Rökning ÄR inte farligt!


Världen är full av människor som försöker att propagera mot rökning trots att det inte finns några belägg för hälsorisker. Rökare är helt normala friska människor och rör givetvis lika mycket på sig som icke-rökare, har samma kondition och är i snitt lika välmående som icke-rökare. Att rökning skulle skada hälsan är absurt och något som icke-rökare försöker pådyvla rökare i ett desperat försök att verka duktiga. Det luktar inte illa, det luktar gott. Det påverkar inte omgivningen, det påverkar enbart rökaren själv. Röken fyller oss med livslust och ger oss enorm energi!

Under min uppväxt var jag i stort sett alltid omringad av rökare. Jag rökte även själv under några ungdomsår. Jag tillhör den generationen som ständigt utsattes för passiv rökning. Mamma bolmade på friskt var hon än befann sig. Pappa rökte före min tid så han bidrog inte till min rökfyllda omgivning. Har jag påverkats av den passiva rökningen? Det är givetvis omöjligt att säga. Eller ja, givetvis har jag påverkats på något sätt, det vore konstigt annars, men jag menar på något påtagligt och konkret sätt som jag kan demonstrera? Jag har alltid haft svårt i skolan när det kommer till att läsa och koncentrera mig på en uppgift. Jag får liksom ingen ro. Min hjärna spinner iväg till olika fantasier och jag har alltid haft lätt för att hamna i äventyrliga dagdrömmar. Det har gjort att jag aldrig riktigt har kunnat plugga. Jag har försökt, men efter 3 minuter kommer jag på mig själv att låtsas att pennan är en ubåt som smyger under ytan (skrivbordskanten) i jakt på en monsterbläckfisk …
Sen gör jag ett nytt försök. Men bara några minuter senare fortsätter mitt äventyr utan att jag ens märker det. Kanske har det hjälpt mig att lyckas som författare?
Mina svårigheter att koncentrera mig stämmer väldigt väl in på de effekter som forskning visar att passiv rökning kan orsaka. Så kanske. Jag är inte utredd på något sätt men jag gissar att jag har ADHD.

Men det är egentligen inte rökningens biologiska effekter jag vill skriva om, utan rökningen psykiska effekt. Ja, jag är ju ingen forskare och skulle inte kalla mig påläst kring rökning så allting jag skriver grundar sig på mina upplevelser och mina egna tankar.
Jag är som sagt uppväxt omgiven av rökare och har alltid märkt att det finns en viss attityd hos rökaren. Min mamma har alltid ansett att öl är förknippat med låg status. Hon har alltid varit väldigt angelägen om att utåt sätt uppvisa hög status. Jag förstod aldrig det där eftersom pappa tyckte om öl. Ja, alltså han var/är en högst måttlig brukare och ingenting annat. Jag såg honom i princip bara ta en stor stark på någon semester men aldrig annars. Mamma däremot bolmade som sagt på precis hela tiden oavsett var hon befann sig. Ja, även på den tiden på flygplan och i bilen. Sättet hon höll ciggen på. Det var status, det!

Det var inte förrän jag blev betydlig äldre som jag började inse vansinnet med att ölen skulle vara någon bov i dramat medan rökningen var fin. Den insikten kom även med att jag började uppmärksammade liknande drag hos i stort sett alla rökare omkring mig. Rökningen är oantastbar medan i stort sett allt annat skall kritiseras. En favorit som rökaren gillar att kritisera är motion. Dessa överdrivna motionärer. Det kan inte vara nyttigt. Kvinnliga rökare stör sig gärna på andra kvinnor som tränar. Ju mer vältränade desto mer kritik klistrar man på dem. Sen tänder de sin cigg och njuter av att just de tagit rätt beslut i livet att avstå ifrån sådana aktiviteter. Njuter av att just de är såna otroliga förebilder.

