Vad har jag ställt till med nu?!

Jag är verkligen hopplös på att sätta upp mål. Detta är något jag ganska länge har lovat mig själv att bli bättre på. Jag tror mig dessutom veta anledningen till att jag inte sätter upp målen. Jag har aldrig gillat press och aldrig tyckt om deadlines. Visst, det är i mångt och mycket en svaghet och något som jag, som sagt, borde bli bättre på. Jag fick nyligen idén att sätta upp exempelis 3 mål här i bloggen och se om jag klarar att fullfölja dem. Det kan vara små som stora mål. Ett mål jag har är att fixa ett maraton ensam. Ja, dvs inte i ett lopp utan som en vanlig löprunda, men mycket längre ;). Ett annat mål är att kunna gå ner i split igen. Då jag tränat mycket kemsport i mina dagar var jag otroligt vig förr. Jag hade ett filmklipp där jag satt mellan två stolar som Jean Claude van Damme, men nu är jag stel som en gammal oxe.

Här är en bild ifrån en kickboxningsmatch där jag just får in en snurrspark på min motståndare. Jag är långt ifrån att klara av en sådan spark idag, men vore så härligt att kunna!
Jag minns så väl själva känslan när jag var sådär vig. Det är svårt att beskriva men allting kändes så mycket lättare. Jag behöver över huvud taget bli mycket rörligare. Yoga …? Hmmm … ja, varför inte?

Jag kanske ska sätta upp de här två målen redan här och nu? Medan jag skriver det här tar det emot något enormt. Ska jag verkligen publicera det här inlägget och avlägga löftet att klara av split och att springa ett maraton? Ja, ibland måste man bara blunda och hoppa så jag gör det. Jösses, det låter som om jag skulle hoppa fallskärm utan fallskärm eller något liknande. Detta är ju ingen jättegrej, men som sagt, jag har så svårt för pressen och kanske innerst inne är lite rädd för att misslyckas.

Men jag gör det här och nu då. Rubriken för det här inlägget var fram tills nu ”Att sätta upp mål” men nu fick jag ändra den.
Jag sätter upp följande två mål och alla ni som läser är mina vittnen.

1. Jag ska kunna gå ner i split före September 2017.
2. Jag ska springa ett maraton före November 2017.

Vilka resultat ett blogginlägg kan få. När jag började skriva skulle jag bara skriva av mig om mina tankar kring att sätta upp mål. Så torterar jag mig själv på detta viset?!
Det ska bli roligt att se hur det går med spliten. Jag har en gammal skada efter att jag använt rep och bundit fast för att gå ner från förr. Dum grej ifrån ungdomen som sätter käppar i hjulen idag. En litet ställe som känns som att man borrar in en kniv varje gång jag sträcker för mycket. Men nu är det bara att bita ihop!

Nu trycker jag på publicera och sedan finns alltså ingen återvändo …
Snälla stötta mig i det här! Haha

Kram på er

Skapa möjligheterna

Jag hade just stått och lagat middag till hela familjen. Sambon stressade iväg till sitt nattpass och jag stod med disk i ett allmänt kaotiskt kök och ett köksbord med tydliga spår efter en 5-åring, en snart 4-åring och en 2-åring. Utanför föll tung snöblandat regn. Jag kollade för säkerhet skull på min väder-app. Jodå, verkligheten hade rätt. Summan av det hela är 3 rastlösa småkids och ett hus som behöver städas och en vuxen kropp som behöver röra på sig. Tyvärr tror jag att träningen är det första som många ger upp i den sits jag befann mig i. Den tanken slog mig också så … jag beordrade samtliga kortväxta att ta på sina kläder. Ja, det gjorde såklart ingen av dem så jag fick som vanligt klä på dem. Sen stack vi till utegymmet. Nu jäklar skulle jag köra! Tänkte jag …
Det tog ca 12 minuter tills 4-åringen tjurade ihop fullständigt. Han har de känsligaste händerna i världshistorien när det kommer till kyla. Så jag gav upp. Men jag hann med lite bänkpress med extravikt på och ungarna han leka en stund i alla fall. Sen var det bara att pallra sig hemåt. Det var den planen.

Väl hemma blev minstingen trött och skrikig så jag nattade honom, drog på Wild kids på TV:n och sedan började jag träna samtidigt som vi tittade. Jag älskar de där passen! De där när man bara kör lite random övningar och går och skriver ner dem. Det blir ofta ganska mycket träning och jag brukar försöka att inte vila mellan varje. Men visst, ibland blir det kanske 1 minuts vila här och var. Schemat idag blev följande …

  • 10 djupa långsamma armhävningar
  • 40 squats
  • 60 sliding mountain climbers
  • 20 situps
  • 40 utfall
  • 10 djupa långsamma armhävningar
  • 1 min planka
  • 30 sek snabba höga knän
  • 30 sek sidoplanka (höger)
  • 30 sek sidoplanka (vänster)
  • 30 sek sidoplanka (höger)
  • 30 sek sidoplanka (vänster)
  • 20 situps
  • 100 sliding mountain climbers
  • 10 armhävningar med 5-åringen på ryggen
  • 10 armhävningar med 4-åringen på ryggen

Allt detta hann jag med samtidigt som jag kunde gå och småplocka lite här hemma och tjattra med kidsen. Det finns alltid tillfällen och det gäller att skapa möjligheterna istället för att bara se begränsningarna. Nu längtar jag till den riktiga våren och sommaren då vi kan hänga, leka och har hur roligt som helst i utegymmet!

Nej, nu är det sängen som gäller för jag höll på att somna då jag läste godnattsagan för barnen.

Må väl allihop och träna med ett jätteleende på era läppar! Kom ihåg att ni styr er kropp och era val. Ingen annan.  Kram!

Till dig som inte tränar (Del 1/3)

Hej på dig. Alltså … du får sluta läsa och göra annat nu om du vill. Detta är ett frivilligt ”samtal”. Jag har en förkärlek till att prata träning med personer som du. Av en rad olika anledningar. Det du säger ger mig en nostalgitripp till hur jag var och tänkte en gång i tiden, och nostalgi är ju alltid härligt. Men den främsta anledningen är att jag har blivit så smått besatt av hela mekanismen som ligger bakom en hjärna som aktivt tar beslut att inte röra på sig. Men låt oss börja från början.

Hej, Daniel heter jag och jag är inte en bättre eller sämre människa än du på något sätt. Det som skiljer oss åt när det kommer till träning är att jag har kommit till insikter som du inte kommit till än. Precis som du med all säkerhet har kommit till insikter inom andra områden jag ej ännu kommit till. Vi måste utgå och verkligen förstå detta. Speciellt du måste förstå det just i det här sammanhanget. Varför? För att ditt försvar med största sannolikhet kommer att ljuda och blinka rött, och att jag då vill att du ska påminna dig själv om vad jag sagt. Jag, eller någon annan tränande person, är inte bättre än du. Lova mig det – påminn dig själv om det varje gång försvarssystemet går igång. (Mer om försvarssystemet i del 2)

Jag kan redan nu dra en slutsats som jag anser är rimlig. Det är att du någonstans inom dig har en önskan att komma igång med träningen. Men den önskan är inte direkt behaglig. Speciellt eftersom du känner dig lite dålig som faktsikt inte kommit igång. Som kanske har försökt men misslyckats. Kanske många gånger. Utöver det känns inte tanken på den fysiska ansträngningen som krävs speciellt lockande eller hur? Så istället för att säga att du har en önskan om att komma igång kan jag säga att du önskar att du just nu var en tränande människa. Någon som redan gått igenom hela den där komma igång-fasen och som tränar och mår sådär bra som alla tränande man träffar ser ut att göra.
Jag drar den slutsatsen baserat på att du av en eller annan anledning hamnat på den här bloggen om träning. Du har dessutom klickat på ett blogginlägg som riktar sig till personen som inte tränar. Resten av ovan analys gör jag utifrån den erfarenhet jag har ifrån min egen resa samt genom samtal med personer som vill komma igång.

Oavsett om min analys ovan är rätt eller inte så tränar du inte, men läser den här texten. Jag ber dig därför här och nu att vara helt ärligt med dig själv. Vill du vara en tränande människa? Om du vill det kan du fortsätta läsa. Om du verkligen inte vill så kan du sluta läsa nu.
Bra, det verkar som att du är på rätt spår! Låt oss nu prata lite om varför du inte tränar. Ja, nu kan det ju vara så att du tränar lite men inte så mycket som du önskar, men det jag kommer att gå igenom är relevant oavsett.
Det första vi måste förstå är att vi människor tycker en massa saker om allt. Vi kategoriserar, skapar oss en bild av, och värderar olika saker. Exempelvis har vi alla vår egen uppfattning om matematik. Vissa älskar det medan andra avskyr det. Vi har också vår egen uppfattning om lakrits. Vissa älskar det medan andra avskyr det. Skillnaden mellan matematik och lakrits är att det sistnämnda är svårt att påverka. Det är en uppfattningn som i mångt och mycket finns pga fysiologiska förutsättningar. Dvs våra smaklökar fångar upp smaken, transporterar den till receptorerna i hjärnan där en avancerad process påbörjas och avgör vad du ska tycka. Visst, det sägs att man kan vänja sig vid smaker, absolut, men jag tror ni är med på vad jag menar. Smaken är oftast som den är. Detta gäller inte med matematiken. Jag gissar att du hört ganska många gånger om någon som avskytt matte men sedan fått en fantastisk lärare som har presenterat det hela på ett helt nytt sätt, vilket har gjort att personen helt bytt åsikt. Detsamma gäller med träning och jag hoppas att Träningstrolleri blir den där läraren som får dig att se på träning på ett helt nytt sätt. Men vi måste alltså börja med att acceptera premissen att vi kan förändra får syn på olika saker om vi bara tillåter oss att göra det. I del 2 av den här bloggserien kommer jag att gå in på hur vi förändrar den negativa bilden av träning, men först måste vi förstå den negativa bilden av träning.

Du behöver fundamentalt begripa varför du har en negativ bild av träning. Det finns naturligtvis inte en enkel förklaring för alla, utan det kan finnas en rad olika sociala faktorer som spelar in. Det kan vara allt ifrån att du haft dåliga upplevelser på gympan som liten till att du alltid varit överviktig och därför har presterat sämre fysiskt. Det finns givetvis tusentals av olika anledningar, men det finns också faktorer som generellt stämmer in på oss alla. Jag brukar främst tala om två saker och det är att vår hjärna inte gillar förändringar samt vill inte göra av med onödig energi. Lite snabbt om det innan vi går vidare.
Vår hjärna är programmerad att skapa enkelhet och att se mönster. Detta är något jag som trollkarl utnyttjar i princip jämt. Ett exempel är att jag visar upp ett mynt i höger hand och lägger det i vänster hand som sluts omkring myntet. Jag ber dig blåsa på handen som sen öppnas och myntet är försvunnet. Din hjärna blir förvirrad därför att den inte kan förstå hur myntet kan försvinna när du hela tiden stirrar på handen. Det din hjärna inte kan förstå är att jag aldrig la dit myntet. Varför? För att den genom empiri lärt sig att den rörelse jag just gjorde när jag la över myntet ifrån höger till vänster hand innebär att myntet är i vänster hand. Hjärnan vet inte vad ”att låtsas lägga ett mynt” är för något. Frågeställningen din hjärna utgår ifrån är alltså ”hur kan myntet försvinna ifrån vänster handen” vilket alltså är en felaktig frågeställning som är olöslig. Det är exakt där som magi skapas, i ditt huvud. Jag har ju inte gjort något magiskt. Magin och uppfattningen om vad som hänt skapas i ditt huvud.

Vår hjärna är alltså bäst på att hantera sådant vi är vana vid och inte faktorer och element som är främmande för oss. Just därför vill den hjärna fortsätta vandra längst samma stig som den redan följer. Att vika in på en ny främmande stig innebär onödigt merjobb för hjärnan.
Vår hjärna är också programmerad till att få oss att göra av med så lite energi som möjligt. Detta är givetvis någonting evolutionärt. Om vi hade sprungit omkring hela dagarna och lyft stenar hade vi inte haft någon ork till att jaga och det hade inneburit svält. Dessutom hade vi inte det överflöd av energi att inte som vi har idag.

Vår hjärna vill alltså helst inte vara med om förändringar och vill spara energi. Träning går emot båda dessa viljor. Att börja träna innebär en stor förändring och en enorm energiförbrukning. Det är en av anledningarna till att det alltså tar emot att träna. Men vetskapen om detta gör att vi förstår att den negativa inställningen som hjärnan har är lite av en illusion. Och den illusionen kan brytas precis som man inte går på mynttricket nu när du vet att jag aldrig lägger myntet i vänsterhand.

Hela min filosofi bygger på vår uppfattning av träning, som jag kallar för vår bild av träning. Anledningen till att jag lyckades med min träning var att jag lyckades förändra den bilden.

Jag jämför ofta bilden av träning med ett hus. Ett hus som man ständigt måste vårda, bygga och sköta om. Tyvärr är bilden av träning ofast ett ruckel. De traditionella träningsbudskapen säger åt dig att besöka rucklet regelbundet. Det är väldigt få fullföljer och de som lyckas börjar först där och då att bygga upp rucklet. En väldigt liten procent behöver inte bygga så mycket utan gillar utmaningen. Men majoriteten av människor måste gå en annan väg, uppenbarligen. Annars hade gymmen varit överbelastade och vi skulle inte se trenden av tusentals som varje år försöker komma igång men som alltid misslyckas. Dvs de som försöker flytta in i rucklet men som helt enkelt inte klarar av att vara kvar där.

Det stora problemet är att vi också har ett annat hus inom oss. Det är vardagslivets hus. Där väljer vi oftast själva vad vi vill göra och skapar därför ett väldigt vackert hus. Det är en mjuk soffa, en partner som masserar våra fötter medan vi sippar på ett glas rosë och tittar på en bra film. En värmande filt. Ett gott skratt. Att du reagerar så negativt på träning är att det innebär att du måste lämna det huset för rucklet.

Traditionella träningsprofiler och träningsbudskap erbjuder olika typer av träningsformer för att få dig att besöka det där rucklet, och missförstå inte för att prova olika typer av träning är jättebra, men faktum kvarstår att det är ett ruckel du måste besöka. Olika träningsformer är som att erbjuda olika typer av färdmedel ifrån ditt fina vardagshus till rucklet. Oavsett om du åker sparkbil eller ubåt till rucklet så är rucklet ett ruckel och ingen plats du vill vara på.

Träningstrolleri innebär att man först bygger upp rucklet så att det är mer lockande att besöka. Målet är att bli vad jag kallar för en naturlig träningsmänniska. Det innebär att du bygger ett så pass fint hus så att du flyttar in. Då blir träningen en naturlig del av ditt liv och du kommer aldrig mer att falla ur. Men hur förändrar man då den där jobbiga bilden av träning? Det får du veta i del 2 av den här serien som kommer inom kort! Till dess vill jag att du verkligen är 100% ärligt med dig själv och analyserar vad för negativa tankar just du har om och inför träning. Acceptera dem till 100% men försök att förstå vad de grundar sig i. Det gör det lättare att till sen förändra.

Tack för att du läst första delen av det här inlägget. Om du tyckte om det skulle jag bli så himla glad om du kommenterade och/eller delade det vidare! Men all kärlek till dig ovasett, såklart.

Kram

Respons som ger rysningar

När jag efter en lång tid av experiment hittade fram till alla tankar och uppfattningar kring träning som jag har nu, började jag skriva på en bok. Men en rad andra projekt dök upp ungefär samtidigt som jag började tänka om. Jag gled mer över på en tanke om en youtubekanal, vilken ju faktiskt finns men som ligger på is tills vidare. Det var inte förrän ganska nyligen jag fick idén till den här sidan och den här bloggen. Jag gillar det skrivna ordet eftersom man som läsare kan pausa, reflektera och hinner därför ta in vad som skrivs. Man kan också backa och läsa om när det är något man inte hänger med på.

Jag hann skriva ganska mycket på min bok som jag skickade ut till ca 10 personer. Det som gjorde att jag ville gå vidare med hela konceptet Träningstrolleri, och göra något av  det, var att jag fick så sanslöst bra respons efter de utskicken! Det första mailet som trillade in var från en trollerikollega som heter Micke. Här är mailet jag fick.

Att få läsa något sådant gör att man ryser i några dagar efteråt. För mig var det helt nytt att påverka någon i rätt riktning när det kommer till träning och jag älskade varje hundradel av det. Det är också hela anledningen till att jag driver den här bloggen. För att få igång dig eller/och få dig att få en ännu bättre och lättare bild av träning.

När Micke idag kontaktade mig med nedan meddelande på Facebook fick jag återigen lust att fortsätta skriva på min bok och göra allt för att få den utgiven.
Det är en märklig känsla att på distans kunna påverka någons träning, hälsa och liv. Bara av att skriva den mening jag just gjorde spred en härlig rysning igenom hela min kropp och jag vill bara MER!
Jag inser självklart att det är många som tänker negativa tankar om alla de träningsinlägg jag skriver om på facebook. Men jag vet ju också varför de upplever det som något negativt samt vilka typer av människor som upplever inläggen som negativa. Det är ett försvar då även de vill genomgå en förändringar. Den kan heller inte relatera till den glädje träningen ger mig och den stolthet jag känner som jag inte tänker backa en millimeter ifrån att känna. Varje mail jag får om att jag har inspirerat eller peppar är värt mer än 100 negativa kommentarer. Jag får dock ej längre några negativa kommentarer, troligen eftersom de inser att loppet är kört och att jag aldrig kommer att sluta försöka påverka andra till det bättre.

Så boken måste blir färdig helt enkelt. Sen får vi se om någon förläggare där ute vill ge ut boken vad det lider helt enkelt!

Ta hand om dig nu och träna med ett massivt leende på dina läppar både före, under och efter ditt pass! DU är din egen hjälte och du förtjänar att må bra! Glöm aldrig det.

Ibland tar det stopp

Det har gått 3 dagar sedan mitt tunga benpass och 2 dagar sedan mitt tuffa chinspass. Träningsvärken får mig att gå som en 85-årig farbror som har bajsat ner sig sådär ovärdigt mycket. Överkroppen skulle må bäst av att få leva i vakuum. Värk och en otrolig stelhet frodas just nu i min kropp. Det gjorde att jag la in en vilodag igår för att låta kroppen vila. Men det hjälpte inte för jag är fortfarande ett vrak. Men jag längtar verkligen efter att få träna så ikväll snörde jag lite argt på mig mina dojjor trots att jag var trött och sliten. Det blev 5 km och eftersom det blev en så kort runda ökade jag tempot.

Jag brukar generellt vara ganska dålig på att lyssna på min kropp men jag tänker inte köra in i väggen som jag gjort en gång tidigare. Det var ingen rolig upplevelse och förstörde min träning för en lång tid framåt. Men 5km vet jag att min kropp bara mår bra av och nu i efterhand känns det magiskt. Jag är inte lika stel och värken i benen känns betydligt bättre. Jag är övertygad om att jag kommer att vakna imorgon och känna mig lite bättre.

Det är en ständig balansgång, det här med träning. Just nu har det varit svårt att bibehålla den positiva bilden av träning som ju är A & O. När man vill träna men inte kan, när kroppen säger ifrån och frustrationen kommer så blir det en börda. Det är då lätt att förknippa den negativa känslan med träningen som en helhet, vilket inte är bra. Det är nu man istället måste fokusera på hur det faktiskt är: Jag är för otränad och det är därför chinspasset och benpasset drabbat mig som det gjort. Det är nu jag fokuserar på längtan efter att kunna köra de passen utan problem i framtiden. Det är nu jag fokuserar på stoltheten över att jag faktiskt utfört de 2 riktigt tunga passen, tagit mig igenom det OCH gett mig ut på en 5km runda i högt tempo trots stelhet och smärta.

Ta hand om dig , lär känna och lyssna på din kropp och njut av din träning! Kom ihåg att du är tokduktig som kämpar på!

Improvisera mera!

Jag måste nu varmt rekommendera att improvisera fram träning. Detta är något jag upptäckte för inte alls så länge sedan och som visat sig vara väldigt roligt och har en inbyggd mekanism som gör att man får väldigt mycket gjort.
Det finns olika sätt att improvisera fram ett träningsupplägg. Du kan exempelvis ta fram ett papper (eller ett tomt dokument på datorn) och helt enkelt hitta på ett schema. Exempelvis:

  • 10 breda armhävningar
  • 30 sliding mountain climbers
  • 10 sit-ups
  • 5 smala armhävningar
  • 10 burpees
  • 10 sit-ups
  • 1 minut plankanFörsta gången du utför detta kanske du bestämmer att du får vila 1 minut mellan. Spara sedan det här träningsupplägget och se om du kan korta vilotiden. En kul grej jag gjort är att jag helt enkelt tar tid på det hela och försöker sedan att förbättra tiden. Det är en rejäl sporre och det ger också en skön frihetskänsla att veta att man själv skapat träningsprogrammet.Ett annat sätt att improvisera fram träning är något jag faktiskt började med bara några några veckor sedan. Det här är något som är väldigt bra de gånger du har svårt att ta tag i träningen. De tillfällen du kanske på kvällen är väldigt trött efter nattningen av barn, en lång arbetsdag och då sängen lockar. Normalt har jag inga sådana problem längre eftersom min bild av träning är så pass positiv att jag vill träna nästan jämt. MEN, det har förekommit tillfällen då det är svårare och gör fortfarande om än väldigt sällan. Då har jag upptäckt den här metoden.
    Ta fram ett tomt papper eller tomt dokument och lägg på bordet medan du exempelvis kör sista undanplocket före du ska gå till sängs. Bestäm dig sedan för att göra någon form av övning. Hur liten eller/och hur enkelt som helst. Bara nånting! Vi säger att du gör 15 djupa knäböj. Bra, skriver det på pappret och fortsätt sätta in disken. Bestäm sedan en ny övning. Eller gör samma! Skriver ner den och fortsätt så. Vad är då så bra med det här? Jo, när du ser ditt träningsprogram framför dig likt första exemplet här ovan så kan du fyllas av en olustig känsla och träningen blir inte det minsta lockande och du laddas med en negativ bild av träningen. När du nu istället inte har några krav på dig och inte har någon som skriker åt dig vad du ska göra hamnar du inte under press. Det är positivt i lägen som dessa!
    Men vad som också händer är att du efter bara tre enklare övningar ser vad du gjort på pappret och fylls av en lust att i alla fall få dit minst en övning till. Det blir en kul lek att samla på sig ytterligare en övning, sen en till och ännu en. Men helt utan press från början! Ju fler övningar du får till desto mer kommer du att känna att du har gjort och då ska du låta känslan av stolthet boosta dig!

    Jag gjorde detta i förrgår och började med 15 väldigt djupa benböj (squats) med 2 väldigt tunga hantlar. Sjukt tungt då jag är väldigt svag i just benböj. Sedan gjorde jag 15 till och ytterligare 15. Jag var galet trött efter att ha nattan mina tre kids och efter en lång arbetsdag och hade noll lust att träna. Men snart såg jag på pappret att jag gjort 130 knäböj! Mina ben skakade av utmattning och jag tog mig knappt uppför trappan efter den långa varma duschen. Ja, jag somnade med ett leende!

    Så prova på de två olika alternativen ovan och se vad du tycker mest om! Kom också ihåg att spara varje pass och skriv ner datum. Detta för att du ska kunna plocka fram och se hur jäkla duktig du är, och för att du ska kunna jaga tider och jämföra i framtiden. Ibland står det 10 armhävningar, och kanske du snart stryka och skriva dit 20 istället 😉

    Ha kul, var stolt över dig själv och skapa en positiv bild av DIN träning!

Jag hoppas kunna nå DIG!

Jag söker hela tiden efter olika sätt att förmedla den bild jag har av träning. Jag vet ju precis vilken bild de flesta har eftersom jag också haft den så länge. Den där bilden av träning som någonting man ”måste få gjort” och något som är ett hinder i vardagen. Pressande, stressande och såklart jobbigt.
Eftersom jag vet vilken bild de flesta har av träning så är det frustrerande att inte direkt och omedelbart kunna erbjuda en förändring av den bilden. Det är ju det som är syftet med hela Träningstrolleri! Men så enkelt är det inte. Det är en process man måste gå igenom och hela receptet har jag inte klart för mig ännu. Dessutom har jag svårt att se att det finns ett generellt recept eftersom jag är övertygad om att alla är olika och anser att de traditionella kom-igång-tipsen drar alla över en kam. Vilket uppenbarligen inte fungerar.
Jag vet att de som har läst det jag hittills har skrivit i min kommande bok har tänkt om och blivit tränande och gladare människor. Det är en enorm känsla att kunna påverka i den riktningen, vilket jag hoppas att även den här bloggen kommer att göra.

Jag önskar att min bild av träning gick att dela med sig likt upplevelser ifrån en resa via ett fotoalbum. Att jag skulle kunna slå mig ner bredvid var och en av er, öppna den stora boken om min träning, visa några bilder och få er att känna exakt det jag känner och upplever träning. Men det går såklart inte och det är många saker som gör att det inte fungerar. Bland annat det ettriga självförsvaret som vi tyvärr alla har. Självförsvaret som får oss att vända taggarna utåt mot allting som är främmande och som utmanar vårt sätt att leva, våra livsvanor och vår person. Och försvaret är fantastiskt på att förneka att det existerar. Man slår ifrån sig att man skulle ha något liknande försvar och därmed är saker ur världen!
Men ju mer jag filosoferar och noterar detta försvar, desto mer förstår man att det genomsyrar oss alla. Jag kommer skriva ett helt blogginlägg om detta vad det lider och jag hoppas att många ska känna igenom sig och tänka om. Det där försvaret är nämligen ett stort hinder för den som vill förändra sin bild av träning.

Den här bloggen har precis tagit form och jag ser med nyfikna glada ögon och med spänning fram emot att kunna förändra om så bara EN av er där ute. Att få dig att gå ifrån att se på träning som något du borde göra och  måste göra eftersom samhället kräver det, till att göra träningen till din egen och något du njuter och är stolt över.
Men vad vet jag? Jag är verkligen ingen träningsexpert utan hoppas ödmjukt och innerligt att jag kan påverka dig i den riktningen. Sen finns det ju all chans i världen att du är långt mycket mer aktiv än vad jag är. Men oavsett tror jag på att vi alla kan lära av varandra. Småtankar, knorrar och tips som man, trots att man är rutinerad, inte riktigt har reflekterat över. Kanske?

Må väl mina vänner!

Träning GER energi


Det blev en lång dag med mycket jobb att hinna med, barnhämtning och givetvis lek med desamma. Sedan lite matlagning och städning på det. Jag tror många känner igen sig. Det är verkligen den perfekta grogrunden för att skjuta upp träningen och det händer även mig, men oerhört sällan. När alla 3 små charmörer är nattade och klara står sängen där som ett väldukar bord av läckerheter. Det är väldigt lockande och längtan är så stark att jag har 100% förståelse för att man säger ”Nej, det går inte, jag kan bara inte träna nu”. Jag förstår att de tankarna kommer men det GÅR att göra någonting åt. Erfarenhetsmässigt vet jag också att mitt beslut att köra 40 min armar igår gav mig bra mycket mer i energi idag än vad det hade gett mig att skutta ner i sängen. Inte bara mer energi utan även mer livsglädje, mer stolthet och en allmänt skön känsla i musklerna och välbefinnandet.
Där och då, när man känner att sängen lockar jobbar din hjärna stenhårt med att undvika träning. Givetvis vill vår kropp vila då vi är fysiskt och mentalt utmattade. Men vi är ju givetvis inte fysiskt utmattade efter en dag utan träning. För att vara fysiskt utmattad krävs väldigt mycket. Inte ”jag går mycket på jobbet”-träning. Det räcker inte långt.

Hjärnan vill spara energi eftersom den lever i en svunnen tid där tillgången på mat var sämre och vi dessutom rent generellt sett hade mycket sämre livsförutsättningar än idag. Dessutom har vår hjärna en stark vilja att fortsätta med det den redan gör och vill inte veta av förändringar. Träning går emot båda dessa faktorerna. Träningen kräver både förändring och energi. När du så tar beslutet att skippa träningen fylls du av en euforisk känsla och ler inombords när du kryper ner undertäcket och bara ”får vara”. Du kan titta på TV, mobiltelefonen eller läsa en bra bok. Eller bara stirra upp i taket utan att någon ber dig att hjälpa till att knäppa jackan, torka eller snyta näsan.

Igår var jag precis där i det där valet. Förr vann min hjärna jämt, men idag har den inte en chans. Jag VET idag vad jag mår bäst av, och med all säkerhet också DU. Det var tyst hemma, sambon hade gått till nattjobbet, den minsta sov och de två äldsta hade jag nyss bäddat ner och pussat godnatt. Min hjärna försökte få mig på dumma tankar men jag tog fram mina hantlar och tänkte ”armar!”, nu ska ni få en skön omgång. Men min filosofi går inte ut på att ”bara bit ihop och kör!”. Det kan funka för mig bättre idag men för de flesta nybörjare, liksom för mig, så fungerar det INTE. Så vad gör man då för att ”ta steget” till att välja bort sängen? Det jag gjorde och även gör idag är att förbereda mig i god tid. Redan på dagen går jag och grubblar över vilket pass jag ska köra. Jag har ett favoritpass när det kommer till armar och det valde jag redan på förmiddagen. Sedan går jag med jämna mellan rum och funderar på det med enbart positiva ögon. Till en början är tankarna en salig blandning av mest negativa tankar, men även små positiva tankar. Dem tar jag till vara på och fokuserar på. Jag försöker ofta även lura mig själv och blundar, andas in och ler överdrivet mycket och tänker ”vad skönt det ska bli!” samtidigt som jag visualiserar mig själv svettig och trött. Jag tänker också lite på känslan efteråt, men inte för mycket. Att fokusera enbart på hur skönt det är EFTERÅT sätter själva träningen i dålig dager vilket vi absolut inte vill. Nej, vi måste förändra vår bild av själva träningen i sig och se DEN som positiv. Att förklara hela processen i en bloggpost går helt enkelt inte utan detta är något som kräver en hel bok, vilket jag ämnar skriva i framtiden.

Det vi måste lära oss är att träning GER energi. Att välja sängen innebär oftast inte att du får mer sömn och absolut inte samma kvalité på sömnen som efter träning. Att istället välja träning ger bättre sömn och en skönare känsla när du vaknar. Tänk på det varje gång du är ”för trött på att träna”. Det är ungefär samma sak som att säga att man är för hungrig för att äta.

Jag kommer att gå igenom allting mycket mer utförligt med tiden här i bloggen, men läxan ni får är att faktiskt prova att bestämma tidigt på dagen vad ni ska göra för träning. Om ni är nybörjare så välj något väldigt enkelt som ni klarar av. Bara se till att få uppleva känslan att faktiskt själva ta beslutet, det är det som är huvudsaken. Ni ska sedan se till att tänka positivt på träningen som komma skall och tillåta er själva efteråt att verkligen låta stoltheten sjunka in. Du är ju skitbra och det vet du innerst inne.

Det armpass jag fick till i köket igår var underbart. Det är ett pass jag verkligen vill rekommendera och funderar på att göra ett videoinlägg om inom kort. Allt som krävs är en hantel och en stol.

Kram på er allihop och njut av er träning!

Blidde intervallöpning


Idag blev det bara 17 min träning. MEN det blev tuffa 17 min med 30 sek intervaller löpning. Jag la upp det såhär i Runkeeper på telefonen.

  • 2 min sakta
  • 2 min normal jogg
  • 30 sek fullt ös
  • 30 sek sakta
  • 30 sek normal jogg
  • 30 sek fullt ös
  • 30 sek sakta
  • 30 sek normalt
    …Osv i 17 min.

Jag tränar på tok för sällan intervaller, men det är så otroligt nyttigt. Jag strävar efter att få till ett högre löptempo och jag har själv inte upptäckt något som är så effektivt som intervallträning. Inte nog med det, man höjer också sina trösklar för vad man klassar som trötthet. Att verkligen få känna på den där extrema tröttheten av att tvinga sig själv att springa allt vad man kan fast man knappt kan andas och bara vill lägga sig ner och dö gör underverk!

Nej, detta är absolut ingenting jag rekommenderar för nybörjaren. Det kommer enbart bygga en dålig bild av träning. Detta gör man när man är betydligt mer erfaren som löpare och då man vill komma till en ny nivå. Jag kan varmt rekommendera 30 sek intervaller. Speciellt om ni kanske inte har så mycket tid för träning någon dag. 17 minuter och jag lovar dig att du är helt död om du verkligen kör på 🙂

Nej, nu blir det #Farmen och DÄR tappade du respekten för mig…OM du nu hade någon 😉

Kram på dig