Exakt vad räknas som en runstreak?

Runstreaken sprider sig

Det är verkligen häftigt att se hur konceptet runstreak på senare har börjat blomma ut och bli ett fenomen. Ellen Westfelt sprang länge i det tysta utan att någon egentligen kände till det. Men när fler och fler började haka på började saker hända. För det är ju ofta så med olika trender och annat – grytan sjuder länge innan det till slut börjar koka så att doften sprider sig till grannskapet.

Just nu känns det som om doften precis har börjat sprida sig till de närmaste grannarna, kollegorna och bekanta. Det är en rolig utveckling att få ta del av!

Eftersom jag har sett vilket effektivt redskap runstreaken är för att få in livsviktig rörelse i människors liv, har det blivit ett stort mål för mig att få doften att sprida sig så långt som möjligt. Runstreak är effektivt på grund av sin relativa enkelhet och den psykologiska faktorn med att siffran ökar varje dag. Om det är någonting vår hjärna älskar så är det att följa mönster och fortsätta i samma spår. Dessutom är den där ökande siffran väldigt enkel att bli stolt över eftersom den svart på vitt visar vad du faktiskt har åstadkommit.

Runstreak träningstrolleri Daniel Karlsson

Men vad räknas som en runstreak?

 

Men det finns en grundfråga som blir allt vanligare eftersom antalet utövare ökar. Det är frågan om vad som räknas som en runstreak. På senare har jag fått frågan själv och sett den på olika stället på nätet. Därför vill jag nu ge min syn på det hela.

Egentligen är det inte en fråga utan flera som handlar om samma sak, nämligen vilka olika former av rörelser som kan räknas som runstreak. Någon frågar om tisdagens innebandyträning kan räknas som en runstreak. Någon annan undrar om den tre timmar långa kajakpaddlingen kan ersätta löpturen. En tredje undrar om omvägen till busen på 1,3 km räknas. Samma fråga men i olika form – EXAKT vad räknas som en runstreak?

 

Nedan ser du den officiella definitionen av vad konceptet innebär.
(Saxat från https://www.runeveryday.com)

Runstreak international

 

Utifrån den här definitionen borde de flesta frågetecken räta ut sig.  Men inte helt. Nej, paddlingen borde inte räknas eftersom det inte innefattar löpning. Men innebandyn som enligt klockan visar 3,7 km löpning borde väl räknas? För mig finns det ett enkelt svar samtidigt som det är lite komplicerat. Jag känner mig ärligt talat schizofren när jag svarar på det här, av flera anledningar. Dels eftersom jag har olika typer av mening om mål med min runstreak, och dels för att jag är konflikrädd.

runstreak träningstrolleri

Mer rörelse!

Jag brinner för att få ut rörelse till folket. Mina ögon tåras bokstavligen varje gång någon tackar mig för att jag fått dem att komma igång. När de förklarar hur bra de mår känns det rakt in i hjärtat.

Med det som utgångspunkt vill jag vråla att precis ALLT räknas som runstreak! Cykla enhjuling iförd en björndräkt och du är en runstreakare! Bara du får upp pulsen en liten stund så är du en vinnare, är väl egentligen det jag vill säga. Men det finns också sidan inom mig som värnar om konceptet runstreak på ett annat sätt. Jag vill behålla runstreakens grundkoncept och låta det vara vad det faktiskt är. Då blir det svårt att låta vad som helst slinka igenom och räknas, och jag tycker att jag har bra argument för det.

Värna om stolthet

I min träningsfilosofi är stolthet basalt. Något som jag skriver utförligt om i min bok Runstreak. Stolthet får man genom någonting genuint och äkta. Ju tydligare din bedrift är desto starkare stolthet genererar den.
Tänk dig tre syskon, A, B och C (Deras föräldrar hade idétorka), som ställer upp i ett lopp på 5 km. Ingen av dem klassar sig som löpare.

A) Väljer att promenera hela loppet.
B) Växlar mellan att gå och springa.
C) Springer hela loppet.

Här menar jag att A känner minst stolthet. B känner mer stolthet än A, men mindre stolthet än C. C får således ut mest stolthet från loppet. Det har att göra med den bedrift man innerst inne är medveten om att man uppnått. Samma anledning som varför en person som fuskar aldrig kan uppleva samma stolthet som någon som vinner genom att följa reglerna. Trots att ingen märkte av fusket. Helt enkelt en värdering som vi alla gör inombords, där vi har många vågskålar. Exempelvis samvete, jämförelse av prestation och vetskap om faktisk potential.

Min poäng är att om en person börjar räkna med 1,5 km sprungna kilometer, kommer det att tära på den totala stoltheten som är så galet viktig. Personen kommer att ha en bakomliggande vetskap om att det ibland blivit lite otillräckligt. Det blir inte lika svart på vitt vad man har gjort.
Vi förtjänar att vara stolta! Ingenting blir bättre av att vi kortar sträckan eller börjar räkna med något ”typ löpmässigt”.

Runstreak träningstrolleri löpning

Behåll gränserna och ramarna

Jag tror inte heller det är bra att räkna med prestationer som är fysiskt mer krävande än 1,6 km löpning. Vår hjärna gillar att svart på vitt se enkelhet, och om jag hade hoppat över löpningen vid några tillfällen och istället räknat med åtta timmars trädgårdsröj, hade det tärt på min helhetsbild av min runstreak. Den hade blivit grumligare och inte lika tydlig. Gränserna blir flytande och det blir mer en form av en rörelse-streak … ish.

