Det märks att det är mycket som händer just nu. Jag har äntligen kunnat komma igång med träningen och gör ett pass varje dag. Det blir alltid löpning eller styrketräning. Men jag märker att min inställning förändrats sedan uppehållet och det är allt svårare för mig att ta tag i träningen då sambon gått för nattjobb och jag nattat alla tre kidsen. Då går ögonen i kors och jag famlar efter motivation till att genomföra passet.
Men vad är det då som hänt? Jo, det jag alltid pratar om: Min bild av träning har förändrats. Jag har blivit bekväm av de stillasittande förkylningsdagarna och det är svårt att komma tillbaka. Min melodi och filosofi går inte ut på att skrika ”bara kör!” åt mig själv. Det fungerar inte för mig och inte får många andra heller. Det jag försöker göra är att gå in i mig själv och få mig själv att längta efter träningen. Att skrika ”bara kör!” åt mig själv förändrar inte min upplevelse. Det resulterar i att jag genomför en träning som hjärnan försöker att motarbeta. Nej, jag väljer istället att genom alla mina små tekniker jag lärt mig, få mig själv att längta efter träningspasset och njuta av min träning. Hittills verkar det fungera även om jag inte ska sticka under stolen med att det inte är lika lätt efter ett uppehåll.
Igår körde jag igenom mitt armpass som jag tusen ggr sagt att jag ska tipsa om, men det verkar aldrig bli av. Men snart måste jag verkligen ta tag i det för det är flera läsare som efterfrågat en video där jag berättar om det. Tvinga mig gärna genom att fortsätta maila mig och kommentera att jag måste ta tag i det! VI VILL SE ARMPASSET! Haha.
Det är ett skönt pass kan jag säga. Bara en person och en hantel … och en pump utan nåde!
Nej, jag har mycket i mitt liv nu utöver att jag varit förkyld och det märks. Jag har nyss släppt min 4:e barnbok Signes Äppelträd och massor av tid går åt till marknadsföring av den samtidigt som jag åker runt i Sverige och gigar och skriver på två kommande barnböcker samt en förhoppningsvis kommande vuxenbok. Mycket nu!
Kram på dig!