiklubba. När jag bankar ner en fråga dyker en annan upp. Är det matens fel? Är det föräldrarnas fel? Finns det några jävlar som mobbar henne så att hon mår piss och söker tröst i mat och godis? Vem förser henne med mat? Vet ingen något? Är det bara jag som ser att hon är överviktig? Är jag ett as för att jag tänker de här tankarna och ställer de här frågorna?

Jag vet inte. Men någon måste ju reagera och göra något. Det verkar ju som att det oftast är barnen som sekundärdrabbas av något som föräldrar, skolan eller skol”kamrater” egentligen orsakar. Ett litet barn ska inte behöva bli överviktigt med allt negativt som det för med sig helt i onödan. Det är inte rättvist!

Så vad orsakar denna övervikt? Ja, den direkta orsaken är ju alltid att individen rör sig för lite och äter för mycket. Men fokus måste ju läggas på varför individen rör sig för lite och äter för mycket. Vad orsakar detta?
Det man genom forskning kommit fram till är ju att det kan bero på en mängd olika saker. Några är …

  • Fysisk aktivitet
  • Ärftlighet
  • Epigenetik
  • Socioekonomi
  • Ett flertal sjukdomar
  • Läkemedel

Men klart är att majoriteten skulle hjälpas av att röra på sig mer. En stor anledning av dagens ökning av överviktiga barn är stillasittandet orsakat av spelplattor och mobiltelefoner. Men det är ett helt annat blogginlägg.

Det vore roligt att höra vad du har för funderingar i ämnet överviktiga barn, så kommentera gärna. Detta är ett så galet viktigt ämne och gäller liv och död precis som vid vilket krig eller terrorattentat som helst. Och jag vill stå på de drabbade barnens sida. Få så många som möjligt att inte behöva lida i onödan.

Därför säger jag ”Je suis ett överviktigt barn”.

Kram på dig/ Daniel Karlsson

 

 

 

Chokladpudding bygger muskler! Snälla …?

Daniel med chokladpudding

Vad händer? Jag bestämde mig redan igår för att förbättra min kost. Förbättra min kost på allvar! Det funkade fint och jag har ju undvikit pannkakor och andra lockelser. Men så tog jag med kidsen och deras kompis på en rundvandring som påskkärringar och fick en massa godis. Jag skulle ju givetvis inte äta något. Men jag kom snart på mig själv med handen i brevlådan, eller ja, handen i godsskålen. Utan att tänka på det stod jag där och knaprade på en chokladpralin som jag älskar!

När jag åkte till affären köpte jag smått ovetandes chokladpudding och vispgrädde och tänkte tankar som att det är idiotiskt, men det är skärtorsdag. Det är så jäkla illa hur sjukdom medför att jag äter sämre. När jag tränar är det enkelt att vara duktig, men det räckte med att jag vaknade upp idag med halsont och plan att pausa i träningen för att jag skulle sätta i mig både godis och chokladpudding.

Den här resan, mina damer och herrar, kommer nog att bli både komisk, spännande och upp och ner. Jag vill verkligen göra ett seriöst försök att se vad som händer om jag tränar riktigt hårt OCH äter bra. Det senare är mitt stora problem. Men jag ska lösa det. Jag ska lösa det! En period i livet borde jag klara av att faktiskt äta bra. Jag vill känna mig sådär galet frisk och se min kropp i mitt livs bästa form snart.

Nu ska jag äta upp min chokladpudding …

Kram på er