Så kommer du igång med din träning!

 

kom igång med träningen
Vi känner alla igen de enkla rubrikerna. Men varför tränar inte hela Sverige lyckligt efter alla år av tips?

Klassisk träningsmedia

Det sista jag vill är att låta gnällig. Det är verkligen inte min intention att klaga, men den frustration jag känner när jag läser kvällstidningar och alla tips om hur man kommer igång rinner ofta över inombords. Kom igång si, kom igång så … Men samtliga börjar i fel ände, vilket alltså är det som får mig att känna den där frustrationen.  Då är det bra att ha en blogg! 🙂

”Så gick Åsa ner 110kg på bara tre dagar!” eller ”Så gick Kent ner fyra kilo på bara elva månader!” … typ …

Det första man slås av är att det antingen är orimliga siffror eller så är det precis tvärtom. Det andra man slås av är att det ständigt är fokus på vikt. Men det är förvisso ett redan uttjatat ämne och jag förstår givetvis att de har full koll på vad som ger flest klick. Att gå ner i vikt är ett mål för en stor grupp människor, och att klicka och läsa om hur man kan gå ner i vikt är en tillfredställande känsla för många eftersom det känns som att man tar tag i problemet. Sedan stänger man ner artikeln och glömmer vad man har läst tills dess att man kan läsa om hur en annan person har gått ner ett annat antal kilo under en annan tidsperiod. Och visst är det märkligt att det alltid handlar om mer motion och bättre kost?

Fungerar träningsartiklarna?

Under många många år har artiklar som berättar hur vi ska komma igång med träning bombarderat oss via media, så nu borde väl alla träna regelbundet och äta vettigt? Nej, vi har ju facit i hand och när till och med självrapportering visar att vi äter för dåligt och tränar för lite vet man att det är illa. Men varför är det så illa?

För egen del räcker det med en enkel google-sökning för att få svaret. När jag googlar ”så kommer du igång med din träning” får jag upp följande tips:

  • Träna hemma
  • Träna regelbundet
  • Bestäm dig!
  • Prioritera träningen och hoppa inte över pass
  • Gör en plan och håll dig till den
  • Träna med fria vikter
  • Sätt upp ett mål
  • Träna funktionellt

Nu vill jag att du som tränar kliver in i rollen som icke-tränande som har en stark negativ bild av träning. Du som inte tränar behöver bara svara ja eller nej på följande fråga: Tycker du att det här låter lockande och något som du ivrigt skulle vilja börja med redan idag? Det kanske låter lockande att genom ett trollslag få hoppa in i ett liv där det fungerade för dig, men låter det lockande att sätta igång med det just nu?

Om det hade låtit lockande hade du förmodligen varit igång redan. Sanningen är att traditionell träningsmedias råd inte börjar från grunden. För mig är det uppenbart att det finns en hel träningsvärld som har missat någonting oerhört grundläggande. Jag har själv varit den där personen som ständigt misslyckats och som läst olika recept om hur jag ska komma igång.Men råden som ges är skeva och är ett resultat av ett feltänk. En liknelse skulle vara om en alkoholist hade ställt frågan ”hur gör jag för att sluta dricka?” och svaren skulle vara:
Kom igång med träningen

Fokus på det egentliga problemet

Problematiken för såväl alkoholisten som för den som inte tränar ligger någon helt annanstans, och även om det inte är någon sjukdom att inte träna så finns det en liknelse att man behöver jobba med det mentala.

