Blidde intervallöpning


Idag blev det bara 17 min träning. MEN det blev tuffa 17 min med 30 sek intervaller löpning. Jag la upp det såhär i Runkeeper på telefonen.

  • 2 min sakta
  • 2 min normal jogg
  • 30 sek fullt ös
  • 30 sek sakta
  • 30 sek normal jogg
  • 30 sek fullt ös
  • 30 sek sakta
  • 30 sek normalt
    …Osv i 17 min.

Jag tränar på tok för sällan intervaller, men det är så otroligt nyttigt. Jag strävar efter att få till ett högre löptempo och jag har själv inte upptäckt något som är så effektivt som intervallträning. Inte nog med det, man höjer också sina trösklar för vad man klassar som trötthet. Att verkligen få känna på den där extrema tröttheten av att tvinga sig själv att springa allt vad man kan fast man knappt kan andas och bara vill lägga sig ner och dö gör underverk!

Nej, detta är absolut ingenting jag rekommenderar för nybörjaren. Det kommer enbart bygga en dålig bild av träning. Detta gör man när man är betydligt mer erfaren som löpare och då man vill komma till en ny nivå. Jag kan varmt rekommendera 30 sek intervaller. Speciellt om ni kanske inte har så mycket tid för träning någon dag. 17 minuter och jag lovar dig att du är helt död om du verkligen kör på 🙂

Nej, nu blir det #Farmen och DÄR tappade du respekten för mig…OM du nu hade någon 😉

Kram på dig

Med min bild av träning i fokus!

10 km blev det idag på 58 min. Varför så långsamt? I grunden givetvis eftersom jag slarvat med löpning, men utöver det av 2 anledningar.
Träning handlar mycket om psykologi. Speciellt för oss som inte är naturliga krigare. Naturliga krigare är de som bara behöver någon står och skriker ”Bara KÖÖÖR!!!” m.m. Vi övriga behöver andra metoder. Det är det mitt koncept Träningstrolleri handlar om.
Ikväll kände jag inte alls för att springa och det var länge sedan jag kände en sådan total och massiv olust till att ge mig ut i spåret. Jag hade tänkt springa ca 6km men planerade om utefter mina mentala behov. Träningstrolleri handlar om att bygga, bibehålla och vårda en positiv bild av träning. Motståendet jag kände byggde på en tillfällig dålig bild av löpning. För tillfället såg jag det som något negativt. Strategin nu blev därför att gå ut HUR långsamt jag ville. En riktig njutrunda i lågt tempo. MEN jag ökade rundan till 10km. Jag ville uppnå 2 saker.
1. Stärka min bild av löpning då jag gör det till en långsam och inte så ansträngande runda.
2. Öka distansen för att öka min stolthet och känsla av att vara nöjd. Att känna sig stolt över sin träning är så viktigt så att man inte kan prata nog om det. Det är hela nyckeln till ett fortsatt aktivt liv samt att man vill utvecklas ännu mer.
Nu är jag hemma och tanken på löpning känns mycket positivare och jag är stolt över vad jag nyss gjort. Att gå ut och köra den 6km runda i högt tempo som jag hade tänkt hade gjort in negativa inställning ännu mer negativ och jag hade inte varit speciellt nöjd över mina 6km.
Hoppas ni har en fin kväll gott folk!
Puss på er 

Mina små hjältar!

Har just kutat en kilometer med kidsen. Duktiga för att vara 5 och snart 4!
Det är så härligt när de små liven kommer och frågar om vi inte kan gå ut och springa. Då blir jag faktiskt rörd och all min träning får en helt ny mening. Att göra det naturligt för mina barn att röra på sig är verkligen något som ligger mig varmt och hjärtat och som jag hoppas fäster sig starkt och blir kvar hos dem.

Nu blir det en egen solorunda. Trevlig kväll allihop!

Blev en egen runda också

En skön 6,5km-runda efter 1km uppvärmning med kidsen. Gick ut stenhårt för att få tufft motstånd resten av rundan. Känns underbart nu i efterhand. Lite tunga benböj, mage och stretching nu så sover jag mysigt sen! Puss på er allihop

Intervallträning- tungt men nyttigt

  • Idag blev det stenhårda untervaller. Det är så fantastiskt bra med intervallträning om du vill utvecklas som löpare och över huvud taget förbättra din kondition och känsla som aktiv människa.
    När det kommer till att förbättra ditt medeltempo som långdistansare är intervaller oerhört effektivt. Det jag gjorde idag var ett kortare intervallspass som jag la upp såhär:
  •  2 min sakta
  • 2 min medel
  • 30 sek 95%
  • 30 sek 25%
  • 30 sek 50%
  • 30 sek 95%
  • 30 sek 25%
  • 30 sek 50%
  • 30 sek 95%
    Sedan kör man det om igen 2-3ggr eller mer och avslutar med 5 minuter normaljogg.

