Det gäller att hitta lösningar!

Efter varje löprunda tar jag en promenad med hunden …

Jag hoppas att inte jättemånga såg mig när jag var ute och sprang idag. I alla fall ingen som har kontakter inom psykvården, för då kan jag vara illa ute. Men vi börjar från början …
Efter gårdagens crossfitness-program fick jag något väldigt skumt i högerfoten. När jag gick i trappan högg det till så att foten inte gick att stödja på. Sedan gick det över helt. Märkligt. Sen PANG! Tillbaka så pass att jag återigen inte kunde stödja på den. Sen höll det på så.

Idag kunde jag känna av det lite grann, men bestämde mig för att ändå inte ta bilen med kidsen till förskolan utan gick istället. Jag tror att det mjukade upp det en hel del. Men idag var jag nervös inför löprundan. Jag tänkte till och med skjuta upp den. Men jag kan bara gå ut och springa de dagar då sambon inte jobbar kväll eller natt så jag var helt enkelt tvungen att försöka.

Jag gick ut extremt långsamt och fortsatte så. Jag var nervös för varje nersättning första 4 km. Men sedan slappnade jag av och jag kände inte av någon värk förutom min högra axel. Den gjorde så ont så att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag är tydligen för gammal för crossfit. Eller för ovan. Eller för svag. Eller för … jag vettefan, men ont gjorde det. Det gick liksom inte att vila det heller. Det var en molande smärta som liksom brände irriterande. Jag drömde om att få vila axeln som någon vilsen person i en stekhet öken drömmer om vatten. Jag provade alla knep tyckte jag, men ingenting hjälpte.

Till slut kom jag på det briljanta knepet att springa med högerhanden innanför byxorna. Ja, på riktigt gjorde jag det. Men det tog inte många sekunder innan jag kom på att det såg JÄTTEKONSTIGT ut att springa med handen vilande där fram. Därför bytte jag till att ha armen instoppad på sidan. Ja, det såg förmodligen sjukt kul ut ändå. Men jag var desperat! Och det fungerade … lite.

Men givetvis hade denna innovativa lösning en negativ påverkan på löpstilen vilket i sin tur gjorde att jag blev dubbelt så trött i resten av kroppen. Det var en svår avvägning mellan att springa och se ut som en galning eller bli onödigt trött. Jag växlade lite. Resultatet blev en trött idiot med lagom axelont. Och möjligtvis min långsammaste mil någonsin.

Kram på dig

20 minuter oändligt svettigt


Idag blev det bara 20 minuters träning. Men vilken träning sen!
Det blev crossfits 17.1. För er som inte vet vad det är – googla. Jag kan varmt rekommendera det!

Jag har länge haft ont i ryggen och dragit mig för vissa övningar och rörelser. Även i vardagen märker jag av det. När jag ska plocka upp något från marken vrider jag höften och går ner i sidled. Dvs, jag vill inte bara titta neråt framåt och böja mig framåt neråt. Jösses vilken bra mening jag fick till! Jag hoppas nu att snatches som alltså ingår i 17.1 ska stärka min rygg. Det känns otroligt mycket bättre efter ett sådant pass iaf! Lite som om man fick massage rakt på det onda stället, så att säga.

Så dagens rekommendation är 20 minuter av 17.1 och kör så långt ni kommer!

Kram på dig!

När en sockertorsk testar crossfit

Det är svårt att svara på, men det ser ljust ut! Träningen är hållbar för mig. Just nu på en nivå som är extremt njutbar. Jag känner att jag är inne i en fas där jag långsamt ökar i det mesta. Min löpning utvecklas och min styrka utvecklas. Samtidigt känns träningen lugnare än någonsin, sedan jag verkligen blev biten. Det känns helt enkelt enklare än någonsin och det bara flyter på.

Det som slog mig häromdagen kom dock som en chock. Jag är sockertorsk! Eller ja, inte bara sockertorsk utan liksom snackstorsk. Det är mycket chevretoast, godis och chockladpudding. Det har smugit sig på! Det som tidigare var sådär 1-2 ggr i veckan max har blivit väldigt vanligt och där måste jag verkligen sätta ner foten. Jag vet, jag tränar mycket och det sätter sig ju inte på samma sätt på mig som på någon som är stillasittande, men det är ju inte bara det. Det handlar också om självförtroendet, välmåendet och att det faktiskt skadar kroppen även utöver att det lagras som fett.

Jag känner mig väldigt stark. Min benböj har jag inte jobbat på direkt men när jag väl gjorde det nyligen infann sig en helt ny känsla. Jag går ner djupt. Riktigt djupt och jag känner en kraft som inte fanns tidigare. Skön känsla! Jag känner också en ovanlig urkraft i alla former av övningar som involverar kort och intensiv styrka vilket jag gillar. Det kommer jag att fokusera mera på och verkligen rida på den vågen.

Jag har på senare sneglat lite på crossfit och i synnerhet 17.1. Hantel-snatch såg smått löjlig ut. Jag testade idag 2 ryck. Det var verkligen löjligt lätt. Jag körde med en hantel på 22kg. Sedan körde jag 10 reps. Oj, det var tungt. Jag har ryggproblem och har alltid varit svag i allt där det innebär att ryggen måste böjas framåt. Jag blev arg och körde 20 nästa set. Helt slut. Jag blev ännu mer frustrerad och körde 20 till. Sen fick jag känningar i bakre lår och rygg. Då gick jag över till intensiva axelövningar istället vilket ju faktiskt var målet för idag. Jag fick en enorm kick att erövra snatchen och att köra en bra tid på 17.1. För er som inte vet vad det är schemat på engelska så här:

Schema och regler för 17.1 (Crossfit)

10 dumbbell snatches
15 burpee box jump-overs
20 dumbbell snatches
15 burpee box jump-overs
30 dumbbell snatches
15 burpee box jump-overs
40 dumbbell snatches
15 burpee box jump-overs
50 dumbbell snatches
15 burpee box jump-overs

Män använder ca 22kg-hantel och 61cm hög box.
Kvinnor använder ca 15kg-hantel och 51cm hög box.

Här kan du se när fantastiska Sara Armanius genomför det hela. Jag har svårt att förstå den stora skillnaden i vikt mellan män och kvinnor när jag ser de här kvinnorna. Vilka jäkla hjältar! De borde ha tillägg!!!