De råd som jag listade upp här ovan för hur man ska komma igång med sin träning är egentligen inte metoder för hur man kommer igång, de är snarare mål. Det vill säga, de flesta vill nog kunna träna hemma, träna med fria vikter och träna regelbundet. Men frågan HUR hoppar man ständigt över i traditionell träningsmedia. Det är där min träningsfilosofi träningstrolleri tar vid. Den handlar om den mentala inställningen där resan borde börja.

soffpotatisSanningen är att för någon som är låst vid sin hjärnas ursäkter och ovilja att träna så kommer råd om att strukturera upp vardagen och att ”bestämma sig!” inte fungera särskilt ofta eller framgångsrikt. Vi ser att ungefär samma andel personer lyckas medan den stora majoriteten faktiskt inte motionerar tillräckligt och äter för ohälsosamt. Det finns med andra ord de som klarar av att komma igång med träningen genom de klassiska råden, men de är förhållandevis få och många av dem är inte så lyckliga i sin träning som de skulle kunna vara. Vi landar återigen i vad träningstrolleri handlar om – den inre bilden av träning, som alltid går att förändra och förbättra.

Fel utgångspunkt

Ett vanlig tips är hur den icke-tränande ska kickstarta igång sin träning. Om personen inte ens är kapabel att komma igång lugnt och sansat, hur i hela friden kan man då tro att hen ska kunna kickstarta? Det är lite som att ge noter till ett hårdrockssolo till någon som inte vill lära sig spela gitarr. Möjligtvis en god gärning och välvilja men inte särskilt produktivt och egentligen hjälpsamt.

Då har jag kommit till slutet av det här inlägget och trots att rubriken är ”så kommer du igång med din träning” så har jag inte direkt erbjudit något konkret alls. Men det är också lite av min poäng. Hela mitt budskap är som sagt att du måste börja med det mentala, vilket hela den här bloggen handlar om. Så, om du bläddrar vidare bland mina inlägg kommer du att hitta mer konkreta exempel på hur du kan göra. Det jag till sist vill säga är att du aldrig aldrig ska ge upp hoppet om att förändra din inre bild av träning. Förstå att om du är någon som ryser vid tanken på träning så går det att förändra. Du ska inte genomlida din träning och få den gjord. Du förtjänar att älska den!

Vill du ha mer inspiration får du gärna följa mitt instagramkonto som är @trollkarlen_daniel_karlsson.

Kram på dig

 

Nej, träning ska INTE vara som att borsta tänderna

Släpp tanken på träning som tandborstning
Jag blir ständigt påmind om hur inetsad traditionell träningsmedias tankebana är. Den som gör gällande att träning är någonting man måste stå ut med och någonting man bara måste göra. Jag känner igen tankegången från mina stapplande försök med att komma igång med träningen, men som alltid slutade i misslyckande. Att det själva problemet just var själva tankegången insåg jag inte då men idag är det mer än uppenbart. 

Eftersom jag är innerligt intresserad av det psykologiska när det kommer till träning, pratar jag gärna ofta och mycket om träning med både tränande och icke-tränande. När vi talar om min runstreak, alltså det faktum att jag springer varje dag, utbrister nästan alla i samma kommentarer som träningsmedia alltid har lobbat för: ”Det har alltså blivit som att borsta tänderna för dig?”, ”Du bara gör det liksom?”, ”Du har bara bestämt dig? Starkt!”.

När jag hör de där kommentarerna märker jag hur svårt det är att få människor att förstå. Jag vet att det tar lång tid innan de börjar greppa min träningsfilosofi och mitt sätt att se på träning. Det tog förvisso lång tid även för mig att komma fram till mina tankar. Att veta att det förmodligen tar en hel bok för att få människor att tillräckligt förstå min filosofi är det som driver mig att skriva färdigt min bok.

Hela mitt mål är att få folk att älska träning på en nivå som jag vet är omöjligt att förstå för den som aldrig upplevt det. Det är ju därför kommentarer om att det ska vara som att borsta tänderna och andra liknelser ständigt återkommer. Det känns som att förklara en fjärde dimension för någon som lever i en 2D-värld. Ogreppbart liksom.

För den som på något sätt upplever att jag uttrycker mig som förmer än andra så vill jag tydligt understryka att så inte är fallet. Det är lite som när jag för första gången snorklade i röda havet och försökte återge hur det var för mina vänner som aldrig snorklat i sådana vatten. Det blir liksom bara ord och den fulla upplevelser och förståelsen uteblir. Men för den sakens skulle är jag jag givetvis inte bättre än den som inte har snorklat i röda havet.

I korta texter är det förmodligen omöjligt att få dig som aldrig upplevt en tårögd njutning av träning, men jag vill i alla fall få dig att börja med att försöka acceptera tanken på att det är fullt möjligt för alla att uppleva och att alla övriga tankar är en del av ett försvar som naturligt finns med oss alla.

Börja med det lilla
Det du kan börja med är att skapa en nyfikenhet inför att få uppleva den njutningen. Varje tanke du tänker påverkar din inre bild av träning och ditt mål måste vara att få den bilden att bli så positiv som möjligt. Jag kunde själv inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle nå dit jag är idag, och eftersom jag lyckats omvända andra på samma sätt är jag ivrig att få fortsätta med fler. Kanske blir det du? 🙂

Nej, min melodi är inte att få träning att bli som att borsta tänderna. Min träning ska vara som ett varmt bad efter en lång och kall stund ute i rusk och regn. Dit längtar jag, inte till tandborstningen.

Kram på dig

 

 

Dansa dansen som får dig att må bra!

Trail löpning må bra
Fotografen Martin Lundström fångar mig mitt i ett hopp under en av mina trailrundor.

Jag önskar verkligen att jag kunde få människor att förstå hur märkligt det känns för mig att höra andra ifrågasätta hur jag kan ge mig ut och springa under den här årstiden. I det här hemska vädret. Alltså, det är så märkligt för mig så att det känns snudd på omöjligt att förklara, men låt mig försöka! Även om det är så enkelt som att jag vill må bra så verkar det vara mer komplext än så.

Ologiska frågeställningar

Här kommer tre meningar, som i min värld är att jämställa med det jag får höra …
1 . ”Hur kan du äta vegetariska hamburgare när det inte är svampsäsong?!”
2. ”Varför duschar du efter att du har tränat utan att rådfråga en bandymålvakt?”
3. ”Du kan väl inte krama dina barn på ett ojämt datum heller?!”

Typ så. Eller, nästan exakt så konstigt känns det. Jag älskar ju det jag gör och för mig är årstiden inget som helst hinder. Känslan jag fått på senare när jag tar på mig löpkläderna och ger mig ut i kylan är hur fantastisk som helst. Jag lever upp och blir den bästa formen av mig själv som jag kan bli, och det vill jag fortsätta med. Jag vill bara må bra.
Själv tycker att det är så märkligt att man istället väljer att sätta sig i soffan och stirra in i en mobiltelefon medan man blir allt segare och tröttare. Jag förstår givetvis att det inte är det enda alternativet, men det är ju faktiskt vad de flesta som ifrågasätter bokstavligen gör.

Den där skärmen …

Apropå telefonanvändning försöker jag själv just nu göra något åt det. Igen. Jag använder den där mojängen på tok för mycket och i helt onödiga sammanhang. När jag kommer på mig själv att sitta en bit bort ifrån mina barn i soffan, stirrande på skärmen, skäms jag för mig själv. Jag inser att det är en kort tid jag får vara med mina barn och att de betyder allt för mig. Varför gör jag då det märkliga valet att hellre spendera tiden med den där döda klossen i min hand? Jag har inte svaret, men jag är övertygad om att jag till viss del är beroende. Det är en enkel underhållning jag får där på skärmen. Ett visst socialt utbyte och bekräftelse i form av likes och annat. Men när någon av mina barn ger mig en varm kram och säger ”du är världens bästa pappa!” är det något som borrar sig in mer värmande än miljarder främmande likes på sociala medier. Inga tummar upp kan staplas för att nå den känslan. Fokus på rätt sak är det som får oss att må bra.

Handlar inte om moralpanik

Nej, jag måste faktiskt skärpa mig, och när jag nu väl försökt så börjar jag sakta men säkert känna hur jag slår sig till ro i nuet. Jag börjar kunna ta in rummet på ett lugnt och behagligt sätt, och tankarna är inte ständigt på flykt någon annanstans.
Varje gång man tar upp ämnet skärmtid kommer det alltid någon replik som inkluderar ordet ”moralpanik”. Ifrån samma personer kommer ofta orden ”träningshets”. Trots att det helt enkelt handlar om att må bra förekommer ständigt ett gediget, komplicerat och onödigt motstånd.

Jag vill ut och springa i det här vädret för att jag vill må bra. För att jag märker att stillasittandet inte får mig att må bra. Jag vill inte leva bakom min skärm för ofta eftersom det inte får mig att må bra, och jag märker att jag mår mycket bättre av betydligt mindre skärmtid. Är det okej? Får jag lov att dansa den dansen? Tack, då är vi ju vänner och vi kan må bra tillammans!

Kram på dig

Nej, du saknar inte motivation

Motivation. Du saknar motivation, säger du. Vad ÄR motivation?
Motivation är vad som motiverar dig att träna. Saker som får dig att vilja träna och känna att det är värt det. Förenklat är motivation de positiva effekterna av träning. Låt mig nämna några.

Träning …
….. stärker ditt immunförssvar
….. får dig att sova bättre
….. ökar ditt välbefinnande
…. ökar ditt självförtroende
…. motverkar stress
….. ökar din vitalitet
…. motverkar sjukdomar
…. får minnescentra att växa
…. förbättrar ditt blodsocker
…. motverkar demens
…. förbättrar dina blodfetter
…. förbättrar ditt blodtryck
…. hjälper dig att hålla vikten
….. ökar din sexlust
….förbättrar kognitiv förmåga
….. gör dig allmänt gladare
…… motverkar alzeimers
…. minskar risken för stroke

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Ovanför har du en lista över vad som borde motivera dig till rörelse. Om du inte hittar någonting i listan så har du ett problem med motivation. Men det är i så fall samtidigt ett av dina minsta problem.

Nej, du saknar förmodligen inte motivation. Du har en dålig inre bild av träning. Du VET att träning skulle göra dig gott men din inre bild av träning hindrar dig. Inte bristen på motivation. Klassisk träningsmedia går ut på att GENOMLIDA träningen för att få den överstökad. Att prioritera, skapa mål och rutiner. Men det är bara bladen på växterna, färgerna på blommorna och stammarna på träden. Vi måste titta mycket längre ner, på rotnivå, än vad klassisk träningsmedia och träningsprofiler alltid gjort. För det har låtit likadant väldigt länge nu och ändå är det samma grupp människor som tränar medan den stora majoriteten förblir stillasittande. Vi har facit i hand och det är dags för nytänk.
Min filosofi handlar om att fundamentalt förändra din inre syn på träning så att du LÄNGTAR efter rörelse. Jag kan inte vänta på att få dela med mig av alla mina tankar för alla lässugna ute i landet.

Det jag skrev ovan postade jag på min Facebook och snart dansade jag samma tango som jag dansat så många gånger tidigare. En herre menade att det jag radade upp inte var motivation utan snarare effekter av träning. (Vilket jag faktist i inledningen dessutom skriver).
Jag har funderat länge och väl på vad motivation innebär och betyder för människor. Jag har dessutom under många timmar diskuterat ämnet, så jag vet mycket väl vad gemene man tycker och tänker kring motivation när man väl går till botten med det. Vi strävar efter att få ta del av effekterna som träning ger, det vill säga de sakerna jag radade upp. Det som får oss att vilja nå de effekterna är vetskapen om att det skulle göra oss gott. Jag har tidigare vid några få tillfällen varit med om att några har påpekat att just det jag radar upp faktiskt är effekterna av träning. Men efter en längre diskussion kommer det ändå alltid ner till att det just ÄR det som är motivationen. Det som motiverar oss är effekterna av träning. Det är hela anledningen till att vi vill träna. Synonymer till motivation är drivkraft, intresse, viljeriktning, inspiration, lust, sporre, morot, incitament. Det vill säga det som driver oss i en viss riktning, det vill säga i det här fallet att vi vill nå träningens effekter.

Föreställ dig att träning inte på något sätt hade varit nyttigt. Att listan här ovanför var nonsens. Hur många människor hade under de förutsättningarna tränat? Ingen, förmodligen, eftersom det då inte finns någonting som motiverar träningen.

Nej, jag vidhåller att problematiken som gemene man har är att den inre bilden av träning är för negativ. Vilken bild av träning har du?

Kram på dig!

Kvitto efter kvitto på att Träningstrolleri fungerar

Även om jag blir glad varje gång har jag slutat förvånats. När jag för några år sen själv började förstå min egen träningsfilosofi såg jag bitarna falla på plast allt oftare och enklare. De faller fortfarande på plats och det blir ständiga jaha-upplevelser som passar så bra in och ständigt bevisar att mitt sätt att tänka är unikt och något som verkar ha gått totalt förbi traditionell träningsmedia.

Idag gjorde jag en youtubesökning på ”Runstreak” och lyssnade på en mängd youtubers som berättade om sina runstreaks. För er som missat så innebär alltså en runstreak att springa varje dag. Till det kommer olika regler där den vanligaste premissen är att man ska springa MINST 1 mile (1,6km) varje dag. Oavsett vad. Varje dag.

Jag sprang idag min 74e dag på raken trots att jag vaknade med kraftig förkylning där halsen var paj. Jag sprang givetvis bara 1,6km och i ett tempo som var precis på gränsen till att gå eftersom jag är väl insatt i faran med träning vid olika sjukdomstillstånd. Min sambo är sjuksköterska och barnmorska och påminner mig ständigt. Att springa under viss sjukdom är mitt eget beslut och något jag bestämt avråder andra ifrån att göra.

Tidigare har jag bläddrat igenom i princip alla böcker om träning som finns tillgängliga på olika bokhandlare men ingen talar om träning på samma sätt som jag ser det. Det talas om att om man verkligen vill se sitt favoritprogram kan man träna framför TV:n. Det säger precis allt – man ska behålla sin negativa bild av träning och genomlida den. Det är och har alltid varit träningsmedias grundbudskap. Något som inte fungerade på mig och som bevisligen rent statistiskt inte fungerar på majoriteten av världens befolkning.

Idag fick jag alltså ännu ett kvitto på att min filosofi träningstrolleri är något helt annat är något annat där ute i träningsvärlden. Jag sökte alltså på ”Runstreak” och tittade på ett tjugotal klipp där ALLA talade om att det krävdes en enorm motivation och dedikation. Att det krävdes ett nästan övermänskligt mentalt åtagande och en total hängivenhet. Alla var överens. Alla utom jag.
För mig är lusten och glädjen allt och jag förstår varför deras runstreak kräver allt det som de pratar om. Medan det för mig är relativt enkelt. Vi har helt olika inställning. De har behållt sin negativa bild av konceptet och genomlidit det vilket är förklaringen till att det kräver åtagande, hängivelse, motivation och dedikation. Jag, å andra sidan, har byggt en vacker bild av min runstreak och gör det därför utan att behöva göra samma uppoffring. Jag mår bra av det. Mentalt och psykiskt. Det skänker mig stolthet vilket gynnar min bild av runstreaken och träning ännu mer.
Att jag började med att ta itu med och inse att min inre bild av träning gjorde all skillnad var det bästa jag kunde göra. Det är det som har tagit mig dit jag är idag. En naturlig träningsmänniska.

Det är så härligt att ännu en gång få ett kvitto på att min filosofi träningstrolleri är något helt annat än all vanlig träningsmedia och det som i stort sett alla träningsprofiler pratar om. Nej, jag är inte kaxig eller tuff på något sätt. Tvärtom är jag extremt ödmjukt överlycklig över att ha funnit det jag funnit. Och varje gång jag får möjlighet att övertyga någon annan och de säger precis samma sak, att de nu tänker helt annorlunda än förut, så blir jag bara överlycklig.

Kram på dig

Snälla välj rätt

Jag med mina två äldsta som jag vill kunna lyfta upp och krama en lång tid framöver

Jag känner att jag bara måste skriva av mig lite angående … ja, jag vet inte exakt vad. Men jag kan må så vansinnigt dåligt när jag ser människor som totalt väljer bort träning till förmån för stillasittande och ett liv av smärta, ångest och total fysisk nedbrytning.

Jag mår dåligt när jag ser den där farbrorn som sitter på bänken och hämtar andan efter sin promenad. Det borde han inte behöva. Han ska ju bara till affären som ligger ett stenkast ifrån lägenheten. Nu sitter han där halvvägs och pustar, flåsar och stånkar. Han är i samma ålder som min pappa som tränar i stort sett varje dag och som är ute i skidspåret och grillar korv och tar sig en gammel dansk och lever livet. Min far valde ett aktivt liv och farbror valde stillasittandet.

Jag mår dåligt när jag ser den där damen som behöver tänka på varje steg hon tag medan hon lutar sig mot kundvagnen för att över huvud taget orka ta sig fram i butiken. Trots att hon lägger mer än två tredjedelar av sin vikt mot vagnen orkar hon knappt ta sig fram. Varje steg är en utmaning och innebär en enorm fysisk bedrift för henne. Hon är tjugo är yngre än min mormor som istället för stillasittande valde att konstant åka iväg på dans och annat fysiskt krävande. Men damen i butiken valde ett stillasittande liv och en kamp för varje steg hon behöver ta.

Jag mådde också dåligt … eller nej, jag blev snarare irriterad, om jag ska vara helt ärlig, igår när jag under en löprunda överhörde en konversation mellan två tjejer i min egen ålder. De hade varsin hund i koppel och jämrade sig över hur de måste gå ut och gå med hundarna ibland. Den ena pekade mot något som hon benämnde som ”backe” men som jag tycker i själva verket var en cirka tio meter lång asfalterad sträcka som lutade väldigt lite uppåt. Hon beskrev vidare med utmattad röst att hon behövde gå uppför den ”backen” varje dag när hon är ute med hunden. För att undvika ”backen” var hon nämligen tvungen att gå runt ”hela vägen”.
Jag kan inte hjälpa att känna mig irriterad eftersom det inte var någon backe hon pekade på och eftersom ”hela vägen” bestod av en flack asfalterad gångväg på ungefär 150 meter.

Jag mår dåligt och jag blir irriterad eftersom jag vet att det finns ett val. Ja,jag inser att det finns människor som inte har samma val på grund av skador och annat, men att tro att det enbart handlar om sådana missöden är att totalt blunda för den stora majoriteten som de facto väljer ett stillasittande liv med allt vad det innebär. De väljer smärtan. De väljer utmattningen. De väljer att inte klara av de mest basala saker i vardagen och de väljer att må både fysiskt och psykiskt dåligt.

När jag ser folk omkring mig som är i min egen ålder, som på grund av sitt val i snabb takt förfaller och som ständigt behöver be om hjälp av andra så blir jag ledsen, irriterad och känner hopplöshet. Tänk om alla skulle kunna känna inför träning såsom jag känner. Tänk om alla fick ta del av den njutning jag känner och hade tillgång till samma glädjekälla som jag. Jag vet ju att det är möjligt och att det aldrig är för sent. Men ändå omges jag av människor som aktivt väljer stillasittandet. Som väljer bort glädjen och stoltheten.

Jag vet att det kan vara svårt. Jag vet att de flesta av oss har fel. Jag vet att det är djupt rotat. Den inre bilden av träning.
Den är svår att förändra. De flesta har en felaktig bild av träning. En bild som är djupt rotad, svårt negativ och direkt förödande. Men den går att förändra och jag är ett levande bevis på det. Det tog mig många år och när jag efter mycket filosoferande och många långa tankesessioner äntligen förstod vikten av att börja med att förändra den inre bilden av träning flöt allting plötsligt på. Jag lärde mig mer och mer och jag dokumenterade och utvecklade alla tanker jag hade.

Egentligen är jag nog varken irriterad eller ledsen. Jag är frustrerad. Detta
eftersom jag ju förstår var de klagande stillasittande människorna är i sitt tänk samtidig som jag vet och ser lösningen. Symboliken är att de hänger utför ett stup och att jag erbjuder ett rep så att de kan klättra upp. Men istället väljer de att släppa och falla ner i fördärvet. Men med mina texter har jag fått många att ta tag i repet och börja klättra och det är den mest givande känsla jag någonsin känt i mitt liv. Jag hoppas att min kommande bok Träningstrolleri kommer att bidra till att fler tar tag i det där repet och börjar klättra.

Jag vill att alla ska känna en oerhört stolthet för varje steg de tar, få känna sig modiga, tuffa och oövervinnerliga. Mest främst vill jag att de ska få leva ett liv utan utmattning, ångest och smärta. Jag vill inte att min omgivning ska behöva vila efter en långsam promenad på hundra meter. Jag vill inte att min omgivning ska se en hundpromenad som något ångestframkallande. Jag vill inte att kundvagnen ska behöva vara en rollator och att någon ska behöva förfalla och bli hjälplös i ung ålder.

Gemene man tror tyvärr på traditionell träningsmedia. Att det ”bara är att bita ihop och köra!” och att ”det som inte dödar härdar!”. Träning behöver inte vara så och den typen av tänk fungerar besvisligen inte på den stora majoriteten. Det fungerade inte på mig i alla fall och statistiken talar sitt tydliga språk. Vi måste börja med att förändra vår syn på träning, förändra vår inre mentala bild av träning. Och oavsett var du är i din träning måste du ständigt bygga och bevara din bild av träning.  Det är det min kommande bok Träningstrolleri handlar om och jag hoppas att den når ut.

Träning behöver inte vara ”eye of the tiger”. För mig är träning mycket oftare som Cindy Laupers ”Girls just wanna have fun”.

Bild på mig ifrån en glad och skön löprunda igenom hösten

”Hur hittar jag motivation till att träna?” är ännu en ursäkt

Det är den i särklass vanligaste frågan när det kommer till träning och jag får ofta frågan av folk som inte tränar eller som tränar mindre än jag. Men jag ser den också på träningssajter bland folk som tränar mycket.
Vad betyder frågan egentligen? Man eftersöker alltså motivation till träning. Motivation är helt enkelt anledningar till att träna. Det enklaste svaret är att googla på de positiva hälsoeffekterna av träning. Några exempel är …

  • Förbättrar psykiskt och fysiskt välbefinnande
  • Gör att du sover bättre
  • Motverkar stress
  • Motverkar hjärt- och kärlsjukdomar
  • Stärker ditt immunsystem
  • Förbättrar din kognitiva förmåga (Inlärning, minne, planering, logik, m.m)
  • Förbränner onödigt fett
  • Minskar risken för sjukdomar såsom alzheimer, parkinson, ångest m.m
  • Ökar allmänt välbefinnande

Det är bara en bråkdel av träningens effekter. Att man dessutom blir mer attraktiv är ju ett plus som många givetvis vill åt. Om man fortfarande ställer sig frågan vad som motiverar till träning så är man inte ärlig i sin frågeställning. Det ligger en hord med ugglor begravna.

För att förstå hur förvirrande frågan är för en person som jag måste man förstå hela min träningsfilosofi och vilket förhållande jag har med träningen. En liknelse kan vara om du skulle leva i en värld där alla frågade dig vad som motiverar dig till att äta god mat eller vad som motiverar dig att utföra din hobby. Eller varför du inte äter bajs …

Inte ärligt
Återigen, frågan ”hur hittar jag motivation till att träna” är inte ärlig. Jag är fullt ut övertygad om att frågan är en snuttefilt att hålla sig fast vid. Ännu en ursäkt bland de andra ursäkterna man har för att inte träna och för att slippa se det egentliga problemet. Ett par bekväma och behjälpliga, lätta och enkla skygglappar att ta på sig när träningen dyker upp i periferin.

Här ovan gav jag en lista över vad som motiverar till träning. Men det är ju vad som ligger mellan dig och de positiva hälsoeffekterna som är problemet.

Frågans blotta existens talar sitt tydliga språk – Den mentala bilden och inställningen gemene man har till träning är negativ. Man har helt enkelt inte samma inställning till träning som man har till god mat och vår hobby. Och till att få slippa äta bajs …
Det är den negativa bilden av träning som står mellan dig och vad som motiverar dig, nämligen de positiva effekterna av träning som du vill åt. Den enda gången jag skulle köpa att en person inte hittar motivationen till att träna är om den önskar ett sämre immunförsvar, önskar sig alla sjukdomar som finns, vill vara överviktig och tycka att allting i livet är jobbigt och inte vill må varken psykiskt eller fysiskt bra. Då köper jag det, du har ett problem.

Lägg ner självförsvaret
Men till alla ni andra som känner att träningens hälsoeffekter är något ni vill ta del av så är problemet den negativa bilden ni har av träning. Inte träningens effekter såsom grundfrågan antyder. Du vill ta del av träningens effekter men tycker helt enkelt inte om träning.

Vårt instinktiva förödande självförsvar får oss att i alla frågor, oavsett vad, försvara oss själva, vår person och våra livsval. Därför vill man som icke-tränande försvara sin icke-träning. Antingen fullt ut medvetet eller subtilt undermedvetet. När man inser detta, som jag har gjort, och när man är ärlig med sig själv ser man det där självförsvaret precis överallt och hela tiden.

Ett litet vardagsexempel på självförsvaret

Att säga att du inte hittar motivation till träning är ett sätt att lägga skulden på ett icke-existerande fenomen istället för det faktum att du inte tränar och inte tar stegen som krävs för att nå de positiva hälsoeffekter du innerst inne vill ta del av. Träningen och den bristande motivationen är ju boven. Inte du, för du åker ju liksom bara med på livets resa och vill ju göra rätt! Men du är ju maktlös. För vad kan du göra? Du är ju utsatt för brist av motivation … Det är skönt att ha en sådan oövervinnerlig fiende för då slipper du utsätta dig för träning.

När frågan om motivation kommer ifrån någon som redan tränar mycket är det helt enkelt så att den inte har en dipp i sin motivation utan en dipp i sin upplevelse, uppfattning och bild av träning. Personen har helt enkelt drabbats av negativa tankar kopplade till sin träning. Det är schackspelet mellan hjärnan och träningen som gör sig påmint eftersom hjärnan flyttar tornet diagonalt. Lämnar dig i schack.

Lösningen
Det du kan göra är att att förändra din bild av träning å det fundamentala. Men hur man gör det är lite mer komplicerat och det är just därför jag håller på att skriva en bok om det som förhoppningsvis kommer ut i år. Dessutom har jag en mängd texter här på sidan där jag ger tips och tricks. För mig var det som trolleri när jag äntligen förstod hur hjärnan och träning spelade schack mot varandra. Jag förstod till slut att hjärnan fuskade och hittade på olika drag som inte var giltiga. Så länge du accepterar hjärnans fuskdrag så kommer den att schack-matta dig hela tiden. Men om du ifrågasätter hjärnans regelbrott så har den ingenting att sätta emot.