Det blev 10km istället för 5km…

Bestämde mig för en väldigt lugn 5km-runda och att verkligen njuta av varje steg. Valde dock efter en stund en annan runda som jag uppskattade till 6km. Men då jag hade några 100m kvar hem kikade jag på telefonen och såg att jag sprungit 7km och jag var knappt andfådd. Därför körde jag ytterligare 3km i högre tempo så att jag fick upp tempot lite iaf. Trots det blev det verkligen snigeltempo pga den första delen av rundan.
Min filosofi bygger på en bild av träning som jag symboliserar med ett hus. Det måste vårdas; städas, repareras, målas om m.m.
Min 10km-runda idag köpte en ny mjuk säng till mitt hus.

Steg för steg

Mitt Träningstrolleri och dess grundstrategi innebär ett konstant fokus på den inre bild man har av träning. Det innebär extra varsamhet i början av träningen och en bra bit in tills man nått den nivå då man är vad jag kallar för ”en naturlig träningsmänniska”. Jag har efter mitt uppehållsexperiment och ef
ter en rad skador/sjukdomar inte riktigt hunnit tillbaka ännu, men jag är snart där igen. 
Det FÅR ta tid för mig. Jag vill hela tiden behålla och vårda min bild av träning och inte knäcka den genom att få negativa upplevelser i samband med träning och/eller plåga mig själv med dieter och annat. Steg för steg och konstant njutning och stolthet är melodin som ska ljuda.
Men på den nivå jag ligger på nu måste jag trycka till på vissa löprundor lite extra. Idag förbättrade jag tempot med ca 40sek/km. När uppförsbackarna kom drog jag i en extra växel. När jag fick håll (vilket är ovanligt) drog jag i ytterligare än växel. Målet är att lida, vilket egentligen går emot min strategi totalt. Kan man tro. När man lär känna sig själv och vet att det inte skadar din bild av träning när du ibland pressar dig långt utanför din bekvämlighetszon, så är det helt okej. Mitt mål med dagens pass var att lida och att verkligen få känna på flåset och smärtan. Detta för att pressa gränsen inför kommande pass. Upplevelserna som jag vid tidigare pass tyckte var jobbiga kommer att kännas lätta i jämförelse. Det är en ständig balansgång och det gäller att ha koll. Och dessutom alltid minnas, när det börjar bli jobbigt- varje steg du tar är ett steg bort ifrån ditt forna något sämre jag. Var stolt över varje steg.

Hej då, herr Nackspärr!


Så kom den. Dagen då min vidriga nackspärr kändes lite bättre. Dagen efter helgen med partaj. Tänk vad lite det krävs för att ens bild av träning ska börja flagna i hörnen. Jag steg upp vid 04 imorse och jobbade till 12. Sen var det hem och ta tag i kontorsjobb och sedan hämta barn och åka och handla. När kvällen kommer finns det en miljon tankar på att bara däcka. MEN det är hjärnan som har en åsikt och den har totalt fel. Jag tog fram mina små mentala verktyg som jag utvecklat och efter en stund log jag vid tanken på en löptur. Efteråt ler jag ännu mer. Dessutom kommer musslorna i vitt vin och cider smaka fantastiskt gott.
Kort och gott- lita aldrig på din hjärna.

Nackspärren förföljer mig

Den där sprängande nackspärren gjorde det lite påfrestande. Även den grymma träningsvärken i låren. Men 5km skrapade jag ändå ihop och därmed massor av energi och förutsättningar för en god nattsömn.
Jag längtar verkligen till långpassen men jag jobbar stenhårt med min träningsfilosofi för att bygga på min bild av träning. Det går kraftigt framåt och jag lär mig hela tiden nya saker.
Ser för övrigt fram emot releasefesten imorgon med bästa Sabina Dufberg imorgon!

Firar födelsedagen med löprunda med bästa sällskapet!

Tur att man inspirerar positivt ibland. De 2 äldsta barnen ville helt plötsligt börja springa och då är jag inte sen att hjälpa dem. Det blev ca 1 km som första runda och barnen var otroligt duktiga!