Jag hade nyss skrivit rubriken till blogginlägget när telefonen ringde. Det var en gammal vän som jag inte hör av i princip alls längre. Jag hade nyss sett honom lägga ut en bild på hans löprunda på 7km och noterat att han allt oftare börjat lägga ut bilder på sin löpning han nyss kommit igång med. Jag lämnade en uppmuntrande kommentar efter mig. Det var det han egentligen ringde om.
Han berättade att han skulle vara helt ärlig om mina träningsinlägg på facebook. Han hade många gånger sett mina inlägg och tänkt tankar som ”Men lägg ner Daniel … låt oss slippa se din träning hela tiden!”. Han bedyrade verkligen att han kände en stark negativitet till mina inlägg. Jag log i telefonen och gillade vad jag hörde, för det är ju ingen nyhet. Jag anade också var han skulle komma till vilket fick mig att le ännu mer från hjärtat. Jag hade rätt.
”… men efter att jag jag matats av dina träningsinlägg kände jag något. Att jag också borde komma igång. Jag känner mig ju ganska slö och trött mellan varven och träning är ju bra, det vet jag ju”.
Min vän hade nu börjat ta några löprundor och hade börjat med kortare sådana. Han hade sedan ökat till 5km och nådde alltså idag 7km. Han berättade att han hade 1 mil som sitt första mål. Det blev ett långt samtal om det försvar som infinner sig när man ser träningsinlägg, hur de påverkar, varför försvaret slås på osv. Något som engagerar mig något oerhört och som är så uppenbart när man väl öppnar på locket.
Att ha påverkat någon till att ta ett hälsosamt steg i livet och att höra hur bra den personen mår när den nått andra sidan är så evinnerligt underbart! När personen har släppt försvaret och faktiskt är stolt över sin träning är det en så mycket gladare och positivare person som dyker upp. Alla förtjänar att känna den känslan men försvaret är så oerhört starkt, tyvärr.
Efter samtalet ändra jag rubriken och det blev istället det här inlägget som kanske känns lite tomt. Men för mig betyder det så oerhört mycket för varje individ som mår bättre och har roligt och är stolt över sin träning. Det förtjänar verkligen ett inlägg varje gång!
Kram på dig