Det finns också ett kollektivt ansvar, anser jag, att bevara konceptets faktiska definition eftersom en förändring av definitionen direkt påverkar utövarna.
”Jaså, kör du en runstreak? Kör du minst hundra meter eller är det minst 3 minuter rörelse du kör med?” är ingen fråga jag önskar ska bli för vanlig. En liknelse är när mindre seriösa organisationerna i olika sporter dyker upp. De som utnämner sina egna SM- och VM-titlar med mera. Det får ofta effekten att begreppet och titeln urvattnas, vilket jag inte vill ska hända när det gäller runstreak. Min vilja, mål och önskan är att alla ska veta exakt vilka bedrifter som ligger bakom en runstreak.

Personlig touch

Men Ellen som har uppfunnit sin egen form av runstreak där hon springer minst 20 minuter? Nej, hon har inte tummat på definitionen. Hon har antagit runstreakens grundläggande premiss om 1,6 km per kalenderdygn och lagt på ett personligt mål om minst 20 min per dag. Hon har alltså inte på något sätt försökt sänka minikravet.

För att summara är jag helt för att man springer så ofta man kan, och att man på de dagar man inte får till det, lägger till andra former av rörelse. Men då är det ingen runstreak utan en rörelsestreak. Något som jag tokhyllar eftersom det är något genuint fantastiskt.

Jag lägger ingen värdering i vad som är bättre och sämre, men en runstreak har sina ramar som jag tycker att man ska behålla. Det är bra om de är tydliga. Både för kollektivets intresse och för att utnyttja runstreakens starka drivkraft för individens skull. En spade är en spade? Helst, och om du lyckas få bort stenen med en kratta så är det givetvis lika bra. Men krattan blir ingen spade.

Runstreak löpning

En parantes av löpning i vardagen

Min syn att se på löpning är att jag får idén om löpning, byter om och genomför passet. Min gräns har jag satt till minst 1,6 km. Sedan årsskiftet 2018 har jag dock rundat upp till 2 km. Men skulle något inträffa som gör att jag endast klarar 1,6 km så är det såklart fine, dock inte kortare.
Jag ser mitt runstreakpass som en parantes i vardagen där jag ägnar mig åt löpning i minst 1,6 km. Därför skulle jag inte räkna med en omväg till bussen där jag joggar iförd kostym. Det är nämligen inte vad jag definierar som löpning. Det är bara att springa till bussen. Om jag skulle räkna med all form av löpning jag gör under en dag hade utmaningen inte genererat samma stolthet. Det hade definitivt inte varit lika krävande. Därför hade det inte heller genererat samma tillfredställelse. Så, personligen eftersträvar jag den där parentesen i vardagen då jag ägnar mig fullt åt löpning för löpningens skull. Det ger mig, personligen, mest. Men min vilja är att du ska ägna dig åt det som ger dig mest.

Jag hoppas verkligen att min poäng framgår och att det inte handlar om att förringa någons bedrifter … för jag är som sagt konflikträdd …

Kram på dig

Om du vill läsa mer om min bok Runstreak – att springa varje dag kan du klicka på bilden nedan.
Runstreak löpning Daniel Karlsson

Min bok Runstreak går nu att förköpa!

Äntligen!

Ja, igår fick jag det glada beskedet att förlaget ville lägga upp min bok Runstreak på hemsidan och starta förköpsmöjligheten. Även om den största känslan kommer vara att få hålla boken i min hand känns detta som ett stort delmål. Jag håller fortfarande på att skriva det sista i boken och gårdagens besked gjorde det lite mer påtagligt att folk faktiskt kommer att läsa det jag skriver. En positiv press kändes vilket är roligt.

Du kan läsa mer om boken och förköpa den genom att klicka på bilden!

Runstreak bok träningstrolleri Daniel Karlsson

 

Det tog tid

Det har varit en lång och ganska krokig resa att jobba med den här boken. Det började egentligen för flera år sedan med att jag började skriva en bok om min träningsfilosofi träningstrolleri. Arbetet med boken pågick i perioder. Ibland lade ner skrivandet ett tag för att sedan återuppta det igen. Men sedan lade jag ner skrivandet helt under säkert ett år. Sedan påbörjade jag min runstreak och såg vilka effekter det hade både på mig och andra. Då kom idén om en bok om konceptet runstreak som en stark flash. Bara rubriken Runstreak – att springa varje dag gjorde mig ivrig.

runstreak löpning Daniel Karlsson träningstrolleri

Tut och kör, liksom

Jag bestämde mig för att börja skriva om det hela och att även ta med fyra andra personer som berättar om sina runstreaks. Detta för att skapa en bredd och förståelse för att en runstreak passar för många olika typer av människor och att det verkligen kan göra underverk.
Eftersom konceptet runstreak passade så innerligt bra ihop med mitt träningstrolleri, beslöt jag mig för att även ta med ett stycke som går in på den biten. Mitt mål är ju i grunden att få folk i rörelse genom min träningsfilosofi, och en runstreak är ett perfekt exempel på något konkret att ägna sig åt.

Runstreak löpning Daniel Karlsson

Snart färdig!

