Vänta inte, gör det enkelt men gör det NU.


Samtidigt som varmvattnet rinner längst din rygg på utsidan sprids en rysning av välbehag längst din ryggrad på insidan. Den där varmduschen är svår att avsluta. En liten stund till bara, tänker du. Men den där lilla stunden blir längre och längre och det är svårt att sluta skruva på kranen så att det hela tiden blir lite varmare. Tanken på hur kallt det kommer bli när du kliver ur duschen gör att ännu en rysning går längst din ryggrad.

Det är samma sak för den som vill komma igång med träning. Man inväntar det där perfekta ögonblicket. Det är ju så himla bekvämt att vara där du är just nu och att skjuta fram träningen. I soffan är det mjukt, varmt och skönt. Ute kan det vara lite blåsigt och kämpigt. En liten stund till bara, tänker du. Men den där stunden blir längre och är svårt att motstå att hela tiden hitta nya ursäkter till att inte ta tag i träningen. Tanken på hur jobbigt det är att resa dig ur soffan, ta på dig träningskläder och faktiskt genomföra träningen gör att en rysning av obehag sprids längst din ryggrad.

Ett av de största misstagen man gör som nybörjare är att man vill för mycket för fort. Lite som en hormonsinn tonåring, och det slutar oftast inte bra. Vi är alla små snöflingor i början och vi kan inte jämföra oss med de stora snöbollarna som har tränat i åratal. I stället ska vi börja väldigt lätt som den lilla snöflinga vi är och med tiden bli större och större.

Under powerwalken imorse slog det mig att platsen jag gick på ganska tydligt visar min filosofi. Därför stannade jag och tog fotot till det här inlägget. Det kan ta emot att ge sig ut i den gropiga och backiga stigen, men välj en annan väg i början! Välj den flata, mjuka och vackra plankstigen ovanför den riktiga gropiga och backiga stigen. Gå lugnt och tryggt i början tills du kommit igång. DÅ kan du ge dig ut i terrängen och testa dina vingar. Och titta inte på de stora snöbollarna med skam, utan acceptera att du just nu är en snöflinga, och var stolt över det och att du faktiskt gör något. Se inte det du gör som något litet, utan som något litet i början av något stort.

Jag har kommit långt i min träning. Jag går just nu powerwalks främst för att vakna till och orka med att vara en tålmodig partner och pappa till våra tre barn på 2, 4 och 5 år. För mig finns det absolut inget motstånd i att gå upp vid 06 och ge mig ut på en timmes powerwalk. Jag går väldigt fort och blir i princip aldrig trött. Jag är van vid längre distanser av löpning och är nog en hyffsat stor snöboll, men jag var också en snöflinga i början och har låtit det ta tid att bli bättre, starkare och mer van. Vi måste alla inse att vi bara kan vara där vi är just nu, och att det vi gör just nu för oss framåt.

Den där perfekta stunden att kliva ut ur duschen kommer inte. Det kommer att vara lite kallt. Det där magiska ögonblicket när det är dags att träna kommer inte heller att komma. Det kommer att kännas motigt i början. Men när man väl kliver ut ur duschen och torkar sig känns det inte så farligt som man föreställt sig. Det är ganska skönt att få på sig kläderna och man känner sig fräsch inte alls kall längre. När man väl får på sig träningskläderna och ger sig ut så är det inte så farligt som man trott. Det är faktiskt riktigt skönt!

Så tänk aldrig igen en negativ tanke om det du faktiskt fått gjort. Tänk inte att det inte var snabbt nog, inte långt nog eller inte intensivt nog. Det var något. Om du vågar känna dig riktigt stolt över de små bedrifterna kommer du att bli modig nog att pressa dig själv till de stora bedrifter. Titta på bilden nedan och fundera en stund på hur de här två olika tankarna påverkar deras inre bild av träning.

 

Morgonpromenader för ALLAS skull!

Sedan tre dagar tillbaka har jag haft en sån sinnessjuk träningsvärk i benen. Det har alltså varit på din nivån att jag kan garantera att alla grannar är övertygade om att jag tre dagar på raken har bajsat ner mig. Jag går exakt som om jag bajsat ner mig.  Det har givetvis gjort att jag inte har tagit någon löprunda på ett tag. Ja, 4 dagar är för mig en evighet utan löpning. Så igår var det en sån där underbar sommarkväll. En sån där riktigt Ledin-kväll, och jag kände att att jag inte får missa en enda sådan kväll i sommar. Jag måste verkligen utnyttja varje sådan kväll med ett skönt löppass! Men träningsvärken släpper ju inte!!! J?¤¤%!-a benböj!

Men så fick jag en idé att börja med powerwalks på morgnarna eftersom man ju egentligen inte heller borde missa de vackra vårmorgnarna. Det funkar ju trots träningsvärk. Så jag satte klockan på 06 och gick ut. Det var kallt, lite snöigt och benen gjorde ont. Men jag kommer att fortsätta med det. Varför? Främst av 3 anledningar och med stark betoning på punkt 3.

  1. Jag har ett mål att gå ner i vikt nu och att slimma till mig en smula. Det är ju egentligen inte alls mitt mål med träning, men har på senare tid dykt upp i skallen som den där hackspetten i Kalles jul.
  2. Jag vill ta tillvara på dagarna, naturen och livet. Det känns ju som om jag gör det dels genom att stiga upp tidigare samt att jag alltså ger mig ut i naturen.
  3. Den mest fantastiska bieffekten. Jag vet inte om du som läser det här har barn och jag vet inte om du har 3 små barn i åldrarna 2, 4, 5. Oavsett kan jag berätta att det på morgnarna kan vara ganska frustrerande. Det blir ofta små duster och ganska många suckar, stön och stånk. När jag kom hem var jag väldigt vaken och hade ett lätt endorfinpåslag och kände mig mer laddad än någonsin att ta emot knattarna med frukosten som jag hann förbereda.

En av de mest fantastiska bieffekterna med träning är att man blir väldigt mycket mer stresstålig och får ett oerhört mycket bättre tålamod. Man blir gladare! Om jag tar mina powerwalks så mår jag bättre vilket kommer att göra att mina barn får en gladare pappa och min sambo får en gladare partner. Det finns inga jag älskar så mycket som dem och de förtjänar inte mig inte som sur, vresig och irriterad. De förtjänar mig som stöttande och som någon som gör dem glada och som orkar hantera deras trötthet.

Summan av det hela blir att jag kommer att fortsätta med mina morgonpromenader men givetvis inte räkna in det so någon form av träning. Dvs jag fortsätter träna precis som vanligt men utökar med morgonpromenader.

Ytterligare ett mål med mina promenader ska bli tempot. Jag är medveten om att jag är ganska bra på att gå fort. Idag gjorde dock träningsvärken att jag inte riktigt kom upp i tempo. Det blev 4,71 km på 41 min. Dvs 8:43 min/km.
Jag har en noterad promenad på 6,34km på 51:13min. Tempo 8:05min/km. Det ska pressas!

Kram på dig