Det har blivit många turer till Gällnö för att bada i vår favoritinsjö. Men det har också blivit några ensamma turer dit för att springa. Den här gången blev det en längre tur som var så pass rofylld att det kändes som en saga.
Fullständigt otrolig och magisk miljö!
Jag sprang över blomsterängar och grusvägar som ringlade genom sagolika bostadsområden. Sprang över ängar och hagar, över gärdesgårdar och in bland betande kor.
Jag sprang på skogsstigar längst med vattnet och jag sprang i prasslande bokskogar. Alltmedan stora färggranna trollsländor flög runt benen på mig.
Det är exakt sådana här ögonblick som jag kommer att tänka tillbaka på i vinter när kylan biter biter in i märgen. Det är sådana ögonblick jag kommer att tänka tillbaka på när jag inte längre kan springa.
När jag ser människor i min egen ålder (och ofta bra mycket yngre för den delen) som aktivt verkar kämpa för att nå det stadiet, gör det ont. Varje gång jag får höra att jag har inspirerat någon till rörelse infinner sig en väldigt skön känsla. Att få uppleva de miljöer jag upplevde idag, till fots, känns som en del av svaret på den eviga frågan om meningen med livet.
De här små äventursrundorna är bara för underbara. Att inte veta vad som finns runt nästa krön, inte veta vad som döljer sig bakom skogen och runt husknuten. Det är verkligen en tillfredställande och mentalt aktiv form av löpning. Jag önskar att fler kunde upptäcka äventyrslöpning och ge det ett försök. Det fungerar även för dig som inte klarar av att springa så långa sträckor eftersom man kan välja att gå precis när man vill. Det är rörelsen och upplevelsen som är i fokus! Jag anser att det finns för mycket tankar kring träning i sig, vilket gör att många inte inser att det är träning de ägnar sig åt. Man tror att det inte räcker, att det är för lite och inte effektivt nog. Ge dig ut. Rör på dig och var STOLT och NJUT!
Kram på dig