Till dig som inte tränar (Del 2/3)

Hej igen!
Ja, om du inte läst del 1 av den här bloggserien rekommenderar jag dig att göra det genom att klicka här.

Så, du är alltså tillbaka och vill läsa del 2. Det är ett bra steg och visar att du förmodligen har en stark vilja som du verkligen ska ta tillvara på. I första delen pratade jag om hur vi människor hela tiden bildar oss en uppfattning om saker och ting. Vi tycker bu eller bä om olika saker i olika grad. I den här delen kommer jag att lägga krut på att försöka ge dig de verktyg jag har använt mig av för att totalt omvärdera vad jag tyckte om träning. Dvs hur jag förändrade min bild av träning till något oändligt positivt.

Ni minns det där rucklet va? Det var min bild av träning förut, men det ville jag inte erkänna. Och jag märker hela tiden då jag pratar med folk som inte tränar, att de i olika grad vägrar medge att de har en dålig bild av träning. De förväxlar vad deras målbild är med hur de egentligen upplever träning. Exempelvis, de vill börja träna och när de tänker på hur de vill bli ser de någon form av blandning mellan reklamposters på leende tränande människor och en pripps blå-reklam. Men när de faktiskt tar tag i sin träning på riktigt så känns det inte riktigt så. Då träder den sanna bilden av träning fram. Den jobbiga, slitiga och där något ovanifrån piskar på dem. Vi måste börja med att vara ärliga med oss själva och medge att vi generellt sett inte har en positiv bild av träning. Jag har några gånger blivit konfronterad kring hur jag kan vara så säker på det. Mitt enkla svar är att annars hade i stort sett alla människor tränat. Ja, så enkelt är det faktiskt. Om alla hade haft den bild av träning som jag har så borde i stort sett alla träna. Fundera en stund på min enkla fråga som kommer nu:
Hur ofta hittar du på ursäkter för att slippa göra något du älskar?

Ponera att det öppnar en godisbutik i ditt område. De säljer så kallat mirakelgodis som har en rad fördelar.

Hur många tror du hade väntat till efter nyår innan de hade köpt det godiset? Det hade givetvis blivit kaos av alla kunder. Men grejen är ju den att de här butikerna redan finns, men de säljer inte godis. Om vi byter ut skylten på butiken så ser vad det handlar om.

De säljer motion och helt plötsligt är det inte lika poppis längre. Detta bevisar min tes ganska tydligt. Det är själva konceptet; det vi måste göra som spelar roll. Vi vill åt resultaten, men det som är hindret är vad som krävs för att nå dit. Det är faktiskt så enkelt som såhär:Nu kanske du tänker att det är är ett för uppenbart exempel, dvs att det är självklart att man skulle välja godiset framför träningen. Om du tänker så, så är det mitt i prick i min poängtavla! För mig är det nämligen inte självklart. Jag hade absolut köpt godiset men jag hade aldrig slutat träna!
De flesta har svårt att se på träning som något annat än ett sätt att nå resultaten. Anledningen till att de skulle välja godiset är att skulle njuta av smaken och få ta del av resultatet. Hela min grundfilosofi tog form då jag kom till den insikten. Hela anledningen till att inte fler lyckas med sin träning och faktiskt inte ens försöker är att de i grund och botten inte har en positiv syn på träning. Träningen är inte som att äta godis för dem. När jag kom till den insikten beslöt jag mig för att försöka förändra min bild av träning.

Men om du nu är en av dem som kan medge att din bild av träning är ett ruckel, eller åtminstone inte i närheten av så fint som din bekväma vardagsbild så kan vi gå vidare med hur vi förändrar detta. Det finns inte ett enkelt sätt utan en mängd olika saker som man måste ha i åtanke och jobba med. Detta är ju bara ett blogginlägg vilket gör att jag måste begränsa mig till några få tips. Jag tänkte därför presentera fyra av mina grundtankar. Lägg ner försvaret, börja se dig själv som en tränande människa, skapa din egen träning och våga var stolt.

Lägg ner försvaret
Vi människor har ett inbyggt försvar mot allting som direkt eller indirekt hotar vår livsstil och vårt sätt att vara. Det som vi upplever hotar vår person. Det här försvaret är något jag ägnat lång tid åt att upptäcka och det är minst sagt fascinerande! Men tyvärr också brutalt förödande på många sätt.
Försvaret bygger på ett flockbeteende där vi hela tiden strävar efter att stärka och höja den egna gruppen över alla andra. Och hur gör man det enklast? Genom att sänka de som försöker sticka upp omkring dig!
Se exempelvis på en partiledardebatt. De pekar ständigt på de andra och upplyser vilka dåliga beslut m.m som deras motståndare fattat. De vet att det enklaste sättet att höja sig själva är att trycka ner moståndarna. Att lyfta upp sig själv kräver enormt mycket mer jobb vilket såklart inte är konstnadseffektivt när det kommer till tid och energi.

Men detta försvar återfinns precis överallt omkring oss. Se på rivaliserande fotbollslag. Se på olika företag som verkar inom samma bransch hur de ständigt gör narr av varandras produkter, tjänster och övrigt.
Ett annat exempel är något vegetarianer råkar ut för. Det är ständigt skämt om att ”gå ut och beta” m.m.  Jag är själv är inte vegeterian men vet att det är helt omöjligt för mig att efterfråga ett vegorecept på facebook utan att få ett flertal mothugg om hur jag borde äta kött, kombinerat med diverse sarkastiska skämt. Man vill försvara sin egen kost till varje pris och det enklaste är att demonisera varje fraktion av det som indirekt ifrågasätter den.
Men för att nu komma till min poäng så sker alltså exakt samma sak när det kommer till träning. De som inte tränar demoniserar de tränande. Uttryck som ”överdrivet” och ”maniskt” ligger bra i munnen hos någon som vill rättfärdiga sitt eget stillasittande. Det finns ju även väldigt desperata argument som ”min mormor tränade aldrig och hon blev 101 år och var frisk hela tiden”. Med liknande argument kan vi även bekräfta att rökning inte är farligt, att man inte dör av cancer och att det inte är farligt att hoppa ifrån berg utan fallskärm.
Om du verkligen vill komma igång med den bästa och mest givande formen av träning och må riktigt bra måste du nollställa dig själv och börja om från början. Förkasta minsta lilla negativ uppfattning kring träning och bli ett oskrivet blad. Definitivt måste du sluta upp att identifiera hot och försvara dig själv. Försök istället vara ödmjukt öppen inför inspirerande människor omkring dig och var nyfiket öppen för förändring och nytänkande.

Se dig själv som en tränande människa

Det är för många otroligt frustrerande att se tränande människor varesig det är på sociala medier eller irl då löpare springer förbi. Det är en påminnelse om vad du borde göra och vad du inte gör. Det skapar press, ifrågasätter din nuvarande person och din första reaktion kan vara att tillintetgöra hotet. Exempelvis såhär …
Detta gäller även för de som inte tränar så mycket som de borde. Jag har ofta hört hur man menar att man själv tränar på en sund nivå och de som tränar mer än så är besatta och maniska. Men eftersom du nu är ett oskrivet blad har du inte den uppfattningen, eller hur? Du dömer inte andra utefter deras val och är en förebild för andra så att även de slutar döma dig, eller hur? Bra! Varje gång du tänker en negativ tanke om träning eller andra tränande människa tar du ett litet steg bort ifrån träningen. Försvaret får dig alltså att distanserar dig själv ifrån träningen, vilket är det sista du vill göra. Du vill bli ett med träningen och enbart se på den med positiva och nyfikna ögon. Du vill inspirera dig själv till att …

Skapa din egen träning

När du väl sätter igång och tar det första steget in i din träning ska du inte se det som ”ett nytt liv” eller något så drastiskt. Det ska inte vara ett stort steg, utan snarare små steg som tillsammans blir något stort. Det är en viktig del av min filosofi, dvs hur små skillnader gör stor skillnad. Du måste få in i ditt huvud att detta är ditt projekt och ditt beslut. Ingen annans. Du får absolut inte ha bilden av att det är jag eller någon annan som säger vad du ska göra. Du är din egen mentor och du måste verkligen försöka att gå in i din träning med nyfikna och varma ögon. Lite som när fröken bad dig lägga ner räkneboken eftersom de nu är dags för roliga timmen. Det pirret och den lättnaden ska du känna när det kommer till DIN träning! Ett av de största hindren för människor att komma igång är just den auktoritära pressen man kan känna. Dvs att samhället, tränande vänner eller media får dig att känna ett träningstvång. Men nu är vi överens om att det aldrig mer ska bli så, och att den träning du kommer att börja med är din träning och ett beslut som du tagit, eller hur? Bra!

Var stolt!

För att din träning ska förgyllas och för att ditt ruckel ska bli ett fint hus gäller det att ta varje tillfälle i akt att verkligen tänka positivt kring din träning. Det viktigaste av allt är just som rubriken skriver, att man måste vara stolt över det man gör. Det är något som låter enkelt och kanske självklart men OJ, vad svårt det kan vara. Jag hör det ständigt när jag pratar träning med de som inte tränar eller de som skulle vilja träna mer. Hur de nedvärderar sina egna prestationer vilket ju enbart raserar rucklet ytterligare. Vi måste verkligen få in i huvdet att de negativa tankarna inte för någonting gott med sig, utan enbart förvärrar situationen.

Jag vill att du släpper varenda liten negativ tanke du har om din träning som du faktiskt får gjord. Det behöver inte vara något intensivt löppass eller långt gympass. Om du så är ute och promenerar två kilometer ska du vara stolt över det! Fokusera alltid på det positiva. Det kan vara alltifrån att det var fint väder till att du känner att du fått träningsvärk som ett kvitto på din prestation. På mina löprundor kan jag väldigt ofta, när det känns tungt, tänka på hur jag springer förbi hus efter hus där människor bor som inte ens orkar snöra på sig skorna. Nej, inte med fokus på att nedvärdera dem utan för att känna hur bra jag själv är. För när det kommer till stolthet ska inga gränser finnas! Du måste inse att varje steg du tar gör gott och är enbart din bedrift. Men hur ska du tänka när ditt flöde på instagram och facebook ständigt svämmar över med bilder och filmer på folk som tränar tusen gånger mer än dig? Jag brukar tala om att alltid jämföra positivt. Det betyder att du inte ska jämföra så att det ger en negativ känsla för din del. Du ska inte se det som att du är otränad utan enbart se den bättre tränade som någon du kan bli! För du är den du är och bestämmer själv om du vill bli sämre eller bättre.

Jag vill att du glömmer alla tidigare tankar och teorirer du hade om träning. Det ska inte vara något komplicerat. När jag pratar med personer som inte tränar så förstår jag att för dem är det ungefär lika komplicerat som att fixa ett nobelpris. Då jag försiktigt tipsar om att börja med promenader kommer direkt frågor kring kostupplägg och en massa annat. Media och deras omgivning har gett dem en otroligt skev bild av träning som om det vore något knepigt.
Träning är inte det tråkiga ämnet i skolan.
Träning är inte ett tidskrävande hinder i vardagen.
Träning är inte något tråkigt tvång.
Ta varje tillfälle att känna stolthet, inspiration och att boosta dig själv. Om du får en kick av att köpa nya löpskor, löpstrumpor eller annan utrustning så gör det! Känner du dig snygg i nya tights och får en boost av det så köp! Givetvis bara om du har råd.
Detsamma gäller om du känner stolthet av att ta en träningsselfie och lägger ut i sociala medier. Kör! Men var medveten om att det kommer att trigga igång ett försvar hos andra. Jag fick ofta i början kommentarer som ”kom ihåg att vila också!” eller ”ta det försiktigt” m.m. Trots att det handlade om en bild i veckan där jag bara sprungit 5km. Det är ju de som skriver att de ska ha filmkvällar som borde få kommentarer såsom ”kom ihåg att röra på dig också!”. Men det ser man sällan eller hur? Något annat roligt är också det skämtsamma försvaret som kommer fram under träningsinlägg. Dvs de som känner att inläggen hotar deras livsval måste skämta till det för att tillintetgöra hotet. Det kan vara ”jag träningar också regelbundet. Aldrig!” och liknande. Uteslutande alltid ifrån personer som verkligen är i behov att röra på sig.

Jag kan inte med ord beskriva den eufori jag känner av att ha skapat min egen träning som jag är så evinnerligt stolt över. Mitt ruckel har förvandlats till mitt drömboende som jag inte längre gör besök till, utan faktiskt bor i. Jag har blivit vad jag kallar för en naturlig träningsmänniska. Det innebär att träning är en del av mitt liv som jag inte direkt reflekterar över. Kalle Zackari Wahlström inspirerade mig en gång när han sa att träning skulle vara så naturligt som att borsta tänderna. Jag förstår hans tanke fortfarande men tycker idag att det beskriver hur det inte ska vara. Att borsta tänderna är något vi vet att vi måste göra men gärna hoppar över då och då eftersom det inte finns det minsta nöje i det. Det är något som man måste få gjort. Jag vill hellre att man ser träning som en varm dusch. Det är också något vi måste göra men något vi faktiskt också njuter av att göra.

Kom hela tiden ihåg att allt du tänker och gör påverkar det där rucklet. Din uppgift är att rusta rucklet till ditt drömhus och det kommer inte att ske genom ett trollslag, men om du verkligen vågar riva sönder alla dina dokumenterade tidigare uppfattningar om träning och andra tränande personer så lovar jag dig att du kommer att uppleva en radikal skillnad inom kort. Som trolleri!
Som sagt, det krävs en hel bok för att berätta om hela min bild av träning och alla de verktyg jag använt mig av och kommit fram till. Men det jag skrivit ovan hoppas jag kan ge en liten första inblick i vad du kan försöka fokusera på för att skapa en positiv bild av träning. I den sista delen av den här bloggserien ger jag vidare tips på hur du förbättrar din bild av träning men också hur du upprätthåller bilden. Dessutom exempel på hur du får till en roliga knorrar på din träning och mycket annat.

Tack för att du har läst!

Stor kram och stort lycka till! Kom ihåg att du kan och att du förtjänar att ha roligt med din träning!

1 reaktion till “Till dig som inte tränar (Del 2/3)”

  1. Tänk det var ju precis så jag gjorde. Mitt mål med träningen var initialt att minska panikångesten. Men det var ju inte det som fick ut mig i spåret. Det var ju böckerna jag läste, om folk som gillade löpning som beskrev varför de gillade löpning. Det var ju deras beskrivningar som fick mig sugen. Och jag letade aktivt efter den sortens böcker bara för att jag skulle bli peppad. Och så försökte jag känna efter om inte jag också lade märke till det där sköna i träningen. Det gjorde jag.
    Hade jag bara sagt till mig själv att ”Therese nu ger du dig ut och springer så att dina panikångestattacker minskar i antal!” Så hade jag ju bara svarat mig själv att ”äh det hjälper säkert ändå inte.” Och så hade jag stannat hemma och tittat på TV.
    Kram ThereseC

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *