Ja, och vilken löpning sen!
Jag hade en långrunda inplanerad. Jag gick faktiskt och siktade på att ge mig ut sisådär 28km. Men natten tills idag blev otroligt stökig. Jag vaknade av barn två gånger och sedan tror vi att katten släpade in en mus också. Vi såg den aldrig men både hunden och katten var heltokiga och skulle in bakom garderoben. Ja, det blev klarvaket tillstånd och jag hade svårt att somna om. När jag väl lyckades somna vaknade kidsen. Yippie!
Så jag fick faktiskt ge upp och ge mig ut på en medelrunda. Jag vet ju om att jag inte är en snabb löpare. Jag har inte jobbat på mitt tempo alls och jag är både kort och kortbent. Men idag fick jag faktiskt till min snabbaste mil någonsin! Det är väl ändå värt att fira? I skrivande stund kom jag på att jag inte alls firat. Löpningen i sig fick bli en fars dagspresent till mig själv.
Det konstiga var att jag gjorde ett litet experiment och gasade på i nästan alla backar. Det gjorde att jag blev otroligt trött och slö mellan backarna, men trots det blev alltså tempot högt för mig. En riktigt skön känsla! Jag sa ju i tidigare post att jag misstänkte att något skulle hända med tempot!!
Kram på dig