Nu ska jag alltså ta tag i det sista i boken och sedan skicka in texten till förlaget. Riktigt spännande men också påtagligt ångestfyllt att inte kunna korrigera mera efter det. Jag hoppas så innerligt att jag kommer att kunna påverka många människor till att få in mer rörelse i sina liv. Långa, korta, smala, tjocka. Alla mår vi bra av rörelse och att sluta se träningen som någonting man måste få gjort, för att kunna ta del av de positiva effekterna av det, är en nyckel till den bästa formen av välmående. Jag hoppas att jag kan belysa, skänka insikt och bidra till det.

Jag ser så väldigt mycket fram emot att höra vad du tycker om boken!

Kram på dig

Undvik löpning, det leder BARA till skador!

Organen måste anpassa sig till vertikalt läge

Att löpning är dåligt på massor av sätt kan knappast vara någonting som någon kunnat undvika att höra. Jag får höra det för jämnan. Man förstör sina knän, leder och fötter. Och att springa på vintern är livsfarligt. Det senaste jag fick höra var att det är livsfarligt att springa på morgonen eftersom alla organ har anpassat sig efter horisontellt läge, och att det tar upp till fem timmar innan kroppen har anpassat sig till vertikalt läge.

Attack är bästa försvar

De flesta som propagerar för löpningens faror är icke-löparna. Av någon outgrundlig anledning lever de med övertygelsen om att de vet mer om löpning och skador än de som faktiskt utövar sporten. Så är det även med träning och rörelse generellt sett – de som inte rör på sig predikar ofta, med chipspåsen i högsta hugg, om de radikala farorna med rörelse. Givetvis en enkel psykologi som går ut på att försvara sitt stillasittande och därigenom hela sin person. Enklaste försvar är attack, det är sedan gammalt.
Med den vetskapen i bakhuvudet hade jag varit nöjd om det bara stannade där. Men det finns ju även kunniga som alldeles för ofta sprider rädsla för rörelse.

Jag gjorde nyligen ett inlägg i en lokal facebookgrupp. Inlägget var en enkel uppmaning till rörelse i form av att de som skulle vilja springa tillsammans helt enkelt träffas och gör just det – springer tillsammans. Jag inledde inlägget med att berätta väldigt kort om mig själv, om min runstreak, och fortsatte sedan med att föreslå att man skulle kunna förannonsera vilken typ av pass det blir så att man de som tycker att det låter passande kan haka på. Väldigt enkelt. Grundtanken var att starta en grupp för de som gillar att springa tillsammans med andra, för de som inte känner andra löpare, för de som överlag vill träffa nytt folk, för de som vill lära sig nya löprundor och för de som kanske är rädda för att springa själva.

Löpning behöver inte vara komplicerat

Men direkt kom kommentaren ifrån en tränande person att jag bara skrev om hur ofta jag springer och inte vilken plan jag har för att få löparna att avancera och bli så bra de kan bli. Exakt den typen av tänk är det som hindrar så många människor ifrån att röra på sig. Tänket att motion måste innebära att man måste sträva efter att bli så bra som möjligt. Det ska vara utmattande, planerat på ett neurofysiskt stadie och inriktat på snabba och effektiva resultat. Vad hände med att bara röra på sig? Vad hände med att få frisk luft och att känna välbefinnande och stolthet? Varför måste allting hela tiden dras till sin spets? Måste det vara så komplicerat?

Även kunniga varnar för rörelse

Efter det kommenterade även en löpcoach att det faktiskt inte ”bara” är att springa, och menade att löpning är förenat med stor skaderisk om man inte gör det på rätt sätt. Löpcoachen och jag fick ett bra snack och vi redde ut begreppen även om vi inte var helt överens. Så det är helt fine, men det är inte första gången jag möter motståndet för löpning hos dem som jag allra mest hade hoppats skulle förespråka rörelsen och vara mer positiva.
Jag fattar att det hos en löpcoach absolut kan finnas ett tänk att om löpningen blir för tillgänglig och enkel så blir det mindre jobb och pengar in på kontot. Om bilden av att löpning är farligt, om man inte anlitar en löpcoach, får leva gynnar det givetvis löpcoachen. Men det är väl där någonstans som jag vill rycka in. Vill få människor att slappna av en smula och inse att det är inte behöver vara så avancerat som många vill få det till. Det behöver dessutom inte vara så skadligt.

Runstreak

Runstreak, att springa varje dag, får ju också kritik i samma veva och av samma karaktär. Men folk blandar ständigt ihop löpning och löpning. Att springa intervaller på en 400 meter lång bana, i högt tempo med overstride, ÄR de facto överlägset mycket mer skadligt än vad det är att jogga 5 km två gånger i veckan i lågpuls och med hög stegfrekvens. Ja, faktiskt oavsett om du har en generellt dålig löpstil. Det går liksom inte att jämställa stötarna och förslitningen som uppstår mellan den ena och den andra formen av löpning.

Statistiken bedrar

Statistiken säger att ca 80% av alla löpare drabbas av skador. Mig veterligen finns det ingen statistik som pekar ut exakt vilka typer av löpare som oftast drabbas, men jag skulle kunna svära på att den typen som joggar kort och långsamt är en försvinnande liten andel av den procenten. De som toppar är med största sannolikhet hastighetslöpare, hinderlöpare och säsongslöpare. Kritiken som runstreak får är ibland att en upprepad rörelse leder till skador och att allsidig träning är att föredra. Det stämmer förvisso ofta men inte alltid. Inte fullt ut. Det är verkligen inte så enkelt. Det finns några saker som det påståendet inte tar hänsyn till. Som exempelvis att …

… rörelser som upprepas kontrollerat och skonsamt stärker kroppens inblandade delar som skelett, leder, muskler och ligament.

… karaktären av den upprepade rörelsen är av högsta relevans. Att lunka 1,6 km går inte att jämställa med att springa 10 km i högt tempo.

… en runstreak utesluter inte allsidig träning. Utöver kort och långsam jogg förespråkar även runstreakare en allsidig träning vid sidan av.

… olika tränade personer har olika chans att skadas. Eftersom vi vet att skonsam upprepad träning, som runstreak innebär, stärker kroppen på ett effektivt sett, skulle jag vilja påstå att en som runstreakar är mer förberedd och mindre skadebenägen än en som springer då och då. Som sagt, speciellt om man inte ägnar sig åt lågpulslöpning.

Runstreak-kritiker som fokuserar på fart och tider har i stort sett alltid en felaktig utgångsbild av konceptet runstreak. I dagarna pratade jag med en annan löpcoach som tvärtemot vad kritikerna hävdar, menar att han hittills inte stött på en enda motions-lågpulsare som skadat sig som ett direkt resultat av den formen av löpning.

running löpning löpare schack

Lågpuls är löpningens schack

För att summera tycker jag att det är tröttsamt att löpning alltid klumpas ihop och får en felaktig stämpel på sig att vara uteslutande skadligt. Det är lite som att säga att sport har en hög skaderisk, vilket ju faktiskt är helt sant. Men påståendet tar inte hänsyn till att schack faktiskt är odiskutabelt skonsamt. Jag skulle vilja påstå att lågpulslöpning är sportens schack. Schackspelare är dessutom smarta. Var smart – spring sakta och tryggt, och njut!

Ellens 2000:e Runstreakdag

Runstreak paceonearth

Finns det hjärterum …

Vi kom iväg i helt okej tid ändå! Det brukar ju liksom inte bli så när hela familjen ska pallra sig iväg. Men jag, sambon och våra tre kids satte oss i en fullknökad bil och insåg först då att det nog skulle bli problem. Denna lördag skulle vi nämligen även få in en fakir och hans packning. Tack och lov lyckades vi med nöd och näppe dock att klämma in alltsammans. Sen bar det av mot Norrtälje!

Mot Vätö

Målet var en stuga på Vätö som ligger ca 17 km nordöst om Norrtälje. Där skulle vi träffa Johnny, Emmy och framförallt Ellen som alltså dagen efter skulle springa sin 2000:e runstreak dag. Sug på det en stund: Springa varje dag i 2000 dagar. Coolt!

runstreak löpning

När vi kom fram var Ellen och Johnny redan på plats och hade fixat gudomlig lunch åt oss.

runstreak

När vi hade installerat oss tog jag, Ellen och Emmy en skön löptur på ca 8,5 km. Det är alltid coolt att springa med människor som lyckats med bedrifter som känns långt över sin egen förmåga. Medan vi sprang tänkte jag på att de för en kort tid sedan hade sprungit Sandsjöbacka Trail. Vi pratar alltså tre dagars löpning med ökande distans i tuff terräng. 25 km på fredagen, 50 km på lördag och 89 km på söndagen. Helt galet fantastiskt.

runstreak löpning löpare
Jag och Emmy
löpning runstreak
Emmy och Ellen på språng
löpning snö vinter
Jag i förgrunden och Ellen och Emmy som kämpar sig igenom skaren
runstreak löpning löpare
Lättsprånget i vackra vidder

Festnatt

Väl hemma igen började vi att fixa inför kvällen. Vinet åkte fram och det var en allmänt munter och förväntansfull stämning. Martin, fakiren, drog ihop en episk lasagne med chevre som fortfarande får det att vattnas i munnen på mig av blotta tanken. Vi skålande i förtid i champagne åt Ellens 2000:e dag och hyllade henne i alla fall en smula av det hon egentligen är värd.

runstreak middag
Den episka lasagnen dukades fram

På kvällen tände vi bastun och hade en sagolikt mysig stund i förrummet och i den iskalla duschen under en stjärnklar himmel. Barnen hade hur kul som helst och den klassiska repliken ”stäng dörren!” upprepades så många gånger att jag gissar att det fortfarande ekar.

bastu

rolig fest party
Roligt … men svårt att förklara …

Dag 2000

Det blev en sen kväll och löprundan som skulle äga rum vid klockan 10 på söndagen blev av någon outgrundlig anledning framskjuten till strax efter 11.

löpare
Johnny laddar med tandborstning medan jag peppar honom

Ögonen på de flesta av oss var lika grusiga som vägen utanför som vi strax skulle springa på.
Men som alltid, när löparkläderna åker på infinner sig en piggare känsla i kroppen. I alla fall hos mig.

Runstreak Yoga draken
Jag fick feeling och körde lite amatöryoga.

Det blev en kortare pass. Ett riktigt njutfullt pass på dryga 20 minuter. Vi sprang ut på varenda brygga längst vattnet och var sådär lekfullt barnsliga som man kan vara när man är ett glatt gäng som firar sin vän.

löpning
Ellen och Emmy brygg-streakar
runstreak springa löpning
Ellen, Emmy och Johnny tuffar på
runstreak löpare
Johnny, Ellen och Emmy

 

Martin filmade med sin drönare och klippte hastigt ihop den här filmen av vårt äventyr. Håll till godo!

Podcast inspelning och hej då

När löprundan var slut och vi hade landat igen, riggade Johnny upp en tillfällig podcaststudio för att spela in ett kortare avsnitt dagen till ära. Resultatet blev att jag, Emmy, Ellen och Johnny diskuterade våra runstrecks. Om man vill lyssna på det avsnittet kan man klicka HÄR.

paceonearth podcast
Inspelning av avsnitt #99 av paceonearth podcast

Sedan var det dags för mig med familj att packa oss iväg. Jag hade ett gig som jag hann till med mycket lite marginal.

Överlag ett fantastiskt roligt äventyr med goda vänner. Det här får vi göra om! När jag firar min tvååriga runstreak? När Ellen firar 3000 dagar? När Emmy firar 500 dagar? När Martin firar 100 dagar? Vem vet?

Kram på dig!

 

Runstreak:ens sanna natur

runstreak löpning

Innan det nya året skulle börja, skapade paceonearth.se en facebooksida som hette Runstreak-utmaning Januari 2019. Helt enkelt en uppmaning och en utmaning att springa varje dag i hela januari. Mest för dem som inte har provat förut, men också för dem som testat en runstreak förut.
Ja, givetvis hängde många på som redan är långt inne i sin runstreak.

För cirka ett år sedan menade jag att man måste vara en van löpare för att inleda en runstreak. Ellen ”Runstreak-gurun” Westfelts uppmuntran till nybörjare om att inleda en runstreak höll jag helt enkelt inte med om. Jag och Ellen har haft någon diskussion om detta då vi sa rakt emot varandra, vilket var intressant.

Jag gav vika … 

Men med tiden ändrade jag dock sakta min uppfattning. Speciellt då jag lyfte blicken från min egen runstreak och började ta del av andras upplevelser. Och på januaris sista dag, när hurra-ropen började strömma in på sidan, tårades mina ögon. Upplevelserna som deltagarna delade med sig av var helt fantastiska.
Det var den sista droppen som fick mig att fullt ut inse runstreakens sanna natur. Ellen hade rätt och jag hade fel.

Eftersom jag nyligen skrev ett blogginlägg om hur Ewerlöf & Månström klankade ner på konceptet runstreak, och felaktigt trodde att det samspelade med någon sorts #AldrigVila -anda, tänkte jag att ett blogginlägg som visar upp runstreckens sanna natur är på sin plats.

Så mina damer och herrar, jag ska inte säga mycket mer själv nu utan låta citaten tala för sig själva. Läs och njut!

Vi börjar med ett citat ifrån en person som mailade mig, men som ville vara anonym:

”Jag har ett motionsintresse, har gjort allt möjligt genom åren . De sista 10 åren har jag kämpat med psykisk sjukdom . Har haft turen att få god hjälp av psykiatrin, av vänner och familj. Så det blev sakta bättre . Jag kände att jag mådde bättre av att träna, men sa så sent som för ett år sen att man kan ju inte träna varje dag.

Så i somras blev jag tvungen att sluta med antidepressiv medicin pga biverkningar. Hade så ont i magen att jag blev liggandes pga medicinen och så kunde jag ju inte ha det. Så jag slutade med medicinen ( i samråd med läkare) och tänkte att vad ska jag göra nu? Ville inte ner i den djupa gropen igen. Då stötte jag på begreppet runstreak och lyssnade också på Ellens pod. Jag tänkte att i stället för att ta min medicin varje dag ska jag springa varje dag. Den här nya medicinen tar 20 min per dag, men det är ok.

Det var i augusti. Första effekten jag märkte var att det gick lätt att småprata i fikarummet igen. Sen märkte jag att jag mådde så mycket bättre efter löpningen på kvällarna. Sedan att jag började tänka på annat , vilka kläder ska jag springa i till vintern osv. Betydligt bättre att grubbla på än att grubbla på tyngre saker.

Innan detta så motionerade jag, gick vandringar i bergen , joggade, gick på cirkelpass mm. Körde ofta slut på mig. När jag började min runstreak körde jag med en mile, nu blir det allt från 2-8 km. Jag har haft betydligt större effekt av det här än av den träning jag gjorde tidigare. Sedan har jag fått sluta och börja om pga sjukdom men det spelar ingen roll. Effekterna på psyket sitter i under uppehållet och sen har jag startat om när jag har klarat av att gå en promenad i raskt tempo.
Och apropå vila, efter en tur som varit extra tuff, antingen pga sträckan eller att jag har sprungit i slalombacke så är jag extra noga att springa lugnt och kort i några dagar efteråt , det ser jag som aktiv vila.”

Nu följer några urklipp från dagen då runstreak-utmaningen Januari 2019 var avklarad

runstreakrunstreak löpningrunstreak springa varje daglöpning runstreakrunstreakrunstreak löpningrunstreaklöpning runstreakrunstreak löpningrunstreakRunstreak löpningRunstreak löpningRunstreak löpningrunstreakRunstreakrunstreak löpningRunstreak löpningRunstreak löpninglöpning runstreak runstreak

En kort summering

Det var några som inte klarade det. Ofta handlade det då om sjukdom, vilket återigen bevisar att runstreakare inte är några extrema knäppgökar som strävar efter att äventyra sin hälsa. Blir man sjuk är det bara att vara stolt över det man klarade och sedan börjar man om! Det är verkligen inte svårare än så. Det är en väldigt rolig och nyttig lek!

En annan viktig sak att tillägga är att det är frivilligt. Det är just den fria viljan att göra en sån här grej som genererar enorm stolthet. Det tror jag att alla kan se genom att läsa citaten. Att själv ta tag i sin hälsa och att själv bestämma att man ska röra sig varje dag är en moget, viktigt och fantastiskt beslut.

Jag har också fått enormt fina kommentarer efter mitt förra inlägg om Runstreak, där många berättade kort om vad runstreak handlar om för dem. De fina citaten sparar jag till nästa blogginlägg!

Runstreakare såväl som icke-runstreakare … Kram på dig!

Klicka här för att läsa mer om min bok Runstreak – att springa varje dag, samt om hur du kan beställa den.
Runstreak löpning Daniel Karlsson

Runstreak – Anta utmaningen du också!

löpning springaNär man hör begreppet runstreak är det lätt att tro att det handlar om att springa naken på en fotbollsplan. Detta så länge man kan tills att polis eller vakter hindrar en. Och även om det också är en form av motion är det ingenting jag vill uppmuntra till. Ja, så länge du inte lyckas dra ihop ett slutet sällskap som verkligen vill se dig springa naken, utan risk för att någon utomstående behöver få syn på spektaklet. Men som sagt, det är verkligen inte den typen av runstreak jag nu ska skriva om.
Vilken onödigt lång inledning det här blev …

Vad är en runstreak?

Runstreak löpning
En runstreak innebär helt enkelt att du springer minst 1,6 km varje dag i så många dagar i följd som möjligt. Sen finns det egentligen inga övriga regler men många väljer att sätta upp olika regler som passar just dem.
Min regel är att själva löpturen ska vara en parantes i vardagen som endast ägnas åt just löpning, både mentalt och fysiskt. Nej, jag menar inte att jag inte får fundera på annat under löpturen, utan att det ska vara en löp-parantes som innefattar idén om att ta en löptur, förberedelsen inför löpningen och själva löpningen. En parantes av rörelse varje dag.
Detta till skillnad ifrån att på jobbet komma på att man idag måste springa, och därför slentrian-springer lite grann i sina vanliga kontorskläder i korridoren.
Men det är en regel som känns bäst för mig. Vad som känns bäst för dig bestämmer bara du.

Jag själv antog den här utmaningen den 20:e februari, 2018. Det betyder att jag idag har sprungit varje dag i 574 dagar på raken.

Om du vill läsa ännu mer ingående om vad en runstreak är, samt få massor av tips, inspiration och kunskap om löpning i allmänhet finns boken Runstreak – att springa varje dag, som jag superpartiskt varmt rekommenderar. (Klicka på bilden för mer info samt för att beställa)

Runstreak löpning Daniel Karlsson

Varför springa varje dag?

För att få in rörelse i ditt liv på ett väldigt enkelt sätt! Jag antog utmaningen då jag hade blivit intresserad av att springa ultradistanser, men ännu inte var redo. Ultra innebär alltså att man springer längre än ett maraton som alltså är 42 km. När jag lyssnade på Ellen Westfelt och Johnny Hällneby i deras podcast paceonearth.se, nämnde de att en runstreak-konceptet i sig faktiskt är ultra. Jag höll med dem och tog därför beslutet att göra det, och har sedan dess hållit i min streak.
Ellen Westfelt själv började springa den 4:e September 2013 vilket innebär att hon nu har sprungit i imponerande 2195 dagar i rad!

Skapa stolthet

Men frågan var ju varför man ska springa varje dag? För mig var det alltså att jag ville göra någonting ”ultra”, innan jag var förberedd på en äkta ultradistans. Men sedan passade det även in i min träningsfilosofi eftersom den lyfter fram vikten av att känna sig stolt över vad man gör. När man har sprungit varje dag i exempelvis 20 dagar, infinner sig en triggande stolthet som håller i sig och ökar för varje dag.

Skapa kontinuitet

Att inleda en runstreak är ett ypperligt effektivt och enkelt sätt att få in rörelse i vardagen. Konceptet är enkelt och själva rörelsen är enkel.
Ditt gym är utanför ytterdörren och passet blir aldrig fullsatt. Du behöver inte betala någon medlemsavgift och du får frisk luft och lugn och ro. Dessutom slipper du krångliga scheman och en vrålande PT. Du skapar helt enkelt din egen träning och blir din egen PT och utför något som i stort sett alla människor rimligen klarar av.

Slipp ursäkterna

runstreak löpning
En runstreak har också någonting extraordinärt med sig som nästan alla som provat vittnar om. Det är att de vanligaste ursäkterna för att slippa träna aldrig riktigt får fäste. De får liksom aldrig tillfälle att ens ploppa upp, utan lyser istället med sin frånvaro. Varför det är så beror till viss del på utmaningens enkelhet, men också på att man långt i förväg faktiskt vet vad som gäller. Man är, från och med det att man fattar beslutet, fullt medveten om vad som kommer att hända varje dag en lång tid framöver. Detta till skillnad ifrån att lite mer luddigt bestämma sig för att börja träna och inte veta exakt när och hur. Ett sådant upplägg skapar en stark grogund för ursäkter som får en att skjuta på träningen tills imorgon. Ofta får det också effekten att man genomför betydligt mindre ansträngande träning än vad man tänkt sig. En promenad kanske duger istället för den där tänkta löprundan …

Siffrans pepp

runstreak löpningDessutom har runstreaken en extrem styrka i det att siffran ökar varje dag. Våra hjärnor gillar simplicitet, kontinuitet och ogillar förändring. Att efter sju löpdagar plötsligt bryta sin runstreak, är betydligt  mycket svårare än att hoppa över en vanlig löptur. Därför tipsar jag alltid om att ha dina dagar tydligt synliga till vardags. Gärna en kalender på väggen där du varje dag fyller i hur långt du sprungit eller bara att du sprungit.

Följ andra runstreakare

runstreak sverige
Ellen Westfelt från paceonearth.se har skapat en sida på facebook som heter Runstreak Sverige där du är jättevälkommen som medlem. Där kan man skriva om sin egen runstreak och få pepp ifrån andra, eller läsa inspirerande ord ifrån andra som runstreakar.  Du kan dessutom hitta andra genom att följa hashtaggen #runstreak på exempelvis instagram.
Jag själv lägger ut en löpbild för varje löpdag på min instagram @trollkarlen_daniel_karlsson

Frågor?

Om du har några andra frågor är du jättevälkommen att ställa dem i kommentarerna nedan eller maila mig på magi(at)danielkarlsson.com

Så kom igen nu! Häng med in i runstreckens värld och ha kul med oss andra!

Kram på dig!

Glöm inte att prenumerera för att få veta när nästa inlägg på bloggen dyker upp:

 

 

300 dagar av löpning VARJE dag!

Ja, så kom den dagen också. Jag minns så väl mina första 100 dagar och det känns som det var ungefär en månad sedan jag sprang min 200:e dag. Nu har jag alltså sprungit i 300 dagar på raken. Minst en engelsk mile varje dag.

Den första frågan jag får när jag kliver över en sådan jämn siffra är ”hur känns det?”. Jag måste vara helt ärlig med att säga att det känns mindre och mindre fantastiskt för varje gång. Mina första 100 kändes helt otroliga, mina första 200 mera ”kul!” och igår kändes det ganska mycket som vilken dag som helst. Förut har jag samlat ihop folk som jag sprungit med för att fira, men nu har jag nog gått vidare och känner att dag 365 är mer värd att fira.

Men visst är jag glad! Det är ju inte det att jag inte är stolt över konceptet och hela fenomenet, utan det är nog bara att det blivit normaliserat i mitt huvud. Lite som att fira att jag sköter min hygien. Usch, vad det låter tråkigt och jag jämför nog lite snett, men jag hoppas att du förstår vad jag menar 🙂

Den andra frågan jag får är om jag ska sluta vid 365 eller vid vilken dag jag säger stopp. För mig är min runstreak som rymden – jag vet helt enkelt inte. Det enda jag vet är att jag har väldigt långtgående drömmar och just nu ser jag inte något slut. Tiden får utvisa och tills dess har jag hur roligt som helst 🙂

Det är intressant ändå varför jag valde att anta den här utmaningen. När jag blickar tillbaka på mitt liv ser jag att jag ständigt tagit val som inte tillhör normen. Sporterna jag gillat har oftast inte varit de mest populära och mina hobbies har alltid varit udda. Se bara på min hobby trolleri som också blev mitt högst ovanliga yrke. Jag har alltid gillat de där stigarna som går bredvid den stora vägen och som viker av ifrån den större leden. Att springa varje dag måste jag verkligen kategorisera som ett sådant val – en högst ovanlig företeelse som få ens kan föreställa sig. Redan vid den insikten var jag fast och jag valde att springa varje dag.

Kram på dig

Nytänk!

Hej på dig!

Under en lång period har jag haft uppehåll här och istället bloggat och hänvisat till min blogg på kulmedkids.se. Men av många anledningar har jag nu tänkt om och bestämt mig för att blogga här igen. Kulmedkids.se är en familjepodd och därför har jag beslutat mig för att försöka hålla min inlägg där så mycket som möjligt riktade till föräldrar, medan jag här ämnar skriva vitt och brett om mitt träningstrolleri. Jag brinner mer och mer för varje dag  för tanken på att nå ut med min träningsfilosofi till så många som möjligt, och därför känns det trist att se att besökarantalet här ökar medan jag inte är här och levererar några fler inlägg.
Så, planen blir alltså att nu fortsätta blogga här precis som vanligt, men att inkludera inlägg mera riktade direkt till föräldrar på kulmedkids.se. Följ på båda ställena 🙂

Så hur går det för mig och min träning då? Sedan nästan ett år tillbaka ägnar jag mig uteslutande åt löpning som verkligen har kommit att blivit min passion. Jag kör vidare med min runstreak, det vill säga att jag springer varje dag, och igår sprang jag min 271:a dag på raken. Det flyter på hur bra som helst även om det har varit förkylningstider på senare, vilket har satt käppar i hjulen för mina långpass. Nyligen blev det dock ett längre pass på dryga 22km där jag gav mig ut och upptäckte nya områden som jag inte sprungit på tidigare. De där långpassen är så underbara att jag kan bli tårögd. Att bara låta benen mata på och inte veta exakt var man hamnar är en fantastisk känsla. Att man kan ta sig så pass långt och springa sådär länge stärker en inifrån och ut på ett sätt som jag inte upplevt att något annat gör. Jag önskar att fler skulle hitta verktygen till att pusha sig själv förbi den där gränsen till vad man tror är möjligt, och få uppleva kicken som jag har blivit totalt kär i. Hur man gör det är ju inte alltid enkelt för alla. Vi är alla olika, vilket är grunden i min träningsfilosofi till skillnad ifrån klassisk träningsmedia, och vad som fungerar för just dig måste du tillåta dig själv att utforska. Men det finns generella nycklar och strategier som jag delvis delar med mig av här.

Jag hoppas du följer bloggen och att du får inspiration till att komma igång med din löpning eller utveckla din redan befintliga löpning vidare!

Kram på dig!

Kvitto efter kvitto på att Träningstrolleri fungerar

Även om jag blir glad varje gång har jag slutat förvånats. När jag för några år sen själv började förstå min egen träningsfilosofi såg jag bitarna falla på plast allt oftare och enklare. De faller fortfarande på plats och det blir ständiga jaha-upplevelser som passar så bra in och ständigt bevisar att mitt sätt att tänka är unikt och något som verkar ha gått totalt förbi traditionell träningsmedia.

Idag gjorde jag en youtubesökning på ”Runstreak” och lyssnade på en mängd youtubers som berättade om sina runstreaks. För er som missat så innebär alltså en runstreak att springa varje dag. Till det kommer olika regler där den vanligaste premissen är att man ska springa MINST 1 mile (1,6km) varje dag. Oavsett vad. Varje dag.

Jag sprang idag min 74e dag på raken trots att jag vaknade med kraftig förkylning där halsen var paj. Jag sprang givetvis bara 1,6km och i ett tempo som var precis på gränsen till att gå eftersom jag är väl insatt i faran med träning vid olika sjukdomstillstånd. Min sambo är sjuksköterska och barnmorska och påminner mig ständigt. Att springa under viss sjukdom är mitt eget beslut och något jag bestämt avråder andra ifrån att göra.

Tidigare har jag bläddrat igenom i princip alla böcker om träning som finns tillgängliga på olika bokhandlare men ingen talar om träning på samma sätt som jag ser det. Det talas om att om man verkligen vill se sitt favoritprogram kan man träna framför TV:n. Det säger precis allt – man ska behålla sin negativa bild av träning och genomlida den. Det är och har alltid varit träningsmedias grundbudskap. Något som inte fungerade på mig och som bevisligen rent statistiskt inte fungerar på majoriteten av världens befolkning.

Idag fick jag alltså ännu ett kvitto på att min filosofi träningstrolleri är något helt annat är något annat där ute i träningsvärlden. Jag sökte alltså på ”Runstreak” och tittade på ett tjugotal klipp där ALLA talade om att det krävdes en enorm motivation och dedikation. Att det krävdes ett nästan övermänskligt mentalt åtagande och en total hängivenhet. Alla var överens. Alla utom jag.
För mig är lusten och glädjen allt och jag förstår varför deras runstreak kräver allt det som de pratar om. Medan det för mig är relativt enkelt. Vi har helt olika inställning. De har behållt sin negativa bild av konceptet och genomlidit det vilket är förklaringen till att det kräver åtagande, hängivelse, motivation och dedikation. Jag, å andra sidan, har byggt en vacker bild av min runstreak och gör det därför utan att behöva göra samma uppoffring. Jag mår bra av det. Mentalt och psykiskt. Det skänker mig stolthet vilket gynnar min bild av runstreaken och träning ännu mer.
Att jag började med att ta itu med och inse att min inre bild av träning gjorde all skillnad var det bästa jag kunde göra. Det är det som har tagit mig dit jag är idag. En naturlig träningsmänniska.

Det är så härligt att ännu en gång få ett kvitto på att min filosofi träningstrolleri är något helt annat än all vanlig träningsmedia och det som i stort sett alla träningsprofiler pratar om. Nej, jag är inte kaxig eller tuff på något sätt. Tvärtom är jag extremt ödmjukt överlycklig över att ha funnit det jag funnit. Och varje gång jag får möjlighet att övertyga någon annan och de säger precis samma sak, att de nu tänker helt annorlunda än förut, så blir jag bara överlycklig.

Kram på dig

Nästan sexuellt …

Idag fick jag springa medan det var ljust vilket är något jag föredrar. Det är något glatt och positivt med ljuset liksom. Något som får mig att känna mig piggare under hela löpturen. Det var banne mig min 21:a löpdag på raken nu. Det börjar ta sig!

När jag vaknade imorse kände jag mig ganska täppt. Mer förkyld än igår. Därför bestämde jag mig för att springa 5 km i väldigt lugnt tempo så att jag knappt blev andfådd. Men när jag började nära mig mål gick det inte att stanna. Jag kom in i den där underbara känslan där jag bara inte kan sluta. Jag önskar verkligen att fler fick uppleva den känslan för det är verkligen någonting magiskt. Benen bara går och det känns ärligt talat nästan som en sexuell upplevelse där man verkligen inte vill bryta mitt i, så att säga. Jag gissar att många av er kan relatera till det 😉

Jag beslöt mig därför att fortsätta lite till i samma lugna tempo. Det hela resulterade i 10 väldigt långsamma kilometer av ren kärlek. Jag måste bli bättre på att inte sikta på distansen utan istället fokusera på tiden. Lära mig att det är ok med ett långsamt tempo, för jösses vad jag älskar de där lågtemporundorna!

Nu är det sängen som gäller och vård av min mellangrabben som ligger här med 40 graders feber. Ska kika på en dokumentär på youtube som heter Life in a day som tydligen handlar om ett ultralopp på 100 miles.