Runstreak dag 15

Idag blev det en sån där dag när tiden kändes knapp. Men det är ju ett av de många plus som jag märker att min runstreak-utmaning bidrar till. Det finns liksom inte ens på kartan att jag inte skulle lösa en löprunda.

Min sambo skulle jobba natt och jag hade haft fullt med jobb samt VAB hela dagen. Men när sambon hade gått och jag hade nattat barnen kunde jag låta grannen hålla koll på kidsen medan jag själv sprang runt radhusetslänga några varv. Utmaningen går ju ut på att springa MINST 1,6 km varje dag och jag nådde snabbt och enkelt upp till 3 km.

Jag märker att 90% av mina löprundor som jag nu fått till i utmaningen har varit under omständigheter där jag och andra lätt hade kunnat hoppa över på grund av X ursäkt. Men utmaningen får mig att köra på och jag är lika nöjd efter varje runda.
Nej, jag springer inte långt som jag brukar göra utan jag tar det försiktigt så att jag inte sliter ut kroppen. Jag vill långsamt vänja kroppen vid löpning varje dag och låta den i sin egen takt anpassa sig till det nya. Och det går verkligen hur bra som helst även om jag längtar till långpassen!

Kram på dig

”Hur hittar jag motivation till att träna?” är ännu en ursäkt

Det är den i särklass vanligaste frågan när det kommer till träning och jag får ofta frågan av folk som inte tränar eller som tränar mindre än jag. Men jag ser den också på träningssajter bland folk som tränar mycket.
Vad betyder frågan egentligen? Man eftersöker alltså motivation till träning. Motivation är helt enkelt anledningar till att träna. Det enklaste svaret är att googla på de positiva hälsoeffekterna av träning. Några exempel är …

  • Förbättrar psykiskt och fysiskt välbefinnande
  • Gör att du sover bättre
  • Motverkar stress
  • Motverkar hjärt- och kärlsjukdomar
  • Stärker ditt immunsystem
  • Förbättrar din kognitiva förmåga (Inlärning, minne, planering, logik, m.m)
  • Förbränner onödigt fett
  • Minskar risken för sjukdomar såsom alzheimer, parkinson, ångest m.m
  • Ökar allmänt välbefinnande

Det är bara en bråkdel av träningens effekter. Att man dessutom blir mer attraktiv är ju ett plus som många givetvis vill åt. Om man fortfarande ställer sig frågan vad som motiverar till träning så är man inte ärlig i sin frågeställning. Det ligger en hord med ugglor begravna.

För att förstå hur förvirrande frågan är för en person som jag måste man förstå hela min träningsfilosofi och vilket förhållande jag har med träningen. En liknelse kan vara om du skulle leva i en värld där alla frågade dig vad som motiverar dig till att äta god mat eller vad som motiverar dig att utföra din hobby. Eller varför du inte äter bajs …

Inte ärligt
Återigen, frågan ”hur hittar jag motivation till att träna” är inte ärlig. Jag är fullt ut övertygad om att frågan är en snuttefilt att hålla sig fast vid. Ännu en ursäkt bland de andra ursäkterna man har för att inte träna och för att slippa se det egentliga problemet. Ett par bekväma och behjälpliga, lätta och enkla skygglappar att ta på sig när träningen dyker upp i periferin.

Här ovan gav jag en lista över vad som motiverar till träning. Men det är ju vad som ligger mellan dig och de positiva hälsoeffekterna som är problemet.

Frågans blotta existens talar sitt tydliga språk – Den mentala bilden och inställningen gemene man har till träning är negativ. Man har helt enkelt inte samma inställning till träning som man har till god mat och vår hobby. Och till att få slippa äta bajs …
Det är den negativa bilden av träning som står mellan dig och vad som motiverar dig, nämligen de positiva effekterna av träning som du vill åt. Den enda gången jag skulle köpa att en person inte hittar motivationen till att träna är om den önskar ett sämre immunförsvar, önskar sig alla sjukdomar som finns, vill vara överviktig och tycka att allting i livet är jobbigt och inte vill må varken psykiskt eller fysiskt bra. Då köper jag det, du har ett problem.

Lägg ner självförsvaret
Men till alla ni andra som känner att träningens hälsoeffekter är något ni vill ta del av så är problemet den negativa bilden ni har av träning. Inte träningens effekter såsom grundfrågan antyder. Du vill ta del av träningens effekter men tycker helt enkelt inte om träning.

Vårt instinktiva förödande självförsvar får oss att i alla frågor, oavsett vad, försvara oss själva, vår person och våra livsval. Därför vill man som icke-tränande försvara sin icke-träning. Antingen fullt ut medvetet eller subtilt undermedvetet. När man inser detta, som jag har gjort, och när man är ärlig med sig själv ser man det där självförsvaret precis överallt och hela tiden.

