Beroende av att inte träna


Det har blivit en dryg vecka utan träning på landstället. Det brukar ju också innebära olika former av livsnjutning som inte direkt gynnar kroppens välmående. Dålig kost och dålig sömn. Senare nätter än vanligt kombinerat med tre små morgonpigga barn brukar har den effekten.
Igår var det därför inte ens i närheten av självklart för mig att ge mig ut på den där löpturen. Det fanns inga ursäkter, absolut inte, men det fanns inte heller någon direkt lust. Jag har ju blivit nästan besatt av träningsfilosofi och de bakomliggande mekanismerna som får oss att vilja välja mer stillasittande och mindre träning. Det problemet gäller givetvis inte alla men absolut majoriteten av befolkningen.

Det jag pratar om är alltså det som får oss att känna ett motstånd till att träna, samtidigt som beslutet att låta bli känns oerhört lätt och tillfredställande.

Med åren har jag redan kommit fram till flera olika hypoteser och tankar kring detta men igår kom jag på ytterligare en liknelse och troligen en sanning. De flesta av oss är beroende av att inte träna. Precis lika beroende som en rökare vars beslut att avstå ifrån en cigarett bjuder på ett tungt motstånd samtidigt som valet att tända cigaretten innebär tillfredställelse och njutning. Att exempelvis slappna av i soffan och att förtära vår favoritdryck eller mat skänker oss lugn och tillfredställelse. Tankar på att träna hotar det lugnet och den tillfredsställelsen. Då slår försvarssystemet igång vilket gör allt för att föda negativa känslor kring träning så att vi ska komma på ”bättre” tankar. När de tankarna besegrar oss och vi bestämmer oss för att ta den där löpturen någon annan dag är det samma sak som om vi tänder en cigarett och tar ett djupt halsbloss. Vi känner att det är rätt beslut men det gör vår kropp och psyke enbart skada.

Jag har personligen, efter mängder av försök och misslyckanden, lyckats förstå psykologin och vet hur jag ska vända tankarna med diverse tekniker. Det är det jag skriver om på min blogg Träningstrolleri. Igår lyckades jag återigen, och jag gav mig ut för att testa kroppen efter den där lata och kostmässigt miserabla veckan på landet. Det blev en skön halvmara och känslan var som att röka 40 cigaretter och känslan håller i sig fortfarande. Skillnaden är att min kropp älskar mig och jag älskar den. Imorse hanterade jag våra 3 små barn mycket bättre, hade större tålamod för den utspillda mjölken och kände starkare kärlek till min sambo. Det räckte med en löptur för att jag nu istället känna en intensiv längtan till nästa träningspass. Jag tänder den där nyttiga cigaretten som till skillnad från vanliga cigaretter skänker mitt liv välmående och lycka. Mitt mål är att alla ska tända sin träning för sig själva och för sin omgivning. Utan press och ångest. Enbart av lust och glädje.

18,11 km löputflykt


Ja, precis så kändes gårdagens löpning. Jag tittade på kartan och insåg att det fanns en liten avstickare ifrån en väg där jag brukade springa. Kanske kunde jag se var den vägen ledde? Så fick det bli.

Det är en av sakerna jag älskar med löpning. Frihetskänslan och att springa dit man aldrig varit förut. Det lekfulla liksom. Jag upptäckte att det var ett väldigt vackert område och jag bestämde mig för att bara mala på. Efter ca 6 km insåg jag att jag var på elljusspåret i Ågesta. Den där känslan är rolig, då man springer och frågar sig hur i hela friden man kommit dit.

Efter ett tag nådde jag Farsta ridskola och ännu ett otroligt vackert område. Där började mina knän kännas rejält ömma. Så även min högra axel återigen. Den som löprundan före tvingat mig att springa med handen innanför kalsongerna. Den förnedringen tänkte jag inte utsätta mig för igen. Men axelvärken gick märkligt nog över efter ett tag men knäna blev värre och värre fram till ca 14km. Sedan kändes det faktiskt bättre de sista 4km.
Jag har lovat mig själv riktigt långsamma rundor och att verkligen komma in i löpning. Jag är också väldigt inne på att snart börja nå riktiga distanser. Då vill jag ha en skön bild av löpning och inte ta ut mig för mycket.

Kort och gott blev det en underbar löprunda i otroligt väder och fantastiska miljöer!

Kram på dig