Första veckan

Ja, men det här gick ju helt okej ändå! Första veckan av min viktresa.

Tanken om att gå ner i vikt har grott hos mig en längre tid nu. Och när jag misslyckades något kopiöst med mina ultraintervaller var det droppen som fick silverbägaren att rinna över och explodera i professor Balthazar-färger. Bättre kost, bättre hälsa och ett lättare löpsteg är väl aldrig fel?

Den misslyckade ultrautmaningen

Jag kände mig lite sliten redan innan intervallerna men kände ett start behov att pusha mig själv. Tyvärr höll jag ju bara till 32 km innan mina knän rasade ihop. Nej, så kan vi inte ha det! Ja, det var ju något annat i kroppen också visade det sig, men vikten ska ändå ner. Det kan givetvis bara komma gott ur det eftersom jag har många extrakilon att bli av med. Men jag har en fantastisk t-shirtkropp som gör att folk blir förvånade när jag säger det. Men jag lovar, om ni ser mig utan tshirt skulle ni förstå.

Jag har känt mig märklig sedan det där misslyckades försöket. Seg, trött och allmänt kraftlös. Men i förrgår besökte vi Täby Extreme Challenge för att titta på alla hjältar som sprang.
Det gjorde mig så inspirerad att jag var tvungen att prova hur mitt psyke fungerade om jag sprang runt vår radhuslänga ganska många varv. 380 meter mätte jag den ovala rundan till. Jag sprang och sprang och det flöt på ganska fint. Men när sambon skulle iväg på nattjobb fick jag lov att avbryta och ta över barnen. Det blev ca 67 varv och min löparklocka mätte distansen till 25 km.

runstreak löpning

Ge mig skräpföda nu!

Igår tänkte jag försöka springa några varv igen. Då var jag tvungen att sluta efter drygt 4 km för att jag höll på att spy. Helt galet. Jag förstod precis ingenting. Trots att jag verkligen bara har slutat att proppa i mig en massa godis och andra onyttigheter, samt har börjat att äta en portion istället för tre, skrek min kropp efter godsaker. Jag såg ett gäng chevretoasts framför mig. En ostmacka, scones, öl, en liter kall havredryck …
Jag ville ha allt och nu! När jag tittade på min puls under löprundan visade det sig att den hade varit under högtryck nästan hela tiden. Trots att jag lufsade. Kanske något knas i kroppen.

Några andra förändringar har jag faktiskt inte gjort, utan jag har helt enkelt gjort ganska självklara och uppenbara val. Efter att ha rådfrågat några kunniga har samtliga ändå konstaterat att jag antingen har något skräp i kroppen eller/och helt enkelt att min kropp har vissa invändningar mot att jag plötsligt slutat att proppa i mig galna mängder energi och gått ner på mera normalnivåer.

Jaja, det här blir roligt att följa, hoppas du också tycker jag. Nu ska jag laga mat och sedan försöka få ut grannen på en trailrunda trots att han redan sprungit idag. Heja Zeidon!

Kram på dig

Uppdatering kring min kost

Jag måste ju också skriva lite om vad som har hänt med min kost. De senaste två veckorna har jag faktiskt förbättrat mig. Jag har bestämt mig för att min lunch ska vara potatis-, ris-, och pastafri. Dessutom ska den vara rik på grönsaker och allmänt nyttig. Jag har också slutat dricka mjölk vilket jag normalt kan välja i mig. Alltså vi pratar lätt en liter per måltid.

För mig handlar det inte om att göra totala omställningar eftersom jag vet att det inte är hållbart. Jag har kommit bra igång med träningen efter uppehållet pga förkylningar och annat och känner att det är superenkelt för mig att göra den där lunchen till en nyttig sådan. Jag har helt enkelt gjort i ordning matlådor som är enkla att värma på och som sparar mig tid som jag kan lägga på jobb. Just nu håller jag på att skriva en trolleribok och ofta hamnar jag i ett flyt som jag inte vill avbryta med en massa onödig matlagning.

Kram på dig!

Dålig kost sätter sig, fantasin sätter gränser

Idag kom jag på flera övningar som krävde en träningsbänk. Jag gick och funderade på om jag hade någon planka och om jag i så fall kunde klä den i något mjukt. Hade även en tanke på att klä den i någon form av skinn/läder som en riktigt träningsbänk. Sambon är magsjuk och barnen vill olika saker hela tiden. Svårt att hitta den där luckan att tänka och skapa. Men från ingenstans slog det mig att jag hade en trollerirekvisita som just är en planka, klädd med mjukt material om lindat av skinn. Två stolar senare var det bara att ge de där bröstmusklerna en rejäl kamp.

Vi bor relativt litet och det är svårt att få plats med rejäla saker. Men den här uppfinningen kommer åka fram varje dag från och med nu tror jag! Ibland är kombinationen tur och kreativitet en riktig vinnare!

I övrigt känner jag, som jag skrivit i tidigare inlägg, att jag måste skärpa min kost. Nej, det är inget jobbigt tvång utan något jag verkligen vill och är nyfiken och glad åt. Det skulle vara skönt att slimma den kropp jag har för att få nya kvitton. Jag siktar på att gå ner 5kg från och med nu. Jag har en övervikt och det är mest kring magen. Det vittnar om att det är ännu värre inuti vilket inte är hälsosamt. Jag äter väldigt onyttigt alldeles för ofta vilket såklart ger resultat.
Efter mitt bröst och armpass igår tog jag en kortare löprunda. Ska försöka få in det betydligt oftare från och med nu.


Från och med nu byter jag också ut alla frukostar och luncher till hälsosamma sådana. Absolut inte tråkiga på något sätt, men jag skippar gräddsås och liknande samt siktar på lite mindre portioner. Detta ska bli kul! Igår vägde jag 80,4. Jag ska ner till 75. Nu kör vi! Tjoho!

Chokladpudding bygger muskler! Snälla …?

Daniel med chokladpudding

Vad händer? Jag bestämde mig redan igår för att förbättra min kost. Förbättra min kost på allvar! Det funkade fint och jag har ju undvikit pannkakor och andra lockelser. Men så tog jag med kidsen och deras kompis på en rundvandring som påskkärringar och fick en massa godis. Jag skulle ju givetvis inte äta något. Men jag kom snart på mig själv med handen i brevlådan, eller ja, handen i godsskålen. Utan att tänka på det stod jag där och knaprade på en chokladpralin som jag älskar!

När jag åkte till affären köpte jag smått ovetandes chokladpudding och vispgrädde och tänkte tankar som att det är idiotiskt, men det är skärtorsdag. Det är så jäkla illa hur sjukdom medför att jag äter sämre. När jag tränar är det enkelt att vara duktig, men det räckte med att jag vaknade upp idag med halsont och plan att pausa i träningen för att jag skulle sätta i mig både godis och chokladpudding.

Den här resan, mina damer och herrar, kommer nog att bli både komisk, spännande och upp och ner. Jag vill verkligen göra ett seriöst försök att se vad som händer om jag tränar riktigt hårt OCH äter bra. Det senare är mitt stora problem. Men jag ska lösa det. Jag ska lösa det! En period i livet borde jag klara av att faktiskt äta bra. Jag vill känna mig sådär galet frisk och se min kropp i mitt livs bästa form snart.

Nu ska jag äta upp min chokladpudding …

Kram på er

Döda förkylning med sill?

Jag blir så trött. När jag vaknade imorse var förkylningen här igen. Halsen kändes som ett rivjärn och näsan min täppt som en tomtes röda snok. Tröttsamt. Det kändes ju så bra under löprundan igår ändå! Men ja, vi vet ju alla hur förkylningar kan komma och gå.
Nu vet jag inte riktigt hur jag ska lägga upp det. Jag måste ju pausa idag iaf, så mycket är säkert. Men sedan blir det nog lite chinsträning på uterummet imorgon. Jag gissar att det absolut inte är läge för cardioträning som löpning i alla fall.

Vad gäller min utmaning att springa maraton före 1:a November känner jag mig riktigt taggad! Jag såg att loppet Ältasjön runt går snart och att högsta sträckan på 13,3 km borde passa bra. Jag har ju max tidigare sprungit 2 mil och endast varit med på ett lopp tidigare. Kan nog bli kul!

Men nu vill jag döda min förkylning och jag har bestämt mig för att förbättra min kost. Jag känner att jag verkligen har kommit till det steget. Jag kommer att se till att äta sunt varje dag i veckan och köra en ätardag varje helg. Men då ska jag absolut inte svullna på något sätt, utan exempelvis äta vitt bröd om det känns lockande. Inga drastiska åtgärder utan steg för steg.
Till lunch blev det pannkakor för hela familjen, men det ville jag ju inte äta. Det var ren och skär tortyr att stå och laga 72000 pannkakor utan att få äta dem. Jag älskar pannkakor! Men jag har varit inne i en jäkligt dålig period med dålig kost nu och jag måste skärpa mig nu och känner att jag verkligen vill det. Det känner enbart roligt egentligen, men just där och då framför pannkakorna så känns det tungt. Jag bestämde mig säkert 8 ggr för att ändå ta några pannkakor. Några gör ju inget! Men tack och lov talade jag mig själv tillrätta och avstod. Istället kokade jag till några nypotatisar, ett ägg och åt senaps- och ansjoviskryddad sill till det. Galet gott och när hungern var stillad kändes det som absolut rätt beslut. Och sedan är det ju sen gammalt att sill dödar alla förkylningar, eller hur? Inte? Jo, kan vi inte bara enas om det och låtsas att det är så, så kanske det blir så? Bra! Sill dödar alla förkylningar och snart är jag frisk!

Kram på dig!

Vad har jag ställt till med nu?!

Jag är verkligen hopplös på att sätta upp mål. Detta är något jag ganska länge har lovat mig själv att bli bättre på. Jag tror mig dessutom veta anledningen till att jag inte sätter upp målen. Jag har aldrig gillat press och aldrig tyckt om deadlines. Visst, det är i mångt och mycket en svaghet och något som jag, som sagt, borde bli bättre på. Jag fick nyligen idén att sätta upp exempelis 3 mål här i bloggen och se om jag klarar att fullfölja dem. Det kan vara små som stora mål. Ett mål jag har är att fixa ett maraton ensam. Ja, dvs inte i ett lopp utan som en vanlig löprunda, men mycket längre ;). Ett annat mål är att kunna gå ner i split igen. Då jag tränat mycket kemsport i mina dagar var jag otroligt vig förr. Jag hade ett filmklipp där jag satt mellan två stolar som Jean Claude van Damme, men nu är jag stel som en gammal oxe.

Här är en bild ifrån en kickboxningsmatch där jag just får in en snurrspark på min motståndare. Jag är långt ifrån att klara av en sådan spark idag, men vore så härligt att kunna!
Jag minns så väl själva känslan när jag var sådär vig. Det är svårt att beskriva men allting kändes så mycket lättare. Jag behöver över huvud taget bli mycket rörligare. Yoga …? Hmmm … ja, varför inte?

Jag kanske ska sätta upp de här två målen redan här och nu? Medan jag skriver det här tar det emot något enormt. Ska jag verkligen publicera det här inlägget och avlägga löftet att klara av split och att springa ett maraton? Ja, ibland måste man bara blunda och hoppa så jag gör det. Jösses, det låter som om jag skulle hoppa fallskärm utan fallskärm eller något liknande. Detta är ju ingen jättegrej, men som sagt, jag har så svårt för pressen och kanske innerst inne är lite rädd för att misslyckas.

Men jag gör det här och nu då. Rubriken för det här inlägget var fram tills nu ”Att sätta upp mål” men nu fick jag ändra den.
Jag sätter upp följande två mål och alla ni som läser är mina vittnen.

1. Jag ska kunna gå ner i split före September 2017.
2. Jag ska springa ett maraton före November 2017.

Vilka resultat ett blogginlägg kan få. När jag började skriva skulle jag bara skriva av mig om mina tankar kring att sätta upp mål. Så torterar jag mig själv på detta viset?!
Det ska bli roligt att se hur det går med spliten. Jag har en gammal skada efter att jag använt rep och bundit fast för att gå ner från förr. Dum grej ifrån ungdomen som sätter käppar i hjulen idag. En litet ställe som känns som att man borrar in en kniv varje gång jag sträcker för mycket. Men nu är det bara att bita ihop!

Nu trycker jag på publicera och sedan finns alltså ingen återvändo …
Snälla stötta mig i det här! Haha

Kram på er

Respons som ger rysningar

När jag efter en lång tid av experiment hittade fram till alla tankar och uppfattningar kring träning som jag har nu, började jag skriva på en bok. Men en rad andra projekt dök upp ungefär samtidigt som jag började tänka om. Jag gled mer över på en tanke om en youtubekanal, vilken ju faktiskt finns men som ligger på is tills vidare. Det var inte förrän ganska nyligen jag fick idén till den här sidan och den här bloggen. Jag gillar det skrivna ordet eftersom man som läsare kan pausa, reflektera och hinner därför ta in vad som skrivs. Man kan också backa och läsa om när det är något man inte hänger med på.

Jag hann skriva ganska mycket på min bok som jag skickade ut till ca 10 personer. Det som gjorde att jag ville gå vidare med hela konceptet Träningstrolleri, och göra något av  det, var att jag fick så sanslöst bra respons efter de utskicken! Det första mailet som trillade in var från en trollerikollega som heter Micke. Här är mailet jag fick.

Att få läsa något sådant gör att man ryser i några dagar efteråt. För mig var det helt nytt att påverka någon i rätt riktning när det kommer till träning och jag älskade varje hundradel av det. Det är också hela anledningen till att jag driver den här bloggen. För att få igång dig eller/och få dig att få en ännu bättre och lättare bild av träning.

När Micke idag kontaktade mig med nedan meddelande på Facebook fick jag återigen lust att fortsätta skriva på min bok och göra allt för att få den utgiven.
Det är en märklig känsla att på distans kunna påverka någons träning, hälsa och liv. Bara av att skriva den mening jag just gjorde spred en härlig rysning igenom hela min kropp och jag vill bara MER!
Jag inser självklart att det är många som tänker negativa tankar om alla de träningsinlägg jag skriver om på facebook. Men jag vet ju också varför de upplever det som något negativt samt vilka typer av människor som upplever inläggen som negativa. Det är ett försvar då även de vill genomgå en förändringar. Den kan heller inte relatera till den glädje träningen ger mig och den stolthet jag känner som jag inte tänker backa en millimeter ifrån att känna. Varje mail jag får om att jag har inspirerat eller peppar är värt mer än 100 negativa kommentarer. Jag får dock ej längre några negativa kommentarer, troligen eftersom de inser att loppet är kört och att jag aldrig kommer att sluta försöka påverka andra till det bättre.

Så boken måste blir färdig helt enkelt. Sen får vi se om någon förläggare där ute vill ge ut boken vad det lider helt enkelt!

Ta hand om dig nu och träna med ett massivt leende på dina läppar både före, under och efter ditt pass! DU är din egen hjälte och du förtjänar att må bra! Glöm aldrig det.

Firar födelsedagen med löprunda med bästa sällskapet!

Tur att man inspirerar positivt ibland. De 2 äldsta barnen ville helt plötsligt börja springa och då är jag inte sen att hjälpa dem. Det blev ca 1 km som första runda och barnen var otroligt duktiga!

Inget kan stoppa mig nu

 

6,3km fick räcka idag. Ska upp vid 04 imorgon och vad ger en bättre nattsömn än en skön löprunda? Inte mycket som jag känner till iaf. Kom alltid ihåg att vara stolta över en träning. Känn stolthet över varje steg under löprundan och fokusera på glada tankar. Idag behövdes det de första 2km. Sen vände allt och endorfinerna tog över vilket gjorde att jag kunde luta mig tillbaka och njuta av färden hela vägen i mål. Jag är inte i samma form som förut, men det är inte så konstigt efter de närmare 3 månaderna av total misshandel av min kropp. Kul experiment och otroligt lärorikt! Nu ska jag tillbaka mer än någonsin. Inget kan stoppa mig och ingen kan sänka mig. Tjoho!