Ett litet vardagsexempel på självförsvaret

Att säga att du inte hittar motivation till träning är ett sätt att lägga skulden på ett icke-existerande fenomen istället för det faktum att du inte tränar och inte tar stegen som krävs för att nå de positiva hälsoeffekter du innerst inne vill ta del av. Träningen och den bristande motivationen är ju boven. Inte du, för du åker ju liksom bara med på livets resa och vill ju göra rätt! Men du är ju maktlös. För vad kan du göra? Du är ju utsatt för brist av motivation … Det är skönt att ha en sådan oövervinnerlig fiende för då slipper du utsätta dig för träning.

När frågan om motivation kommer ifrån någon som redan tränar mycket är det helt enkelt så att den inte har en dipp i sin motivation utan en dipp i sin upplevelse, uppfattning och bild av träning. Personen har helt enkelt drabbats av negativa tankar kopplade till sin träning. Det är schackspelet mellan hjärnan och träningen som gör sig påmint eftersom hjärnan flyttar tornet diagonalt. Lämnar dig i schack.

Lösningen
Det du kan göra är att att förändra din bild av träning å det fundamentala. Men hur man gör det är lite mer komplicerat och det är just därför jag håller på att skriva en bok om det som förhoppningsvis kommer ut i år. Dessutom har jag en mängd texter här på sidan där jag ger tips och tricks. För mig var det som trolleri när jag äntligen förstod hur hjärnan och träning spelade schack mot varandra. Jag förstod till slut att hjärnan fuskade och hittade på olika drag som inte var giltiga. Så länge du accepterar hjärnans fuskdrag så kommer den att schack-matta dig hela tiden. Men om du ifrågasätter hjärnans regelbrott så har den ingenting att sätta emot.

Lätt som en fjäder!


Ja, min nya grej som är under utveckling är min ”RunStreak” där jag alltså springer MINST 1,6 km (en mile) varje dag. Nej, 1,6 km är inte mycket och därför blir det ju alltid längre än så. Vid ett tillfälle hade jag i princip inte alls tid att träna så då blev det 1,7km. Men det är just det som är hela poängen! Låt mig utveckla.

Min träningsfilosofi går ut på att älska det man gör och att se på träning med helt nya ögon. Jag har insett att jag älskar att springa långt och att varje nytt längdrekord gör mig oerhört stolt. Och stolthet är det andra stöttebenet  av tre i min träningsfilosofi. Ju stoltare jag känner mig desto mer älskar jag min träning.

Ultralöpning, dvs distanser längre än en vanliga maraton är det jag verkligen vill ägna mig åt vad det lider. Som ett led i det har jag alltså antagit utmaningen att springa varje dag. För mig är det ett sätt att vänja kroppen vid löpning så mycket som möjligt och för att verkligen göra det till en osviklig rutin. Någonting som jag inte kompromissar om. Hittills har det gått över förväntan och jag kör mina pass där många andra inte ens hade tänkt tanken. I förrgår hade jag exempelvis varit och gjort en föreställning på Vara konserthus och kom hem vid 21-tiden. Barnvakten var tvungen att sticka och jag hade barnen själv och var trött efter bildkörningen. Ögonen gick i kors. Kanske den ultimata ursäkten att natta kidsen och sig själv per omgående.
Men istället bad jag grannen vakta kidsen i 20 min så att jag fick ihop några kilometer och sen var jag jättenöje med det! Jag hade bytt om och jagat de där kilometrarna trots min trötthet och det allmänt olämpliga tillfället.

Min plan är att hålla distanserna korta för att bygga upp kroppen så att jag håller mig skadefri. Jag jobbar mycket på att öka min stegfrekvens men det slutar nästan alltid med att jag jagar ett bättre tempo kring halva rundan. Tyvärr. Men jag jobbar på det!

Igår sprang jag min trettonde dag på raken. Jag ser alltid fram emot det. Igår hade jag inte heller mycket tid över för att springa länge, men jag hamnade som vanligt i det där underbara tillståndet där jag bara njuter. Jag vill bara fortsätta. Jag vill bara vara i just den stunden där jag inte kan hjälpa att le samtidigt som jag springer. Det är fan ren kärlek.

Den största skillnaden jag märker är att jag känner mig lätt som en fjäder när jag väl börjar springa. Det har hittills aldrig känts sådär tungt som det ibland förut kunde kännas. Men framförallt har jag roligt och mår bra av det.
All annan form av träning har på senare fått vila, men planen är att öka distansen på mina löprundor och dessutom att köra mer styrketräning.

Hörni … kram på er!