Spring tills du stupar är alltså Juli månads utmaning. Första gången jag hörde talas om det var genom en vän som tyckte att jag borde testa. Jag visste inte då att det var ett facebookevent, utan jag trodde mer det var en individuell utmaning att klara av. Vilket det i och för sig också är! Hmmm …
Vad är ”Spring tills du stupar”?
Det hela är ganska enkelt. Grundidén är att springa lika många kilometer varje dag som dagens datum. Alltså, springa 1 km den första i månaden, springa 2 km den andra i månaden, 3 km den tredje i månaden och så vidare. Till en början kan det låta ganska enkelt, men när man tänker på det en stund så förstår man att det är väldigt tufft.
Nu dök det dock upp en ny variant, ny för mig, där man har bankgaranti. Det innebär att om man springer länge än den sträcka man ska springa så sparar man de kilometerna tills då man behöver det. Exempelvis måste man efter dagens slut den femte i månaden ha sprungit 1+2+3+4+5 = 15 km. Om man då sprang 15 km den första dagen så är man safe hela vägen till den femte eftersom det är då man ska ha sprungit 15 km. Du stupar helt enkelt när ditt spring inte uppnår dagens sammanlagda datum.
Så hur går det för mig?
Ja, idag är det ju första dagen av utmaningen, alltså den första Juli, och jag började dagen med en morgonrunda. Vår katt har försvunnit här på ön och vi hittar den inte. Vår ö sitter ihop med en annan större ö så jag tog en morgontur och ropade på katten med jämna mellanrum. Tyvärr dock inget fynd.
På eftermiddagen tog jag världens härligaste tur på Gällnö, från Brännholmen till Gällnönäs brygga, tur och retur. Det blev 12 km underbar löpning.
Det var helt sanslöst vackert och jag kände knappt att jag sprang. Landskapet på Gällnö växlar så fort och i ena stunden springer man i trollsk barrskor för att i nästa sekund vara mitt i ett Lönnebergalanskap.
Därefter äntrar man lövskog en stund innan det känns som om man springer på moln på nyklippt gräs i en smal gång i ett annars välmående fält av vajande gräs.
Doften av gräset, blommorna, korna och havet är nog allt man behöver, tänker jag. Jag följer trollsländornas flykt mellan mina ben och vet att jag inte behöver vara orolig. De vet precis vad de gör. De håller det perfekta avståendet eftersom de är lika anpassade till snabba och tvära svängar i luften, som jag är till att springa länge.
Dofter …
När jag når Gällnönäs brygga är det bara att vända. Men jag njuter i några sekunder av utsikten, det är jag värd. Fyller lungorna med doft att tång, hav och den irriterande stickande parfymen av den förnäma kvinnan som tydligen ska med båten. Måste hon går förbi just där och då i min njutning?! Båten hade inte ens lagt till, den var inte ens inom synhåll! Hon borde ju ha kunnat tänka: ”Jag stinker, så jag väntar med att gå förbi löparen som njuter av alla intryck”.
Kanske skriver hon just nu ett blogginlägg om hur hon var tvungen att gå förbi en svettstinkande löpare på väg till båten …
På kvällen tog jag sedan en 6 km löprunda för att ropa på katten igen. Men tyvärr, han lyser med sin frånvaro.
20 km
Det fick bli min öppning. Mitt spring resulterande i 19 km innestående. Om jag skulle sluta nu hade jag alltså stupat vid dag 6 eftersom jag efter den dagen måste ha sprungit 21 km.
Varför?
Därför att det är roligt! Det talas ju mycket om att ha mål med sin löpning. I grund och botten är det väl så enkelt som att jag har lärt mig att älska att springa, men att jag givetvis som alla andra blir trött. Jag som alla andra drabbas av ursäkter som hjärnan är så effektiv med att konspirera med.
Att hitta olika former av mål och uppgifter gör ofta att man når bortom hjärnans ursäkter, och det upplever jag att roliga utmaningar som den här lyckas med. Så, nu kör jag på den!
Kram på dig!