Bloggen

Blidde intervallöpning


Idag blev det bara 17 min träning. MEN det blev tuffa 17 min med 30 sek intervaller löpning. Jag la upp det såhär i Runkeeper på telefonen.

  • 2 min sakta
  • 2 min normal jogg
  • 30 sek fullt ös
  • 30 sek sakta
  • 30 sek normal jogg
  • 30 sek fullt ös
  • 30 sek sakta
  • 30 sek normalt
    …Osv i 17 min.

Jag tränar på tok för sällan intervaller, men det är så otroligt nyttigt. Jag strävar efter att få till ett högre löptempo och jag har själv inte upptäckt något som är så effektivt som intervallträning. Inte nog med det, man höjer också sina trösklar för vad man klassar som trötthet. Att verkligen få känna på den där extrema tröttheten av att tvinga sig själv att springa allt vad man kan fast man knappt kan andas och bara vill lägga sig ner och dö gör underverk!

Nej, detta är absolut ingenting jag rekommenderar för nybörjaren. Det kommer enbart bygga en dålig bild av träning. Detta gör man när man är betydligt mer erfaren som löpare och då man vill komma till en ny nivå. Jag kan varmt rekommendera 30 sek intervaller. Speciellt om ni kanske inte har så mycket tid för träning någon dag. 17 minuter och jag lovar dig att du är helt död om du verkligen kör på 🙂

Nej, nu blir det #Farmen och DÄR tappade du respekten för mig…OM du nu hade någon 😉

Kram på dig

Känn stoltheten

Låt oss prata lite om stolthet. I min filosofi som jag kommit att kalla för Träningstrolleri spelar den en central roll.

Vad är stolthet? Enkelt kan man väl säga att det är en positiv känsla över sin person baserat på något man åstadkommit (låt oss bortse ifrån stolthet över exempelvis fysiska fördelar m.m). Det är lite därför stolthet är SÅ oerhört viktig att känna när man tränar. Dels åstadkommer du något som du förknippar med en positiv känsla, men det stärker också ens eget ego vilket går ut över hela ens person, allt man gör och ”drabbar” vår omgivning.

Det är enkelt för mig att säga att man ska vara stolt över sin träning, och det känns förmodligen också enkelt för dig som läser. Ut och spring, tyck att det är bra. Lyft lite vikter, tyck att du varit duktig. Men det är så evinnerligt mycket mer invecklat än bara det. För mig tog det lång tid ifrån att jag verkligen insåg vikten av att känna stolthet över min träning, tills dess att jag faktiskt förstod exakt vad det hela handlar om, hur man gör det effektivt och hur det fungerar.

Jag minns så väl när insikten först kom. Jag hade varit ute och sprungit och var inte alls nöjd med mitt löppass. Det blev kortare än jag tänkt, jag blev tröttare än jag tänkt och tempot var lågt. Jag satte mig ner för att skriva på en barnbok men jag kom ingen vart. Jag hade kört fast totalt och en allmänt negativ känsla genomsyrade min kropp. Det var då min då 3-åriga dotter Linnéa kröp upp i min famn, helt ovetandes om hur jag kände, såg mig djupt in i ögonen och sa de magiska orden som sedan dess ekar i mitt huvud:

”När ingen annan säger heja Linnéa, säger jag ’heja Linnéa’ själv”.

Vackert, eller hur? Där satt jag och hörde ingen säga ”heja Daniel!”. Men felet var ju att jag själv inte hejade på mig själv. Jag kände ingen stolthet över mitt löppass och det genomsyrade hela mitt ego och därför blev jag heller inte kreativ när det kom till att klämma ur mig handlingen till min nya barnbok! Det var då tanken föddes på att verkligen VÅGA vara stolt över mig själv och mina bedrifter. Jag började tänka på att jag ju faktiskt borde vara stolt över mitt löppass eftersom jag är omringad av folk som faktiskt INTE varit ute och sprungit. De hade inte ens tagit en promenad. Mitt missnöje var totalt obefogad, orimligt, kontraproduktivt och jätteonödigt.

Jag skriver VÅGAR eftersom jag vet att det tar emot något enormt hos många människor. Kanske de flesta. Man hör ständigt hur folk efter ett pass fnyser åt sina bedrifter. Ta exempelvis ett par som varit ute på en långpromenad. Det finns 2 olika sätt att tänka efter promenaden. 

Nu kanske man kan tänka att vad man tänker inte spelar så stor roll eftersom promenaden trots allt redan är avklarad- oavsett vad man tänker. Men ack så man bedrar sig om man tror det. Vad händer egentligen hos de här två individerna?
Mannen får en negativ bild av promenaden och kommer således göra det ännu mindre sannolikt att han tar en promenad inom den närmsta framtiden. Tvärtom är det med kvinnan som skapar sig själv en positiv bild av promenaden. Kanske ger hon sig ut igen redan nästa dag?
För många verkar det finnas en regel med att man aldrig ska vara nöjd över sina bedrifter och sina åstadkommanden. Allra mest när det handlar om träning och det är direkt förödande för individen.
Mannen på bilden kommer inte känna att han förtjänar den där smörgåsen med extra allt på, medan kvinnan kommer att välkomna den. Mannen kommer att fortsätta känna ett gnagande behov av göra något positivt för sin hälsa, medan kvinnan känner sig nöjd och börjar planera inför kommande strapatser.

Att känna stolthet är så fundamentalt superviktigt för att förändra, förbättra och vårda din bild av träning. Stoltheten kan också vara en ordentlig sporre under själva passet när det känns som tyngst. Jag använder mig av stolthet i stort sett under varje löppass för att rensa mig själv från negativa känslor och tankar. När de negativa tankarna kommer blundar jag och ler stort för mig själv samtidigt som jag fokuserar på hur jävla bra jag är. Hur jävla stark jag är och hur jävla mycket bättre jag är än de som inte ens orkar snöra på mig skorna. (Nej, jag är ingen bättre människa på något sätt, utan detta är alltså ett sätt att tänka för att stärka mig själv för stunden, där och då). Nej, jag har inte en aggressiv inställning där jag för mitt inner skriker ”Du är stark! Kör på!!” för det fungerar oftast inte för mig. Jag tänker enbart harmoniska tankar och låter den positiva känslan föda fram ett oemotståndligt driv i min kropp. Ett tips är att inte blunda för länge medan du springer…

Jag kommer att beröra det här med stolthet många gånger till men tills nästa gång vill jag att du VERKLIGEN och PÅ RIKTIGT försöker känna den där stoltheten oavsett vilken träningsform du ägnar dig åt. Oavsett om du innerst inne VET att du inte gjorde i närheten av ditt bästa ifrån dig. Skit i det! Du var där och du gjorde något i alla fall! Känslan av att du inte gjorde tillräckligt kommer att göra att du tycker att träningen utmanar dig, stressar dig och pressar dig. Träningen ska inte pressa dig. DU ska pressa fram träning utifrån ren vilja och lust och glädje. När du trots ett kortare och kanske inte så intensivt pass ändå är nöjd med vad du gjort kommer en positiv känsla födas i din kropp inför tanken att prestera ännu mer.

Så var stolt över din träning och föd lusten att träna ännu mer. Släpp känslan av att någon eller något står över dig och skriker vad du ska göra. Känn bara glädjen, harmonin och låt endorfinernas rusa!

DU vet ju att du är grym som faktiskt försöker. DU är en hjälte för din egen kropp. DU är en förebild för andra som faktiskt vågar ta steget från tanke till handling. Du vet ju det så våga känna dig stolt över det.

Kram på dig

 

Kär i en säck

​​​
Idag gick jag bort till utegymmet för att fortsätta med mina chins. Efter mitt experiment där jag under 3 månader inte tränade alls och bara åt och drack inte nyttiga saker har mina chins totalhavererat. Dessutom har jag inte tränat chins sedan dess så jag gör på fullaste allvar 4 stycken nu. Gjorde i alla fall 10 förut. Men det ska bli bättring nu och minst ett chinspass ska in varje vecka.

Idag hade jag otrolig mycket att göra hemma från datorn och hade dessutom ett möte så jag hann egentligen ingenting på dagen. Dessutom jobbar sambon inatt vilket gör att jag har hand om våra 3 kids själv så jag kan inte dra till utegymmet för sent. Så jag fick be upp ett mindre jobbuppdrag och rusa iväg på eftermiddagen och köra lite chins innan förskolehämtning. Det gäller att trixa när man har mycket att göra och barn och annat. Men det går såklart alltid.

Men sen gjorde jag en kul grej! Jag tog in sandsäcken och körde loss! Det var väldigt länge sedan sist och det blev ett välbehövligt pass. Jag gick några stadiga ronder mot säcken men jag får nog medge att den vann över mig den här gången. Däremot blev jag nykär i säckträningen så det kommer bli mer av den varan framöver. Jag såg direkt hur jag kan köra ett bra hemma-cardio-pass. Exempelvis köra ett gäng knäböj med hantlar, 2 min tunga slag på säcken, armhävningar, 1 min snabba sparkar på säcken, knäböj, 1 min snabba slag på säcken, 1 min hårda sparkar på säcken osv. Återkommer med vad jag får ihop!

Idag blev det en 1 mil löpning

Jag kände mig otroligt seg. OTROLIGT SEG! Igår blev det 6 timmars bildkörning och sedan lite vin till mello. Sådant hjälper liksom inte direkt till när det kommer till att känna sig pigg och alert 😉

Men när barnen hade gått och lagt sig snörade jag på mig mina skor. Jag sa till min sambo att det verkligen var länge sedan jag känt mig såhär osugen på att gå ut och springa. Jag berättade att det kändes smått obeskrivligt icke-lockande.
”Är det som att äta bajs ungefär?” frågade hon.
”Ja! Precis så faktiskt!” svarade jag.
”Bra, då får du välja mellan att äta bajs eller gå ut och springa nu”
”Ja, men DÅ väljer jag såklart att springa…”
”Då var det tydligen inte så farligt då”, svarade hon.
Och givetvis hade hon helt rätt. Jag gav mig av och kände direkt hur mina tidigare benböj från 2 dagar tidigare satt i benen. Jag hade ont på vissa ställen och var bara utmattad på andra. Men jag körde på.
Snart använde jag mig av mitt positiva tänkande för att ta över löprundan och mitt eget negativa psyke. Jag upprepade för mitt inre hur jäkla duktig jag var som tog mig ut trots det bostånd jag kände. Jag fokuserade på att i varje hus jag sprang förbi bodde personer som INTE hade den kapacitet och målmedvetenhet som jag har. Snart kom den där känslan som jag älskar. Man känner hur stoltheten boostar en och där och då blir man en krigare. När den känslan kom hjälpte jag den på traven genom att le riktigt stort för mig själv. Endorfinerna. Hej på er.

Vid 8 km var jag ordentligt trött. Tröttare än vad jag varit på väldigt länge! När jag pratar om trötthet så är det inte normal trötthet. Självklart är jag trött på mina andra rundor också, men när man är en hyffsat erfaren löpare så har man fått känna på vad trötthet egentligen är och det är den tröttheten jag refererar till och som jag faktiskt började känna idag efter 8km. Men jag höll ut 2 km till och nådde till slut min mil.

Tack för den här gången, pannbenet!

Med min bild av träning i fokus!