Häromdagen blev jag själv konfronterad av en rökare. En stillasittande rökare. Hen menade att det var olägligt att jag ville gå in på systembolaget och köpa några öl eftersom det var mitt i veckan. Jag blev paff. Jag, en ganska aktiv träningsmänniska som är tobaksfri och absolut inte dricker för mycket skulle inte köpa öl eftersom det var mitt i veckan. Detta tips får jag alltså ifrån en stillasittande rökare … ? Flaskbackar till min mammas logik kring öl och hennes problemfria rökning bombade mina tankar. Min erfarenhet av rökares tankesätt gjorde att jag förstod att det som alltid är lönlöst att gå i klinch. Deras syn på sin rökning är ju som i min inledning, som jag hoppas du vid det här laget förstår inte är något jag står för.
Men till slut gick jag i en lite lätt halv-klinch ändå. Jag konstaterade att hen ju faktiskt röker flera cigaretter varje dag och ställde den stilla frågan om hen trodde att det är bra. Svaret blev ”inte nödvändigtvis”. Detta är alltså en välutbildad person som jag anser är långt mycket smartare än jag. Men att röka flera cigaretter varje dag är ”inte nödvändigtvis bra”. Detta förvånade mig. Ja, alltså att hen ändå halvt menade att det kan finnas ett problem. Det är stort för en rökare. Men resonemanget utvecklades med att hen ju inte blev påverkad och att hen inte blev bakfull och slö dagen efter.
Det är här man inser vilken gränslös och sanslös fantasivärld rökaren lever i. Rökaren ser och förstår inte att den blir högst påverkad av rökningen. Rökaren begriper inte att den absolut blir slö. Den måttfulla drickarens påverkade fas och slöhet begränsas dock till en, max två dagar. Medan rökarens slöhet förvärras för varje dag. Rökandet bidrar till att rökaren vill söka sig längre och längre ifrån allt vad rörelse och träning heter. Deras fysik försämras stegvis och man får hjälpa dem med allt. Även de saker som för mig som aktiv icke-rökare är basala blir för rökaren snart en bedrift. Viktökningen kommer som ett brev på posten och med varje gram ökar motståndet mot träning, och bitterheten mot tränande individer skjuter i höjden. Man sjunker djupare ner i träsket och snart ser man inte sitt eget fördärv.
Det är som att rökarens bild av vad som är normalt utgår ifrån bolmandet. Att röka är normalt och allt annat är konstigt. Visst, det finns de extrema fallen som drar galna argument som ”min mormor rökte hela livet och hon var inte sjuk en enda gång och dog när hon var 98”, men det behöver inte vara så extremt. Jag talar om de, bortsett ifrån rökandet, kloka människorna i min omgivning. Hur jag sett deras förstånd fullständigt raserats och hur beroendet till cigaretterna formar bisarra vanföreställningar om vad som är normalt, bra och inte bra. Jag har alltid sagt att det finns de människor som i princip är gjorda för att röka. De är förprogrammerade för rökning och de kommer aldrig att kunna sluta. Hittills har jag identifierat en rad sådana i min omgivning och jag har hittills aldrig haft fel. Min mor är en sådan och det finns ytterligare några exempel i min närhet. Det är tragiskt att se, men jag har någonstans accepterat det.

Det mest tragiska är när barn måste leva i den där miljön. Forskning visar tydligt hur barn påverkas och att chanserna att även de blir rökare är kraftigt ökade om omgivningen är rökare. Givetvis främst då föräldrar, men även andra närstående. Jag kan inte räkna antalet gånger jag suttit i en diskussion med rökare som pratar om hur hemskt det är med kombinationen alkohol och barn. Samtidigt drar de ett djupt halsbloss medan barnen tittar på. Men vissa går ju ut och röker. De inser inte att de ständigt går omkring och stinker rök eftersom de själva inte känner stanken. Men barnen och alla andra känner stanken och det blir normalt för dem. Så ska mamma, pappa, mormor eller grannen lukta. Varje dag. Jag får själv barndomsminnen när jag känner röklukt. Mysiga minnen som luktar omtanke, energi, hälsa och status. Själv skäms jag. Jag tränar, trots att mina barn ser och därför själva riskerar att börja träna, är helt tobaksfri och tror att det är ok att köpa öl mitt i veckan. Men jag har alltid haft svårt i skolan och känner mig inte fin nog att börja röka.

Chansen att passera arvet vidare kanske dör med mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *