Idag blev det en sån där dag när tiden kändes knapp. Men det är ju ett av de många plus som jag märker att min runstreak-utmaning bidrar till. Det finns liksom inte ens på kartan att jag inte skulle lösa en löprunda.
Min sambo skulle jobba natt och jag hade haft fullt med jobb samt VAB hela dagen. Men när sambon hade gått och jag hade nattat barnen kunde jag låta grannen hålla koll på kidsen medan jag själv sprang runt radhusetslänga några varv. Utmaningen går ju ut på att springa MINST 1,6 km varje dag och jag nådde snabbt och enkelt upp till 3 km.
Jag märker att 90% av mina löprundor som jag nu fått till i utmaningen har varit under omständigheter där jag och andra lätt hade kunnat hoppa över på grund av X ursäkt. Men utmaningen får mig att köra på och jag är lika nöjd efter varje runda.
Nej, jag springer inte långt som jag brukar göra utan jag tar det försiktigt så att jag inte sliter ut kroppen. Jag vill långsamt vänja kroppen vid löpning varje dag och låta den i sin egen takt anpassa sig till det nya. Och det går verkligen hur bra som helst även om jag längtar till långpassen!
Kram på dig