10 km blev det idag på 58 min. Varför så långsamt? I grunden givetvis eftersom jag slarvat med löpning, men utöver det av 2 anledningar.
Träning handlar mycket om psykologi. Speciellt för oss som inte är naturliga krigare. Naturliga krigare är de som bara behöver någon står och skriker ”Bara KÖÖÖR!!!” m.m. Vi övriga behöver andra metoder. Det är det mitt koncept Träningstrolleri handlar om.
Ikväll kände jag inte alls för att springa och det var länge sedan jag kände en sådan total och massiv olust till att ge mig ut i spåret. Jag hade tänkt springa ca 6km men planerade om utefter mina mentala behov. Träningstrolleri handlar om att bygga, bibehålla och vårda en positiv bild av träning. Motståendet jag kände byggde på en tillfällig dålig bild av löpning. För tillfället såg jag det som något negativt. Strategin nu blev därför att gå ut HUR långsamt jag ville. En riktig njutrunda i lågt tempo. MEN jag ökade rundan till 10km. Jag ville uppnå 2 saker.
1. Stärka min bild av löpning då jag gör det till en långsam och inte så ansträngande runda.
2. Öka distansen för att öka min stolthet och känsla av att vara nöjd. Att känna sig stolt över sin träning är så viktigt så att man inte kan prata nog om det. Det är hela nyckeln till ett fortsatt aktivt liv samt att man vill utvecklas ännu mer.
Nu är jag hemma och tanken på löpning känns mycket positivare och jag är stolt över vad jag nyss gjort. Att gå ut och köra den 6km runda i högt tempo som jag hade tänkt hade gjort in negativa inställning ännu mer negativ och jag hade inte varit speciellt nöjd över mina 6km.
Hoppas ni har en fin kväll gott folk!
Puss på er 

Varför tränar du? En het fråga.

Frågan VARFÖR man tränar/ska träna är en het potatis. För mig finns inte ETT svar. Hade jag BARA velat gå ner i vikt, BARA velat bygga muskler, BARA få bättre kondition så hade jag nog aldrig klarat det. För mig är det en helhet och framför allt min insikt om vikten av en positiv bild av träning som är nyckeln. 
Men låt mig ta ETT exempel till varför jag tränar. Det ni ser på bilden. Jag vill närsomhelst kunna slänga upp mina barn på mina axlar när de är trötta. Utan att det ska vara något som helst bök, upplevas
som tungt eller på något sätt kännas negativt. Nej, det är ingen stor grej såklart och det är precis det jag säger. Detta är
bara EN liten detalj som gör att jag vill vara vältränad. När jag var som minst otränad vet jag att det verkligen kändes att ha ett barn på axlarna och det var bökigt att få barnet på plats. Numera känner jag ingen större skillnad med eller utan barn, och det är bara EN av fördelarna med tärning. Utöver det blir vägen till affären kortare, kassarna lättare och humöret på vägen dit bättre.
Att stå vid sidan av och se folk i min egen ålder (38) eller t.o.m yngre börja förfalla gör mig rädd. Att de inte längre klarar av att lyfta saker ova
nför huvudet i sin vardag och har svårt att utföra det som för mig är hur enkelt som helst, sporrar mig något oerhört. Man får givetvis tjata om träningshets hur mycket man vill. Man väljer själv. Men JAG vill inte sitta nedanför ringen och titta på kämparna medan jag förfaller både mentalt och fysiskt. Jag vill vara I ringen och klara av kampen och njuta varje sekund av den. Även om det verkar farligt där uppe ringen så vet vi att gong-gongen bara innebär ett slut på ronden. För dem bredvid ringen är tiden då gong-gongen ringer oviss och ingen lek.

Mina små hjältar!

Har just kutat en kilometer med kidsen. Duktiga för att vara 5 och snart 4!
Det är så härligt när de små liven kommer och frågar om vi inte kan gå ut och springa. Då blir jag faktiskt rörd och all min träning får en helt ny mening. Att göra det naturligt för mina barn att röra på sig är verkligen något som ligger mig varmt och hjärtat och som jag hoppas fäster sig starkt och blir kvar hos dem.

Nu blir det en egen solorunda. Trevlig kväll allihop!

Blev en egen runda också

En skön 6,5km-runda efter 1km uppvärmning med kidsen. Gick ut stenhårt för att få tufft motstånd resten av rundan. Känns underbart nu i efterhand. Lite tunga benböj, mage och stretching nu så sover jag mysigt sen! Puss på er allihop

Fredagstipset!

Fredagstips från mig som jag nyss själv följde:
1. Ta fram två hantlar och donka dem fulla med tyngder.
2. Lyft dem till axelhöjd och gör RIKTIGT djupa benböj enligt schema nedan med ca 1 minuts vila mellan varje.

3. När du är färdig ska du vara stolt över dina 100 djupa tunga benböj. Klappa dig själv på axeln.

4. Be någon hjälpa dig till sängen