Mitt Träningstrolleri och dess grundstrategi innebär ett konstant fokus på den inre bild man har av träning. Det innebär extra varsamhet i början av träningen och en bra bit in tills man nått den nivå då man är vad jag kallar för ”en naturlig träningsmänniska”. Jag har efter mitt uppehållsexperiment och ef
ter en rad skador/sjukdomar inte riktigt hunnit tillbaka ännu, men jag är snart där igen. Det FÅR ta tid för mig. Jag vill hela tiden behålla och vårda min bild av träning och inte knäcka den genom att få negativa upplevelser i samband med träning och/eller plåga mig själv med dieter och annat. Steg för steg och konstant njutning och stolthet är melodin som ska ljuda.
Men på den nivå jag ligger på nu måste jag trycka till på vissa löprundor lite extra. Idag förbättrade jag tempot med ca 40sek/km. När uppförsbackarna kom drog jag i en extra växel. När jag fick håll (vilket är ovanligt) drog jag i ytterligare än växel. Målet är att lida, vilket egentligen går emot min strategi totalt. Kan man tro. När man lär känna sig själv och vet att det inte skadar din bild av träning när du ibland pressar dig långt utanför din bekvämlighetszon, så är det helt okej. Mitt mål med dagens pass var att lida och att verkligen få känna på flåset och smärtan. Detta för att pressa gränsen inför kommande pass. Upplevelserna som jag vid tidigare pass tyckte var jobbiga kommer att kännas lätta i jämförelse. Det är en ständig balansgång och det gäller att ha koll. Och dessutom alltid minnas, när det börjar bli jobbigt- varje steg du tar är ett steg bort ifrån ditt forna något sämre jag. Var stolt över varje steg.