Runstreak dag 15

Idag blev det en sån där dag när tiden kändes knapp. Men det är ju ett av de många plus som jag märker att min runstreak-utmaning bidrar till. Det finns liksom inte ens på kartan att jag inte skulle lösa en löprunda.

Min sambo skulle jobba natt och jag hade haft fullt med jobb samt VAB hela dagen. Men när sambon hade gått och jag hade nattat barnen kunde jag låta grannen hålla koll på kidsen medan jag själv sprang runt radhusetslänga några varv. Utmaningen går ju ut på att springa MINST 1,6 km varje dag och jag nådde snabbt och enkelt upp till 3 km.

Jag märker att 90% av mina löprundor som jag nu fått till i utmaningen har varit under omständigheter där jag och andra lätt hade kunnat hoppa över på grund av X ursäkt. Men utmaningen får mig att köra på och jag är lika nöjd efter varje runda.
Nej, jag springer inte långt som jag brukar göra utan jag tar det försiktigt så att jag inte sliter ut kroppen. Jag vill långsamt vänja kroppen vid löpning varje dag och låta den i sin egen takt anpassa sig till det nya. Och det går verkligen hur bra som helst även om jag längtar till långpassen!

Kram på dig

Lätt som en fjäder!


Ja, min nya grej som är under utveckling är min ”RunStreak” där jag alltså springer MINST 1,6 km (en mile) varje dag. Nej, 1,6 km är inte mycket och därför blir det ju alltid längre än så. Vid ett tillfälle hade jag i princip inte alls tid att träna så då blev det 1,7km. Men det är just det som är hela poängen! Låt mig utveckla.

Min träningsfilosofi går ut på att älska det man gör och att se på träning med helt nya ögon. Jag har insett att jag älskar att springa långt och att varje nytt längdrekord gör mig oerhört stolt. Och stolthet är det andra stöttebenet  av tre i min träningsfilosofi. Ju stoltare jag känner mig desto mer älskar jag min träning.

Ultralöpning, dvs distanser längre än en vanliga maraton är det jag verkligen vill ägna mig åt vad det lider. Som ett led i det har jag alltså antagit utmaningen att springa varje dag. För mig är det ett sätt att vänja kroppen vid löpning så mycket som möjligt och för att verkligen göra det till en osviklig rutin. Någonting som jag inte kompromissar om. Hittills har det gått över förväntan och jag kör mina pass där många andra inte ens hade tänkt tanken. I förrgår hade jag exempelvis varit och gjort en föreställning på Vara konserthus och kom hem vid 21-tiden. Barnvakten var tvungen att sticka och jag hade barnen själv och var trött efter bildkörningen. Ögonen gick i kors. Kanske den ultimata ursäkten att natta kidsen och sig själv per omgående.
Men istället bad jag grannen vakta kidsen i 20 min så att jag fick ihop några kilometer och sen var jag jättenöje med det! Jag hade bytt om och jagat de där kilometrarna trots min trötthet och det allmänt olämpliga tillfället.

Min plan är att hålla distanserna korta för att bygga upp kroppen så att jag håller mig skadefri. Jag jobbar mycket på att öka min stegfrekvens men det slutar nästan alltid med att jag jagar ett bättre tempo kring halva rundan. Tyvärr. Men jag jobbar på det!

Igår sprang jag min trettonde dag på raken. Jag ser alltid fram emot det. Igår hade jag inte heller mycket tid över för att springa länge, men jag hamnade som vanligt i det där underbara tillståndet där jag bara njuter. Jag vill bara fortsätta. Jag vill bara vara i just den stunden där jag inte kan hjälpa att le samtidigt som jag springer. Det är fan ren kärlek.

Den största skillnaden jag märker är att jag känner mig lätt som en fjäder när jag väl börjar springa. Det har hittills aldrig känts sådär tungt som det ibland förut kunde kännas. Men framförallt har jag roligt och mår bra av det.
All annan form av träning har på senare fått vila, men planen är att öka distansen på mina löprundor och dessutom att köra mer styrketräning.

Hörni … kram på er!

Löpning, RunStreak och sånt …

Ja, nu har det varit ett lite uppehåll igen. Nej, inget uppehåll i träningen utan ett uppehåll i bloggandet. För er som stadigt vill följa min resa kan jag tipsa om mitt instagramkonto där jag heter @traningstrolleri samt mitt privata konto @trollkarlen_daniel_karlsson

Men hur har träningen flutit på då? Jo, tack, hur bra som helst. Just nu är det nästan bara löpning men jag ska tag i styrketräningen också. Jag har inlett någonting som kallas för RunStreak. Det vill säga att springa så många dagar på raken som man bara kan. Jag hörde om fenomenet för nio dagar sedan och fick kontakt med en av grundarna bakom sajten PaceOnEarth som handlar om ultralöpning. Johnny och Ellen som har sajten är galet duktiga löpare och Johnny inspirerade mig till att sätta igång med en RunStreak.

Just den här utmaningen innebär att jag ska springa MINST 1,6 km varje dag. Just den distansen kommer ju efter måttet på en ”mile”. Idag gör jag min nionde löprunda på lika många dagar och det är intressant vad det gör med psyket att köra en RunStreak.

Jag pratar ju mycket om att bli en naturlig träningsmänniska där träningen inte bara är ett naturligt inslag utan även någonting som man verkligen vill göra och ägna sig åt. Utmaningen att springa varje dag har redan gjort att jag tar det helt för givet och att det inte ens finns utrymme att ifrågasätta och fundera på om jag ska springa eller inte. Det underlättar något oerhört för mig och jag gillar verkligen vad jag har åtagit mig.

Det sista jag vill är att dra på mig skador vilket gör att jag har hållt mina löprundor under 10km varje gång. Jag har även slängt in några riktigt korta 3km för att verkligen hålla mig på den säkra sidan och att mest fokusera på det mentala att vänja min vid att verkligen springa varje dag. Det går långt över förväntan och har hur roligt som helst.

Här kommer några bilder ifrån mina senaste löprundor …