Idag åkte hela familjen (2-åring, 4-åring, 5-åring, hund, jag, fruga) ut till Ågesta. Vi parkerade bilen och bara började planlöst vandra ut över fälten i ett otroligt vackert vårväder. Alla var på toppenhumör och det blev en otroligt härlig dag. Sånt här gör vi för sällan! Jag tror det gäller alla. Jag tror att vi tillbringar för lite tid i naturen och jag upplever att både vuxna och barn idag tycker att naturen är främmande. Jag blir provocerad av att höra hur vuxna människor tycker att naturen är ”jobbig”. Man tycker att det sticks, blåser, luktar illa och är kallt. Dessutom finns det ju inte wi-fi överallt …
Jag själv är uppväxt ute på landet bland djur och natur i en idyllisk miljö. Jag känner mig ibland som en gnällspik när jag försöker få fram min tanke om att det är just en sådan miljö som är den bästa för i stort sett alla människor. Jag kanske har fel, men för mig har det inneburit att jag njuter av naturen och inte ser det som en jobbig främling, vilket jag upplever är en uppfattning många idag har.
Mina barn är redan intresserade av naturen, kan namnet på olika djur och även fåglars namn både på svenska, engelska och latin. De tycker att det är roligt, vilket glädjer mig och tryggar mig. Att vandra över fälten och längst skogsstigar är inte bara bra fysisk träning utan också en skön psykisk rengöring. Man dammsuger hjärnan från stress och negativa tankar. Men de som enbart kan njuta av en vit innerstadslägenhet med tända ljus kan inte ta del av den njutningen. Jag kan ta del av både naturen och den mysiga lägenheten.
För er som bor nära Ågesta kan jag varmt rekommendera att ta en tripp dit och ge er ut i naturen där. Otroligt vackert!
Kram på dig