Idag vaknade jag, som så många gånger den senaste tiden, långt innan det var dags att stiga upp. Jag vet inte varför jag håller på sådär och det är sjukt irriterande. Om jag ska upp vid 06:30 så vaknar jag runt 05. Men jag somnar om efter en stund och när klockan väl ringer är jag dödstrött.
Men upp kom jag och jag fick i barnen frukost och reda för skola och förskola. När alla tre var lämnade och jag gick med hunden hem igenom ett landskap av gnistrande kristaller kände jag att en löptur bara måste bli av.
Jag har ett möte som jag alldeles strax ska iväg på och det skulle vara så enkelt för mig att komma på ursäkter såsom att jag måste fixa ditten och datten samt duscha innan jag drar iväg till mötet. Men allt det där kommer jag att hinna och just nu var luckan så mycket bättre lämpad för löpning. Så det blev härliga 5km. Dock var detta ett högt tempo för mig med tanke på den senare tidens lång träningsuppehåll och julleverne. Jösses vad julmat och glögg det blev. Jag älskar glögg lite för mycket tror jag, och det känns ju ungefär som att dricka socker.
Men nu såhär i efterhand när jag ser att jag kan ta en kopp kaffe och faktiskt har 20 min över att skriva ett litet blogginlägg och skicka en faktura så känns löprundan som en skänk ifrån ovan. Hela kroppen känns som 10 år yngre än före löprundan. Jag önskar att alla skulle prioritera som jag har lärt mig. Jag hoppas det av hela mitt hjärta faktiskt.
Kram på dig