Summering av mitt 2018

2018 är över …
2018 träningstrolleri

Idag är det dag ett av 2019 och jag har nyss öppnat dörren till det nya året. Vad som kommer att hända har jag tingen aning om, men jag hoppas att året har en massa godsaker med sig. Nu tänkte jag offentligt reflektera lite över vad 2018 har inneburit för mig.

Inledde min runstreak

Det största som hände i träningsväg var att jag kom i kontakt med Ellen Westfelt och Johnny Hällneby som tillsammans driver sidan paceonearth.se. Ellen som har sprungit varje dag sedan 2012 inspirerade mig till att själv försöka mig på en runstreak: Att springa varje dag. Det har gått hur bra som helst och jag håller i skrivande stund fortfarande på. Idag, på första dagen av 2019 ska jag springa dag 315, vilket jag ser fram emot!

träningstrolleri löpning
Mitt första möte i Hammarbybacken med Johnny Hällneby och Ellen Westfelt

En tung dag

När jag hade kommit löp löpdag nummer 31 gick jag ut på en promenad hos min pappa i Sundsvall. Med mig hade jag min älskade hund Kalle. Plötsligt hör jag hur han jämrar sig och ser att han ligger ner bakom mig med benen rakt ut i vädret. Något var mycket fel. En stund senare insåg jag att han måste ha svimmat. Han kunde inte gå själv. Jag fick panik och hjärtat slog så hårt av rädsla att det värkte i bröstet på mig.

Jag fick bära hem honom till min pappa och jag la honom i sängen. Han var inte alls sig själv längre. Jag ringde veterinären som bad mig att komma in direkt. Där blev det röntgen och beskedet att hans hjärta var stort och runt. Något var, precis som jag hela tiden förstått, mycket fel. Alternativet var att lägga in honom med en massa mediciner och troligen operation. Det skulle eventuellt kunna ta ett halvår och ändå fanns ingen tilltro att han skulle bli bättre. Det andra alternativet var att låta honom gå. Han var 12 år. Jag tog beslutet att han fick sova och jag blev lämnad ensam i rummet. Där brast det fullständigt för mig. Fy fan så jävla fel det kändes trots att jag någonstans måste ha gjort rätt. Tagit rätt beslut alltså.

KalleCotton
Jag och Kalle bara minuterna innan han somnade för gott

Kalle har varit med mig överallt och var en av de bästa vännerna jag någonsin haft. Han var fantastiskt lydig och alla älskade honom. Jag grät ut med ansiktet nerborrat i hans nacke. Då vände han sig om och använde alla sina sista krafter för att ge mig en sista slisk på näsan. Personalen kom sedan in och gav honom det han behövde. Jag kommer aldrig att glömma när de sa: ”Nu har hjärtat slutat slå … ”.

Mer hemmaträning!
hemmaträning
Hemmaträning

I övrigt har 2018 varit året då all min övriga träning har lagts på hyllan. Jag har fokuserat helhjärtat på löpningen och min runstreak har gjort att jag har känt en viss oro inför att bli skadad och överbelastad. Därför har jag alltså valt bort all övrig träning, men jag saknar den jättemycket och 2019 kommer att bli året då jag utökar distansen på min löpning och återupptar min övriga träning!

Träningstrolleri med en fakir
träningstrolleri
Martin och jag på toppen av Hammarbybacken

2018 var också året då jag lärde känna min bekant Martin Lundström på ett mycket djupare plan och fick honom att totalt förändra sin syn på träning, vilket fick honom att tappa 25 kg på kort tid. Han hittade också en stark kärlek till löpning, vilket värmer mitt hjärta. Vi gjorde ett högst amatörmässigt dokumentärprojekt på youtube för den som vill se Martins resa. Här kan ni hitta de tre delarna – Träningstrolleri med en fakir

 

Förändrad kost

Vad har jag för andra mål då? Jo, att gå ner några kilo i vikt. Där kanske jag ska rådfråga Martin? 😉 Jag har får många extrakilo som jag bär runt på eftersom jag äter och dricker på tog för onyttigt och lyxigt. Exempelvis kan jag äta chevretoast tre gånger i veckan innan läggdags, och då pratar vi inte om EN toast utan FYRA. Med mycket honung!
Nej, att gå ner i vikt är inget nyårslöfte utan något som jag verkligen genuint vill göra. Det ska bli skönt och jag kommer inte bara att må bättre rent generellt, jag kommer dessutom ta bort några kilos vikt på mina knän vid löpning. Win-win!

vegetarian träningstrolleri
Julklappar

2018 var också året då jag slutade att leva i förnekelse gällande att äta kött. Jag har helt slutat att äta kött, men äter ibland fisk och skaldjur. Mjölk har jag också lagt ner och ersatt med havre- och soyadryck. För mig personligen känns det så skönt att slippa ha den där lilla skamkänslan inombords eftersom jag tidigare faktiskt stöttade en hel industri som jag tycker är fullkomligt vidrig.
Mitt val att sluta äta kött har varit enormt provocerande för många i min omgivning. Att inte äta kött, även om det sker i allt tysthet, är ungefär detsamma som att komma ut som nazist eller som konsument av barnporr. Märkligt nog. Jag ser fram emot ett härligt köttfritt 2019!

I övrigt har det varit mycket upp och ner rent privat. Jag har haft några svackor som varit obehagligt djupa och några toppar där livet verkligen har visat sina bästa sidor. Ja, vad ska man säga? Livet helt enkelt.

Kram på dig!